Dokumentären Wrong time, wrong place handlar om slumpen - om att det inte går att förhandla om ödet. Filmen tar avstamp i attentaten i Oslo och på Utöya 2011 och träffar både överlevare och de som mist sina närmaste.
Den 22 juli 2011 dödades 77 personer. De var oskyldiga, de bara råkade vara på fel plats på fel tid. De steg upp på morgonen, duschade och åt frukost utan att ha en aning om att de inte hade många timmar kvar att leva. Ibland hänger livet på en skör tråd.
Harald, en tjänsteman vid norska justitieministeriet, trodde inte att det längre skulle hända något hemskt. Han hade för några år sedan på hemväg från en tjänstresa i bilen hört att en norsk som hoppat basejump dött. Han tänkte genast på sin son, och det visade sig vara han som dött.
Så kom sommaren 2011. Han var på semester och skulle till jobbet för att hämta några papper. Han tänkte göra det på torsdag, men det blev inte av. Han gjorde det på fredag, men åkte senare än tänkt. När han var i trappan smällde det. Hade han varit i sitt rum hade han dött, likaså om han varit kvar i sin bil.
Vi hör också Ritah, en flykting från Uganda, den georgiska flickan Tamt och hennes vän Natia och de unga socialisterna Hakon och Hajin. De inser alla att vi varje minut lever på kanten av ättestupan och bara kan hoppas att fallskärmen öppnas den dag då olyckan är framme.
Orginaltitel: Wrong time, wrong place
30 dagar på Arenan.
Dokumentären sändes första gången i Yle Fem 2013
Produktion: John Appel, Cobos Films, 2012