Amir har bott på Röda Korsets flyktingmottagning i Malax i sju månader och känner sig trygg där. Före han får sitt asylbesked kan han tvingas flytta till något annat boende någon annanstans i landet. Det här är konsekvensen av att det frigörs platser på annat håll och Migrationsverket måste spara pengar.
- Det finns ett arabiskt talesätt som säger att man blir familj om man bor med någon i 40 dagar, säger Amir. Nu har vi bott här i Malax i sju månader.
Amir berättar att han är shiamuslimsk kurd och kommer från Iraks huvudstad Bagdad. Frun och familjen bor kvar där och dem oroar han sig för varje dag. Både Amir och hans bror har flera gånger kidnappats och misshandlats av lokal milis.
Amir valde att fly och kom till Finland med den stora flyktingvågen hösten 2015. Som så många andra hoppas han att han ska beviljas asyl och småningom få återförenas med sin familj.
- Här i Malax är det så vackert. Och rent. Det är så lugnt att jag kan tänka, jag mår mycket bättre nu än för sju månader sedan. När jag berättar för min familj hur vackert det är här så tror de mig inte, de lever ju mitt i kaoset i Bagdad, säger Amir.
För Amir och de omkring 70 andra ensamkommande unga männen som bor på asylboendet i Malax kom det som en stor chock när Migrationsverket meddelade om stängningen. Över 30 flyktingmottagningar läggs ner då boende får asylbesked och lämnar efter sig lediga platser på andra håll i landet.
- Vi grät allihop då personalen berättade det här för oss och jag kunde inte sova på flera nätter. Här har jag fått en andra familj, vad jag än har för problem kan jag vända mig till mina vänner eller till personalen här, säger Amir.
En björntjänst?
Amir sitter och dricker kaffe medan vårsolen lyser utanför fönstret. Livet här går ut på att vänta. Efter sin intervju med Migrationsverket har han fått känslan att han möjligen kunde höra till dem som beviljas uppehållstillstånd, men vet inte om han ska våga hoppas.
Röda Korsets personal på boendet vet att de unga männen har för mycket tid att oroa sig, grubbla och spekulera i varför någon har fått sitt asylbesked redan medan någon annan fortfarande väntar. De försöker istället ordna så mycket aktiviteter som möjligt.
- Det var det första beslutet jag fattade då beskedet kom, att vi ska hålla fast vid våra rutiner. Sen har vi försökt lägga till ännu mer program, så att det ska gå att släppa tankarna en stund, säger förmannen Maria Blomberg.
På programmet står ofta idrott i någon form. Fotboll är populärast och många går på gym, nu har man börjat simma en gång i veckan. Ungdomsledaren Mats Nylen hör till dem som ställer upp flera gånger i veckan.
- I vintras åkte vi rentav skridskor några gånger. De såg ut som Bambi allihop men hade sjuttons roligt, säger Nylen.
Såväl Blomberg som Nylen sörjer den kommande stängningen.
- Det svåraste blir att ta farväl utan att veta var de hamnar och hur deras asylprocess kommer att sluta, säger Maria Blomberg.
- Det känns som om vi har gjort dem en björntjänst. Först jobbar vi hårt för att få dem att börja trivas och komma in i samhället här och sedan då de gör det så kastar vi ut dem. Det känns helt sjukt, säger Mats Nylen.
Vad kan ni göra för dem nu?
- Jag vet inte. Trösta och svara på frågor så gott det går. Fortsätta med aktiviteterna, att bara ligga still mår man ju inte bra av, säger Nylen.
"Stort tack till malaxborna"
Senast i slutet av juni ska boendet i Malax vara stängt står det i beskedet från Migrationsverket.
- Tyvärr kan vi inte utgå från var de asylsökande trivs utan tvingas tänka ekonomiskt. Vår personal vill göra ett gott jobb och syna varje enskilt fall så noggrant som möjligt innan vi fattar beslut om uppehållstillstånd, därför tar asylprocessen tid, säger Esko Repo som är direktör för asylenheten.
Migrationsverket räknar nu med att processen för många av dem som anlände i höstas börjar vara slutförd och därför kommer allt fler sängar att stå tomma vid mottagningar runtom i landet.
Sammanlagt har närmare 35 000 asylsökande anlänt till Finland under hösten 2015 och våren 2016, av dem väntas en knapp tredjedel beviljas uppehållstillstånd. Nästa steg är att hitta kommuner där man är villiga att ta emot dem som får stanna.
Maria Blomberg på Röda Korset i Malax tycker att Malax är ett utmärkt exempel på en kommun som är väl lämpad för uppdraget.
- Jag är inte själv härifrån men just nu skulle jag vara jäkligt stolt över att kalla mig malaxbo. Det finns en otrolig kraft och ett välkomnande i den här byn, det har vi fått höra också från sådana som är vana vid andra asylboenden. Så ett stort tack till Malaxborna, det här har ni skött bra, säger Blomberg.
Film som verklighetsflykt
Blomberg får medhåll från 24 år gamla Amir.
- Här i Malax är folk vänliga och hälsar på mig. Vi har hört att det kanske inte är så på alla orter, att finländarna är rädda för oss. Jag kan bli så otroligt glad över att få ett hej, för en stund känner jag mig som kung, säger Amir och skrattar.
På gården utanför har en skara unga killar samlats för att åka iväg och spela fotboll.
- Vi åker halv ett och inte en sekund senare, säger Tomislav Krstevski barskt och får spridda flin tillbaka.
Krstevski kom ursprungligen själv till Finland för att spela fotboll. Nu jobbar han för Röda Korset och sprider fotbollsglädje, väl medveten om att det är ett bra sätt att integreras. Den som inte känner sig i spelform kan hänga med och heja.
- Jag trivs bra i hejarklacken, vi har väldigt rolig. Men allra helst ser jag på film, jag är en riktig filmnörd och kan fly verkligheten genom film, säger Amir.
Vad skulle du göra om du fick stanna i Finland?
- Jag vill jobba. Det är det jag är van med hemifrån, att jobba varje dag och ha min familj omkring mig. Och skriva filmrecensioner på fritiden. Om jag fick göra allt det i Malax skulle jag vara lycklig, säger Amir.