En tidsresa med stafettkarnevalen – från växlingsdramatik till hejarklacksjubel
Stafettkarnevalen är en unik tillställning. Där deltar alla skolor i Svenskfinland i löptävlingar tillsammans. Men karnevalen handlar inte bara om att springa och växla. En lika viktig tävling utspelar sig på läktarna. Här får man äta lakrits och skrika sig hes när man hejar på sin skola.
Stafettkarnevalens förebild är världens äldsta och största stafettlöpningstävling, Penn Relays i Philadelphia med anor från 1895. Stafettkarnevalens initiativtagare Carl-Olaf Homén vistades där 1960 och fascinerades av den unika stämningen och de perfekta arrangemangen.
Den första Stafettkarnevalen för landets svenska skolor ordnades våren 1961 på Djurgårdens sportplan i Helsingfors med 606 löpare. Karnevalen blev från början den största skolidrottstävlingen genom tiderna i svenska Finland.
Följande år steg deltagarantalet till över 1000 och 1963 till över 1500.
1964 var deltagarna så många att man flyttade över tävlingen in på Olympiastadion.
Långa resor
Sedan 1964 har Stafettkarnevalen oftast hållits på Olympiastadion i Helsingfors.
Från resten av Finland innebär det långa resor och tidig väckning.
Då Olympiastadion har genomgått reparationer har andra städer fått stå som värd för Stafettkarnevalen.
Tre år har karnevalen ordnats i Vasa (1993, 1994 och 2005). Gamlakarleby (nuvarande Karleby) stod värd 1971 och 2010 hölls karnevalen i Esbo.
Den första gången i Vasa 1993 gick allt bra. De enda som är kritiska är flickorna från Jakobstad som säger att det råder brist på söta killar. Arrangörerna gillade omväxlingen och de nyländska deltagarna tyckte om att få åka på en utflykt. Året därpå var Vasa igen målet.
Också 2005 hölls Stafettkarnevalen i Vasa, eftersom man på Olympiastadion byggde tak till VM. Det blåste friskt på Karlsplan, men ivern och glädjen bland barnen var stor.
Växlingarna är viktigast
Att träna är viktigt. Växlingarna är alltid de svåraste, att springa är lätt. Det är också viktigt att träna på hejaramsor och koreografier.
Sportmagasinet besöker Mattlidens skola i Esbo, Borgby lågstadium i Sibbo och Ytternäs på Åland. I Mattliden är träningen hård. Gymnastiklärare Birgitta Pennanen ger råd och tips åt sina elever.
Fast det kommer femton Grankulla bredvid så måste du behärska dig och sätta pinnen i handen!
Birgitta Pennanen, gymnastiklärare i Mattlidens skola
I Korpo och Tammerfors tränar man både på löpningar och hejarklacksramsor 1989.
Spänningen, förväntan och nervositeten är stor också bland flickorna från Munksnäs och Korsholms stafettlag 2003. Stafettkarnevalen är en av årets höjdpunkter och allt från tursamma löpskor till perfekta växlingar diskuteras.
Lågstadieglädje
Det är kanske bland lågstadierna man hittar den mesta glädjen i tävlingarna på Stafettkarnevalen. 1990 blev Stafettkarnevalen en tvådagars tävling, för att man skulle kunna behålla alla tävlingar och skolor.
Lågstadiernas många försöksheat löps på fredagen. Det blir tungt för dem som kommer långt ifrån att löpa sent på kvällen. Och hur går det med det traditionsenliga Borgbacken-besöket? De som går vidare i försöksheaten löper oftast finaltävlingarna nästa dag.
Enligt redaktören är en av de mest spännande och roligaste tävlingarna lågstadiernas 8 x 50 meter mixed. Kvarnbackens skola från Borgå vann 2004. Eleverna hurrar, tjoar och ropar att det bästa med Stafettkarnevalen är att vinna - nej att vara med är också roligt. Läraren Mikael Finell myser nöjt bakom barnen som fått brons, silver och guld.
I 5 x 80 meter för pojkar är det Sirkkala skola från Åbo som vinner. Pojkarna intervjuas efter segern. De ger ett mycket sakligt och moget intryck, talar som erfarna idrottare om träning och att hålla huvudet kallt, "den psykiska delen", som de kallar det.
