Två blåsor på fötterna bevisar att Tenalabon Tove Holmström är en riktig pilgrimsvandrare. Man måste ha åtminstone en blåsa efter att ha vandrat någon av rutterna till Santiago de Compostela i Spanien. Holmström har dessutom fått ro i själen och fört många fina samtal.
Första gången var som ett äventyr, berättar Tove Holmström.
- Jag brukar säga att man kan prova allt en gång. Jag lockades med av en 4H-kollega i Sibbo och tänkte att det ska bli intressant att gå 25-30 kilometer per dag i två veckor.
Lugn och energi
Den första pilgrimsvandringen gav mersmak. Tove Holmström har vandrat tre gånger på vissa delar av pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, senast hösten 2015.
Det har blivit ungefär 300 kilometer under två veckor.
- Den första gången kände jag ett lugn och fick energi, så jag åkte tillbaka trots att första gången var en händelserik resa.
Blåsor visar att man är riktig vandrare
Det första året klarade Tove Holmström sig utan blåsor på fötterna då hon gick med sina välbekanta kängor. Andra året fick hon ett par blåsor, och det visar att hon är en riktig pilgrimsvandrare. En riktig vandrare måste ha åtminstone en blåsa.
- Den tredje gången hade jag inga blåsor, men fötterna var litet röda.
Det är inte blåsor som är problemet, utan det är värmen som är tung. Därför vandrar Tove Holmström i slutet av augusti och början av september. Det är varmt då också, men inte lika hett som i juni och juli.
Nötter, frukt och vatten
Det är viktiga att vila, äta och dricka då man pilgrimsvandrar, tipsar Holmström.
- Vi bor på härbärgen och man måste lämna dem klockan åtta på morgonen. Så vi börjar vandringen vid sex- eller sjutiden och går i en timme innan vi äter frukost. Härbärgen serverar inte frukost, det gör enbart en del privata härbärgen.
Sedan vandrar de vidare, äter smörgås, nötter, frukt och dricker mycket. Så småningom är det dags att hitta ett nytt härbärge och hoppas att de har en säng ledig.
Väl i härbärget är det dags för en dusch, att tvätta kläder, äta och samtala med andra pilgrimsvandrare.
- Vi lägger oss klockan 22 för då stänger härbärgena.
Härbärgena har inte heller middagar, så vandrarna får leta upp ett matställe i byn. Där kan man äta en pilgrimsmiddag för drygt 10 euro med allt från fisk till kött, fruktsallad och glass.
- Det är okej, men man är trött på det efter två veckor.
Du måste inte tro
Pilgrimsvandringen är en kristen tradition med rötter från åtminstone 800-talet. Då började pilgrimer vallfärda till aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostela.
Tove Holmström säger att man inte måste vara aktivt troende för att pilgrimsvandra.
- Du hittar den själsliga ron då du går. Man orkar inte prata med sitt sällskap hela dagen, utan vandrar tyst och funderar, njuter av naturen, löser problem och det dyker upp nya problem.
Det är också fint att träffa nya människor och prata med dem, säger Holmström.
- Jag brukar delta i mässor i kyrkor trots att jag inte förstår spanska. Jag känner bara igen rytmen i Fader vår.
Tove Holmström berättar om sina pilgrimsvandringar i norra Spanien på Tenaladagen klockan 17.00 i församlingshemmet i dag (30.7).
