Artikeln är över 8 år gammal

Sensommarnattens stjärnspektakel kulminerar snart

Stjärnfall från perseiderna på en gul, lila, grön och blåfärgad himmel över den tyska ön Fehmarn i augusti 2015.
Bild: EPA/DANIEL REINHARDT

Nu i augusti när nätterna blir mörkare lönar det sig att rikta blicken mot himlavalvet. Det finns nu goda chanser att kunna beskåda det årligen återkommande stjärnspektaklet Perseiderna. I år väntas de bli fler och finare än på många år.

Inom de närmaste dagarna kommer meteorsvärmen Perseiderna åter igen att kollidera med jordens atmosfär. Det här gör att man kommer att kunna se flera stjärnfall i minuten. Meteorregnet når sin kulmen fredagen den 12 augusti. Enligt experter på Nasa väntas Perseiderna bli extra många i år.

Perseidregn 2015
Perseider i Ungern 13.8.2015 Bild: Peter Komka / EPA

Perseiderna väntas bli extra många i år

Det är det så kallade Jupiter-fenomenet som gör att sensommarens meteorregn väntas bli osedvanlig spektakulärt. Då planeten Jupiter rör sig nära Swift-Tuttle kometen, flyttas kometen och det efterhängande partikelmolnet närmare Jorden, vilket gör att mängden Perseider som träffar atmosfären blir fler och syns extra bra.

Om det är klara nätter och helt mörkt kan man vänta sig ett imponerande meteorskådespel, då mängder av små stoftkorn från rymden brinner upp då de krockar med jordens atmosfär i hög hastighet.

Bäst syns Perseiderna på öppna mörka platser, dit störande artificiellt ljus från bebyggelse inte når. I år kommer dock månen att lysa upp himlen något under de dagar som meteorregnet inträffar, vilket kan göra att det kan vara lite svårare att urskilja dem.

Några tekniska hjälpmedel för att titta på meteorsvärmarna behövs inte, utan de kan urskiljas med blotta ögat.

Perseidregn 2015
Perseider i Österriket 13.8.2015. Bild: Gian Ehrenzeller / EPA

Perseiderna har varit ett återkommande stjärnspektakel i 2000 år

Perseiderna är partiklar som har frigjorts från kometen Swift-Tuttle, som kretsar runt solen på en elliptisk bana. Stjärnfallen uppstår då jordens och kometens banor skär varandra.

De små partiklarna är i regel inte större än sandkorn, andra är i klass med ärter eller sockerbitar. De sveper in i jordens atmosfär, ungefär 90 kilometer över markytan, med en fart på ungefär 60 kilometer i sekunden, eller 216 000 kilometer i timmen. Genom friktionen fattar de eld och brinner upp.

Perseidregn 2015
Stjärnfall i England, augusti 2007. Bild: Sam Furlong / EPA

Perseiderna har iakttagits i minst tvåtusen år. Den första noteringen av fenomenet gjordes av en kinesisk krönikör år 36 före Kristus. I västerlandet har de fått sitt namn av att den punkt på himlen de tycks komma från ligger i stjärnbilden Perseus.

Meteormolnet kallas också Laurentiussvärmen eller Sankt Lars tårar, men anledning av att fenomenet infaller kring den helige Laurentius dag, Larsmässan.

Perseiderna är det mest kända av de omkring tjugo stoftmoln som jorden passerar genom under året.