Lågpriskedjor som Lidl och Aldi och ett ytterst hårt priskrig präglar en stor del av livsmedelshandeln i Tyskland. Nästan hälften av marknaden kontrolleras av lågpriskedjorna, men det finns ställen där mindre butiker är starkare.
Det nymalda mjölet dammade då Yle Nyheter besökte en ort där några små bybutiker har lyckats hålla lågpriskonkurrenterna på avstånd.
Så fort man lägger ner väskan eller rör vid väggen blir allt vitt. Maskinerna från år 1949 är i full gång och man får skrika för att göra sig hörd.
– Just nu maler vi vete, skriker Stefan Winkler och visar upp några fortfarande mycket grova vetekorn.
Först efter sju malningar är kornen det mjöl som sätts på påse och lämnar familjen Winklers kvarn. En stor del av mjölet landar bakom väggen, i familjens butik och bageri.
Lokalt producerat
Winkler Mühle är en av fyra små bybutiker i Gustenfelden, dryga 20 kilometer sydväst om Nürnberg.
Här finns inga ”vanliga” butiker utan allt kan köpas direkt från gårdarna eller i det här fallet kvarnen.
I byn får man det mesta, allt från frukt till kött och från mjölk till snaps. Det mesta som säljs är producerat på den egna gården eller av producenter i regionen.
I motsats till många andra ställen åker man inte bort för att handla utan trafiken går i motsatt riktning. Från de närliggande städerna Nürnberg, Fürth, Schwabach och Ansbach åker folk hit för att handla.
– Då och då kommer jag hit för att handla, främst för att sortimentet är annorlunda. Bybutikerna ligger visserligen betydligt längre bort än andra butiker, men också här kan jag köpa det mesta på en och samma gång, säger Barbara Döbler.
– För mig och min familj är kvaliteten på livsmedlen mycket viktig, fortsätter Döbler.
Mångsidigt utbud lockar
Johann Alberter som besöker Gustenfelden för första gången är inne på samma linje.
– Här finns produkter som man inte hittar i lågprisbutikerna och största delen kommer från regionala producenter. Jag ser det som mycket viktigt att vi konsumenter också stöder det lokala lantbruket, säger Alberter.
– Kunderna som kommer hit ser hur vi jobbar och ser varifrån råvarorna kommer. Jag tror att det är den viktigaste kvalitetsgarantin, säger Stefan Winkler.
Att man har lyckats överleva på en hårt konkurrerad marknad hänger framförallt på det mångsidiga utbudet i byn.
– Vi har alla våra egna produkter och vi försöker se till att vi inte trampar varandra på tårna. Vi gör gemensamt reklam för byn och vi har anpassat våra öppethållningstider så att alla håller öppet under samma tider.
Allt från samma ställe
I Gustenfelden ser man sig gärna som gallerna, som inte låter sig besegras av romarna i seriealbumen om Asterix. När man rör sig i byn är det lite som att röra sig i ett köpcentrum för lokalproducerad mat.
Bara ett stenkast från kvarnen finns frukthandeln, köttbutiken och gården där man säljer bland annat ägg, mjölk och ost.
– De som kommer hit kan på så sätt handla allt de behöver utan att behöva gå eller köra långa vägar mellan butikerna, säger Winkler.
Också prismässigt anser han att butikerna är konkurrenskraftiga.
– Vi är inte billiga, men vi är inte heller dyrast. Vad gäller mjölet landar vi väl i mitten, men med butikernas lågprismärken kan vi förstås inte konkurrera.
– Det finns vissa gränser för vad jag har råd med. Att köpa alla livmedel härifrån skulle bli för dyrt. Jag väljer i stället att köpa små mängder av god kvalitet, till exempel kött och frukt, säger Barbara Döbler.
”Måttlig tillväxt bäst”
Trots att Gustenfelden har endast 400 invånare kan bybutikerna ändå dra nytta av ett stort kundunderlag. Inom en radie på 30 kilometer bor närmare en miljon mänskor.
Enligt Manfred Wagner vill man ändå hellre utveckla sitt utbud i stället för att börja konkurrera om kunderna med de stora butikskedjorna.
– Tillväxten måste vara måttlig. Det är inte värst vettigt att fördubbla produktionen och bli tvingad att jaga efter nya kunder. Det räcker med de kunder vi har och att vi kan täcka den efterfrågan vi har, säger Wagner.