Masstafett
En av Stafettkarnevalens ovanliga, men mycket omtyckta, grenar är skyttelstafetten som löps på gräset, eller masstafetten som den kallas. Starterna har bara ökat genom åren och i stafetten deltar både lågstadier, högstadier och gymnasier.
Masstafettens sträckor beror på hur gamla deltagarna är. För lågstadieelever är sträckorna 80 meter, för högstadie- och gymnasieelever är de 100 meter.
Också deltagarantalet skiljer sig mellan de olika stadierna. Högstadielagen består av 18 löpare, gymnasier och lågstadier har 12 deltagare i lagen.
Det blir hur som helst en hel del växlande och det är också där det kan gå fel.
Gatustafett
Från början var det endast pojkar som löpte i terrängen. Stafetten löptes av pojkar från lågstadiet (stora och små skolor i skilda tävlingar), högstadier samt gymnasier och fackskolor.
I synnerhet när de stora lågstadieskolorna startar är det trångt.
I terrängen står killarna och väntar då gatustafetten börjar. Det finns inget annat att göra än att stretcha och värma upp sig tills kamraterna kommer.
Sträckorna är olika långa, vissa med uppförsbackar, vissa neråt, och den sista sträckan på stadion kan vara avgörande om många löper jämnt.
Från 2013 har också flickor på andra stadiet fått springa gatustafetten.
Stafetter inne på stadion
Förut var gatustafetten förbehållen pojkarna och de långa distanserna inne på stadion var flickornas. Också sedan gymnasieflickorna börjat löpa gatustafett 2013 har flickorna fortsatt löpa långa sträckor inne på stadion.
En av de mest prestigefyllda tävlingarna på Stafettkarnevalen är 4 x 100 meter för pojkar i fackskolor och gymnasier, en gren som funnits med ända sedan början. Stafetten löps också av gymnasieflickor, samt pojkar och flickor i högstadiet.
Eftersom det tydligen rådde tekniska problem vid TV-sändingen 1986 hör vi inte alltid reportrarna då stafetterna på 4 x 100 meter löps.
Häcklöpning
Det var endast gymnasiekillarna som sprang häck. Bland löparna hittades både hårt satsande skolor och skolelever som skojar till det.
Borgå gymnasium har satt en ära i att vinna häck de flesta åren i rad. Alltid har det dock inte lyckats.
På 2000-talet är det ofta Korsholms gymnasium som varit segraren. Men tiderna börjar vara dåliga, och löparna inte tränade för häck.
Den sista häcklöpningen gick av stapeln 2011, och sedan slopades tävlingen.
Hejarklacken
Stafettkarnevalen handlar inte bara om att springa och växla. En lika viktig tävling utspelar sig på läktarna mellan skolornas olika hejarklackar.
Hejarklackstävlingen har vuxit i takt med stafettkarnevalen och de senaste åren har över 1 500 deltagare registrerats. En del lag tar hejandet på djupaste allvar, medan andra mest deltar för att ha roligt.
Priser delas ut också i hejarklackstävlingen. Landsortsskolor, stadsskolor, små och större lågstadier har alla sina egna kategorier. Dessutom kan man få pris för bästa maskot.
Också stämningen på läktarna och kring stadion är viktig. Här får man äta lakrits, skrika sig hes och se finlandssvenska popstjärnor.
Årets idrottshändelse är på ankarsträckan. Det är knappa, dryga halvåret kvar.
Ben Hansell (Stan Saanila) i Studio Stafettkarnevalen
Som med andra finlandssvenska tillställningar har också Stafettkarnevalen varit en grej att skämta om, och med.
I humorprogrammet Reservtanken hade man Studio Stafettkarnevalen med programledare Ben Hansell (Stan Saanila) och viktiga gäster. Här diskuteras bland annat publikvåld på läktarna och om stafettkarnevalen blivit en elittävling där Vörå idrottsgymnasium dopar sig.
Så tappa inte pinnen!
Stafettkarnevalen fyllde 30 år 1991
Ett livsverk fyllt av glädje och gemenskap – samma iver och entusiasm finns kvar