När jag var liten fick vi gärna prata om folkmord vid matbordet, men inte om pengar. Samtal om pengar var dels inte riktigt fint och dels fick de vuxna vid bordet magknip.
Av någon orsak är pengar ett nära på totalt tabu i vår kultur. Man kan fråga sina vänner och bekanta om deras sjukdomar och om deras sexliv, men aldrig någonsin om deras månadslön eller om deras placeringar. Att fråga hur mycket någon fick för sin lägenhet eller vad de betalade för sommarstugan är också fult.
Jag gör det ändå ibland. Fast det känns skamligt och det bär mig emot. Fast jag fått en ordentlig uppfostran och vet att det ger magknip och konstiga reaktioner att fråga om pengar. Dels för att det är så intressant. Hur gör de andra för att få ekonomin att gå ihop, hur kan de ha råd med både skidsemester och amorteringar, har de några bra tips att dela med sig av?
Då Calle Haglund och jag började som sommarreportrar på radionyheterna för 17 år sedan, fick Calle högre lön än jag.
Men framför allt för att ju mer vi tiger om vad vi förtjänar, desto bättre förutsättningar ger vi för all möjlig orättvisa och grundlös diskriminering att gro. Om alla på arbetsplatsen ropade högt vad de får i lön, skulle man snabbt genomskåda om till exempel männen fick mer. Och så kunde vi fråga våra chefer rakt ut vad det beror på och kräva rättvisa.
Vi fostras att tiga om vår ekonomiska situation, men det är bara ett sätt för överheten att hålla oss på mattan.
Calle Haglund och jag började som sommarreportrar på radionyheterna Aktuellt på Yle vid samma tid för ungefär 17 år sedan. Vi var unga och frimodiga och både frågade och berättade om våra löner – det visade sig att Calle fick mer än jag. När jag frågade chefsskapet kom det fram att det var någon merit Calle hade, som jag saknade, som låg bakom. När jag kunde visa att jag minsann hade andra meriter som borde betyda lika mycket korrigerades felet hastigt och lustigt och allt var frid och fröjd.
Och det var bara vår självvalda öppenhet och genomskinlighet som gjorde det.
I jämlikhetens namn är det alltså viktigt att tala om pengar med vänner och kolleger. Men hur skulle det påverka stämningen och sammanhållningen om alla började snegla avundsjukt på varandras lönekuvert? Tja, man skulle väl få bygga upp ett system baserat på öppenhet, där varje införtjänad euro skulle ha sin förklaring i arbetsuppgift, erfarenhet eller ansvar.
Att ruva på sanningen om summan på bankkontot som om den vore en mörk och skamlig hemlighet, och föra vidare obehaget att prata pengar till nästa generation, det banar inte väg för ett öppnare, friare och jämlikare samhälle.
Efter Nio om rikedom, måndagen den 4 april i Yle Fem samt på Arenan.