Det sista veckoslutet i juli ordnas Kungstravet, Finlands största och mest prestigefyllda travtävling, i år i Åbo.
Massor av frivilliga ställer upp på talko på Metsämäki travbana i Skogsbacka, bland annat asylsökande från flyktingförläggningen i Letala.
- Jag älskar djur, särskilt hästar, säger Ihab Alassafi, så jag anmälde mig som frivillig. Här är fantastiskt. En del älskar att dansa eller sjunga. Jag älskar att jobba, och att vara nära djur.
Hans kompis Mohammed Al Magsossi deltar i talkot för att ha någonting att göra.
- Det blir tråkigt på förläggningen, säger Al Magsossi. Istället för att göra ingenting hjälper jag hellre här.
Till Kungstravet väntas en publik på 60 000 personer, så allt måste fungera. Just nu bygger man upp extra läktare och ett 70-tal tält ska resas. De största tälten är 50x80 meter stora, och det är ett precisionsarbete att få alla tältpinnar att stå exakt på rätt ställe. Ja, det är förstås inga pinnar, utan ordentliga metallstolpar som ska passas in. Med vattenpass kontrolleras att allt står rakt, innan tältet reses.
Bra talkoanda
Talkochefen Jarmo Virtanen är glad över det stora talkointresset. De sista två veckorna före tävlingen ställer dagligen ett 50-tal talkoarbetare upp, från idrottsföreningar, från stall, och från flyktingförläggningar.
- Man säger att talkoandan dött ut, säger Virtanen, men det stämmer åtminstone inte för Åbo.
Talkoarbetaren Erik Hagman har kommit från Kimitoön för att hjälpa till med att måla läktare. Det syns på målfärgen i hans ansikte. Men belöningen för alla talkoarbetare är biljetter till Kungstravet.
Eriks mamma Ingrid Hagman håller dagligen på med hästar, föder upp dem och har ända sedan liten varit på Metsämäki. Hon tycker det hör till att hjälpa här.
- Det blir mitt tredje Kungstrav här i Åbo, säger Ingrid Hagman. Det är ganska mycket kvar ännu att göra, så jag jobbar nu och så arbetar jag under travet på fredag, lördag och söndag, då jag sköter om vip-biljetter.
Många som deltar i talkoarbetet är väldigt hästintresserade och en del har också själva hästar, som Alassafi. Eller han hade en tävlingshäst, Layla, som blev kvar när han flydde från Irak.
Det är klart att jag kommer att sitta på läktaren när här tävlas, säger Alassafi. Jag skulle älska att vara med själv.