De var här en gång och skapade skräck och förstörelse. Nu kommer de igen och den här gången är de ännu större och ännu värre och ännu argare. Är du redo för utomjordingarna i Independence Day: Resurgence?
1996 kom rymdvarelser till jorden i enorma rymdskepp och riktade sina starka laserstrålar mot olika städer. Kaos, skräck och massförstörelse följde. Då var det några få modiga som stod upp och kämpade för att rädda världen.
Independence Day (1996) av Roland Emmerich blev en succé. Jeff Goldblum spelade experten David Levinson, Will Smith stridspiloten och Bill Pullman USAs president. Han som på slutet håller det legendariska talet om hur den fjärde juli i framtiden inte kommer att vara känd som en amerikansk högtid utan dagen då vi alla sa med en röst – vi kommer inte att gå tysta in i natten! (en parafras på Dylan Thomas dikt “Do not go gentle into that good night”).
Nu är utomjordingarna tillbaka och (nästan) samma story upprepas.
Experten David Levinson spelas av Jeff Goldblum (fortfarande intresserad av utomjordingar), Bill Pullman spelar en pensionerad president (som plågas av mardrömmar), Will Smith finns inte med istället spelar Jessie T. Usher hans son Dylan och är, förstås, stridspilot.
För att inte glömma Levinsons far (Judd Hirsch) som räddar en massa barn och den smått galne vetenskapsmannen Brackish Okun (Brent Spiner) som vaknar ur en 20-år lång koma.
Så har vi en del nya karaktärer som spelas av bland annat Liam Hemsworth och Charlotte Gainsbourg.
Och för att attrahera den allt viktigare kinesiska marknaden har vi skådespelaren Chin Han och fotomodellen och skådespelaren Angelababy.
20 år av förberedelse
Med tanke på att mänskan haft 20 år på sig att förbereda sig, enas och tillsammans utnyttja den teknologi rymdvarelserna lämnade efter sig så går det förvånansvärt snabbt för de här nya varelserna att slå ut alla försvarssystem.
Men så är allt också mycket värre nu.
”Det är definitivt större än det förra”, säger David Levinson då han ser rymdskeppet. Och med det sammanfattar han egentligen hela filmen. Om allt var megastort 1996 är det nu gigastort. Specialeffekterna, utomjordingarnas rymdskepp, antalet karaktärer och det hela kommer dessutom i 3D.
Och det är också svagheten. Det blir för mycket av allt.
Det är actionbetonat direkt från start, det händer massor, hela tiden och en mängd nya och gamla karaktärer introduceras. Ändå tar det närmare 1 h och 10 min innan filmen fått uppställningen på plats och kan hitta sig själv och själva berättelsen och presentera en handling som hänger ihop.
Sedan återstår bara 50 min av riktigt hejdundrande action.
Och ett slut som förebådar ännu en tredje Independence Day-film.