Allt är möjligt, säger Sandra Eriksson inför avresan till friidrotts-EM i Amsterdam. Prispallen finns inom räckhåll – men lika väl kan allergiproblemen förstöra allting.
Sandra Eriksson har minst sagt haft en varierande vår. En envis hälskada har stört träningen, men det alternativa upplägget har gett framsteg.
Säsongens tre slätlopp har bjudit på blygsamma tider, men hinderpremiären i Stockholm för ett par veckor sedan var en fullträff.
– Jag är inte överhuvudtaget orolig över formen. Såklart, om det är såna här förhållanden i Amsterdam blir det tufft, men det är ingenting jag kan göra något åt, så jag får väl gå in med en positiv inställning och hoppas på det bästa, säger Eriksson till Yle Sporten.
IK Falken-löparens bekymmer stavas allergi. Med gräspollen i luften fungerar ingenting, som i Paavo Nurmi Games på onsdagen, medan ett regnigt Stockholm möjliggjorde karriärens näst bästa tid på huvuddistansen 3000 meter hinder för ett par veckor sedan.
– Regnet gjorde att luften var betydligt bättre, men efter att det igen blev varmt har de senaste dagarna varit riktigt besvärliga, berättar Eriksson som ändå tack vare prestationen i Stockholm vet att formen är god.
– Jag vågade inte ens önska mig bra tider där men känslan var så otroligt bra och jag kände att det fanns mycket, mycket mer att ge. Det bristande självförtroendet gjorde att jag fegade lite. Men jag vet att formen finns där – och det känns väldigt skönt.
Mognat både som idrottare och människa
Träningen under Oscar Gidewalls ledning har gett framsteg, känner Eriksson, som menar att hon är i bättre skick nu än sommaren 2014, då hon sprang sitt nuvarande personbästa och finska rekord 9.24,70.
– Jag är framför allt en bättre hinderlöpare, preciserar 27-åringen, som även upplevt utveckling på det mentala planet.
– Jag har mognat både som idrottare och människa, jag har blivit lugnare och bättre på att ta saker som dom kommer och inte stressa upp mig. Just ett sånt här lopp (PNG) hade gjort mig helt hysterisk ifjol, men nu är det vad det är.
Hur jobbigt är det när kroppen inte svarar?
– Det är klart det är jättejobbigt. Det är ju det värsta som finns när du vill så mycket och känner att du har krafter, men ingenting händer, medger Eriksson.
– Men å andra sidan vet jag att det inte kommer att vara såhär hela sommaren, det går över förr eller senare. Och OS är viktigast för mig i sommar och då borde det i alla fall inte vara problem med pollen.
Klubbkamraten i IK Falken, medeldistanslöparen Karin Storbacka, har stort förtroende för Eriksson trots bekymren.
– Sandra är mentalt så stark att även om det finns nåt smått som bråkar vet jag att hon kan vända det till nånting positivt. Hon har dessutom så mycket vana från stora mästerskap att jag tror vi kan vänta oss nåt riktigt bra, säger Storbacka.
”Jag vill väl vinna”
OS är alltså som nummer ett för Sandra Eriksson i sommar, men som god tvåa kommer EM i Amsterdam, där motståndet är betydligt mänskligare.
Eriksson är för tillfället Europatrea med 9.31,88 från Stockholm bakom tyskan Gesa-Felicitas Krause (9.22,33) och Sveriges Charlotta Fougberg (9.30,11). Till EM i Zürich 2014 åkte Eriksson som statistiktvåa, men det hela slutade med en nionde plats.
– Jag är såklart revanschsugen från förra EM, säger Eriksson, som har målsättningen klar.
– Jag vill väl vinna, inte är det väl svårare än så. Det blir säkert ett taktiklopp och vi kan vara tio som slåss om medaljerna, men jag vet vad jag har för avslutning och att jag är farlig på slutet, så allt är möjligt.