En bok vart femte år – antalet böcker som ges ut på samiska idag är anmärkningsvärt litet.
Om det fortsätter såhär kommer den samiska litteraturen att självdö. De som skriver på samiska blir äldre och färre, de unga författarna övergår till att skriva på något av de nordiska majoritetsspråken – för att bli utgivna av ett förlag och för att nå ut till en större skara läsare.
Detta var anledningen till att Samernas utbildningscentrum för några år sedan ansökte, och beviljades, EU-stöd för att sjösätta ett projekt med avsikt att utveckla kreativa näringar med anknytning till samisk litteratur och skrivande.
Målsättningen var att öka utkomstmöjligheterna samt stärka framtidsutsikterna för tio aktiva samiska författare genom konkret stöd, kompetensutveckling och näringslivsråd.
Antalet böcker som ges ut på samiska idag är litet – på den svenska sidan av Sameland räknar man med 0,2 samiska böcker/år, dvs. i snitt ges en samisk bok ut vart femte år.
Stor uppmärksamhet för Bágo
Hösten 2013 bildades Bágo - samernas egen skribent- och författarförening för att stödja både yngre och äldre författare i att skriva på sitt modersmål.
En av eldsjälarna i föreningen Bágo är Nils-Henrik Sikku, som berättar att Bágo fått enormt mycket uppmärksamhet vilket gett den lilla föreningen ett överraskande flyt.
Nybakat glödbröd grillat fjolårskött en skedfull från fjällängsyrakaggen kråkbären knastrar mellan tänderna gräddmjölken len vad läckert gott nykokt kaffe i pannan
Lisbeth Kielatis
-Det skapas nya forum och sammanhang, nya författare dyker upp och nya förlag börjar etablerar sig. Det är nästan obegripligt! För ett och ett halvt år sedan fanns nästan ingenting och idag är det ett formidabelt tryck på vår lilla förening.
En spirande samisk aktivism
De senaste åren har den samiska kulturen visat framfötterna inom olika kulturformer såsom film, musik och bildkonst, och Nils-Henrik Sikku är glad för de unga samernas engagemang samtidigt som han påpekar att man måste skapa sammanhang, möjligheter och forum för de unga att verka, annars falnar den glödande entusiasmen alltför lätt.
-Bágo har arrangerat en novelltävling och gett vinnarna möjlighet att läsa upp sina texter inför publik och på så sätt skapat ett intresse kring litteraturen.
Våga skriva på hjärtats språk!
År 2014 deltog nio elever i den första samiska författarutbildningen vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk, och åtta av dessa medverkar i antologin Mån lav synonyma (”Jag är synonym”) som utkom våren 2015.
Bidragen består av såväl prosa som poesi och kretsar kring frågor om natur och miljö, arv och generationsväxlingar, adoptionsrelaterade frågor samt minnen från barndomen – vackra och värdefulla, men också minnen präglade av utanförskap, mindervärdeskomplex och mobbing. Också det stundvis problematiska förhållandet mellan den samiska ursprungsbefolkningen och den svenska staten, liksom en oförstående omvärld, dyker upp i ett flertal texter.
I förordet till antologin skriver Birgitta Östlund (erfaren skrivhandledare och tidigare rektor för såväl Samernas folkhögskola som Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö) att en av utmaningarna var att få skribenterna att ska av sig ”självcensurens ruggande kråka som sitter på ens axel och kraxar om att man inte duger” och att förmå kursdeltagarna att våga ”skriva fritt ur det egna hjärtat på det språk, som är naturligt för var och en, skriva om det som är mest angeläget. De frågar sig: Kan vi? Törs vi? Får vi? Hur gör vi?”
Enligt Nils-Henrik Sikku finns det ett flertal tabubelagda ämnen som det kan vara svårt för en del att skriva om, såsom t.ex. rasbiologi:
-För tillfället diskuteras rasfrågan rätt mycket, och det är en förfärlig tid i vår historia och ju mer vi får reda på desto jobbigare blir det och många av oss vill inte prata om dessa ämnen. Vi påminns t.ex. om nomadskolan som var en följd av rasbiologernas idéer i början av 1900-talet – en skola som skapades just för att man skulle bevara en del samer, fjällapparna, som skulle hållas rasrensa och inte utsättas för någon påverkan av den s.k. civilisationen, medan övriga samer skulle raderas ut. Vi delas in i olika grupper trots att vi ju var samma folk. Allt det här har satt djupa spår i oss.
-Vi bör återta vår egen mentala frihet, få folk att ge tusan i självcensuren och agera utifrån sin eget vilja, men det är inte lätt. Alla dessa lagar som splittrat folk och familjer är en oändligt lång lidandes historia, och med varsam hand försöker vi få fram våra egna berättelser. Det är framför allt andra som skrivit berättelsen om oss, våra egna berättelser existerar knappt.
Inget enhetligt skriftspråk gör det svårt
I Sameland finns ca 23 000 som talar samiska idag, av dem bor 12 000 i Norge, 7 000 i Sverige, 3 000 i Finland och 1 000 i Ryssland. Den talade samiskan indelas i olika varieteter inom den finsk-ugriska språkgruppen: de allra flesta talar nordsamiska (75%), några tusen talar lulesamiska, därefter följer kildinsamiska (talas på Kolahalvön), sydsamiska, enaresamiska och skoltsamiska samt ett antal varieteter som talas av mycket få individer.
Vad beträffar skriftspråket finns inget enhetligt skriftspråk för hela det samiska området, utan det samiska skriftspråket (ortografin) består av sex varieteter: nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, enaresamiska, skoltsamiska och kildinsamiska (som använder sig av det ryska alfabetet) som inte riktigt kommunicerar sinsemellan heller.
Sommaren 1986 fick vi lära oss nya ord Ett av dem var Tjernobyl Först var det inte farligt alls Sedan kom katastrofen Bären blev smittade och svampen Renen som betat långt borta på fjället Visste inget om den giftiga mossan och laven Egentligen borde vi vara vana nu Vattenregleringar och turister Kom före Tjernobyl
Maj-Britt Larsson
Texterna i antologin Mån lav synonyma är skrivna på fem språk: nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, svenska och norska.
Nils-Henrik Sikku påpekar att de olika skriftspråken också är ett tabubelagt ämne:
-De olika skriftspråken är en konsekvens av den splittrande politik som varit förhärskande under långa tider. Vi har inte ens kommit åt att diskutera ett gemensamt skriftspråk för hela sameregionen. De som lärt sig samiska språk har en tendens att hävda skillnaderna i de olika varieteterna, medan vi samer försöker påpeka likheterna: ungefär 98% är nämligen i princip gemensamt, påpekar Nils-Henrik Sikku.