Hur ofta har du lekt med tanken att ett händelseförlopp tagit en helt annan vändning eller att slumpen styrt ditt liv? En historiker måste döva alla sådana spekulationer och hålla sig till fakta, säger krigshistoriken Antony Beevor.
Om Hitler vunnit andra världskriget hade världen förmodligen sett annorlunda ut. Ett dylikt tankeexperimentet kan en skönlitterär författare som t.ex. Philip Roth eller Tony Samuelsson kosta på sig, men en krigshistoriker får inte inlåta sig på spekulationer eller tillmäta slumpen en avgörande betydelse.
I romanen Konspirationen mot USA har Philip Roth gjort USA till en nazistisk stat med Charles Lindbergh som president, medan hans svenske författarkollega Tony Samuelsson i romanen Kafkapaviljongen leker med samma tanke genom att göra Sverige till en del av den nazistiska stormakten Germania. Kontrafaktiska romaner fortsätter att roa och oroa framtida läsare. Somliga roas av tankeleken, medan andra förfasar sig över det tänkbara scenariot och spårar en välmotiverad maktkritik mellan raderna.
En historikers heder
I motsats till romanförfattare måste en historiker med självaktning hålla all löst underbygd spekulation på avstånd. Antony Beevor har gjort en lång och respekterad karriär som krigshistoriker och i hans böcker om Berlin, Stalingrad eller Ardennerna vägs varje skeende mot befintlig fakta. I hans värld är slumpen underställd mätbara faktorer, så som väderlek, eldstyrka, personkemi, logistik eller truppernas krigsmoral.
– Visst är det frestande att ställa sig tanken vi alla ställer: tänk om? Men jag försöker motarbeta den eftersom den inte gagnar forskningen och dessutom förskjuter perspektivet.
Hitlers sista offensiv
Antony Beevors senaste bok Ardennerna 1944 är en noggrann studie av andra världskrigets slutskede när Hitler försöker sig på en överraskande motoffensiv i Ardennerna. Utgången står klar för oss alla, men ur Beevors minutiösa uppräkning av slag och enskilda strider, kan man sluta sig till att Hitler inte gav sig lätt och att oturen också hämmade tyskarnas krigslycka. Dåliga vägar, trafikstockningar, bränslebrist och uruselt väder bidrog till att tyskarna tvingades retirera. En noggrannare planering och tjänliga före hade gjort tyskarna starkare, men den typen av spekulationer inlåter sig alltså Antony Beevor inte på, även om han erkänner att slumpen finns.
– Slumpen är det oförmodade i en strid. Om D-dagen infallit två veckor senare hade den hårda stormen gjort landstigningen mycket mycket besvärligare…
Den ödesdigra D-dagen
Antony Beevor utmålar ett scenario där landstigningstrupperna blivit dränkta av en av århundradets värsta stormar, med den påföljden att Sovjet kunnat avancera längre in i Europa och därmed skaffat sig en betydligt bättre förhandlingsposition vid krigsslutets fredsförhandlingar. Vi kan bara gissa oss till hur Europas karta sett ut i ett så fall. Förmodligen hade järnridån hamnat betydligt längre västerut än vi någonsin kunnat ana.
Dessa spekulationer överlåter Antony Beevor ändå på andra. I hans böcker om andra världskriget får slumpen snällt finna sig i att bli förbisprungen av noggrant kollade källor och en minutiös dissekering fakta.
– En historiker ska förhålla sig till det skedda så objektivt som han bara kan, inte servera moralkakor, utan förklaringar på hur det överhuvudtaget var möjligt att Europa stod i brand på 40-talet.
Dessutom ska en historiker om möjligt redogöra för det rådande andliga klimatet och människornas moraliska bevekelsegrunder. Om vi förstår varför en ledare lyckades få sitt folk att acceptera förintelsen, då kan vi kanske förhindra att samma inträffar idag, säger Antony Beevor och får plötsligt slumpen att framstå som en ganska futtig faktor i världshistorien!