Oskar Kirmes hade en bra dag på jobbet i Rio Olympic Arena igår. Inte perfekt, men den näst bästa hittills i toppidrottskarriären. Om fyra år i Tokyo vill både han och idrottsfinland ha mer. Även fler gymnaster i truppen.
Redskapsgymnastiken är en känslig sport. Tävlingsserierna har övats och slipats och finjusterats och genomförts, om och om igen. Ändå finns det inga garantier för att de lyckas i den tävling man siktat på i fyra år.
Det fick sexfaldiga världsmästaren i mångkamp, regerande världsmästaren och fyrfaldiga medaljören på räck, Kohei Uchimura erfara i gårdagens kvaltävling. Han tappade greppet om räcket, föll ner från redskapet och var bara 37:a i kvalet. Ingen finalplats för honom i räck alltså - däremot nog i fyra andra finaler.
Mångsidighet framom specialisering
Liksom Uchimura är Oskar Kirmes mångkampsgymnast. Finland har inte haft några framgångsrika sådana på länge. Kan Kirmes bli riktigt bra på ett par redskap och hyfsat bra på resten, är chanserna goda att han en dag ska kunna föra in Finland på den olympiska gymnastikkartan igen.
Det att Jani Tanskanen vann VM-guld på räck år 1997 var stort, liksom det att Tomi Tuuha vann EM-guld i hopp år 2010 och världscupen år 2014. Tuuhas OS-hopp lever kanske i fyra år till, men för Tanskanen och många andra av de senaste decenniernas finländska toppgymnaster, förblev OS en dröm just på grund av att de var redskapsspecialister, inte mångkampsgymnaster.
Svårare serier på kommande
Då Kirmes igår gjorde sin näst bästa mångkamp i karriären, 84.123 poäng, var hans dagsform i fristående bättre än till exempel Oleg Verniaievs, ukrainaren som vann mångkampskvalet. Och hade han själv haft en lite bättre dag på räck, hade finalplatsen i mångkamp kanske varit hans. Marginalerna är ofta små, igår hängde det på 1.166 poäng.
Jämför man Kirmes poäng med Verniaievs och Uchimuras, står det klart att svårighetsgraden i Esbogymnastens serier inte räcker till ännu. På nästan alla redskap ligger svårighetspoängen ungefär en poäng lägre än toppherrarnas. Däremot är Oskars teknik på de olika redskapen högklassig, vilket gör att utförandepoängen redan idag är konkurrenskraftiga. Det bådar gott för framtiden.
Då Oskar nu banat vägen kan man bara hoppas att allt fler unga finländska gymnaster väljer mångkampen - trots att den kräver väldigt mycket mera tid och arbete än om man specialiserar sig på ett eller två redskap. Bara den vägen kan Finland drömma om att en dag ha ett helt gymnastiklag i OS igen.