Sin linje trogen utgör årets Esbo Ciné-utbud en blandning av kommande biopremiärer och pärlor man löper risk att missa om man inte plockar upp dem nu. Här några känsloladdade exempel.
1. Toni Erdmann: öppnar festivalen med eftertryck
Maren Ades film om relationen mellan en excentrisk far och dennes strikta dotter är en dramakomedi med ett helt eget grepp. Såväl formmässigt som emotionellt.
Handlingen tar sats hemma hos Winfried (Peter Simonischek) - en åldrande man som aldrig vuxit ifrån den typ av humor som förutsätter löständer och pruttkuddar. Med sitt ständiga behov av att "skoja till det lite" lyckas han irritera de flesta. Hans mor fnyser, ex-frun ler ansträngt och främlingar skrattar besvärat.
Värst är det för dottern Ines (Sandra Hüller) som gör karriär i businessvärlden. En värld av strikta kostymer, hårda värderingar och lågmält smalltalk. Det sista hon behöver på brinken till sitt stora genombrott är en farsa som dyker upp utan förvarning - utklädd och redo att säga fel saker vid fel tidpunkt.
Även om varningsklockorna bör ringa när en film närmar sig tretimmarsstrecket så fyller extraminuterna denna gång en funktion. Scenerna måste helt enkelt dra ut på tiden för att kunna framhäva den emotionella smärtgräns vid vilken karaktärerna befinner sig. Vi måste hinna vrida oss besvärat i våra biosäten - känna pinsamheten krypa genom kroppen.
Allt detta för att vi också skall känna av ensamheten och den sanslöst stora kärlek som finns där. Den som struntar i om man bär clownnäsa eller Chanel.
Så strunta du i filmens längd och ge dig hän åt ett skådespelardrivet bygge där det är omöjligt att räkna ut vad som väntar bakom nästa hörn.
Toni Erdmann går upp på bio i december.
2. Fado - snygg långfilmsdebut
Jonas Rothlaenders långfilmsdebut kretsar kring Fabian (Golo Euler) - en ung läkare med spända anletsdrag. Vi möter honom första gången på akuten där han försöker rädda livet på en kvinna som uppenbarligen påminner honom om någon.
Och så inleds historien. Historien om Fabian och Doro (Luise Heyer). Ett par vars relation åker bergochdalbana och vars beståndsdelar det tar en stund för åskådaren att identifiera. Varför verkar hon så reserverad?
Rothlaender håller ett stramt grepp om sitt material och skapar effektivt förutsättningar för åskådaren att tränga allt längre in i Fabians emotionella inre. Ett inre som inte alls står i samklang med det nollställda uttryck han oftast visar upp.
Den ödesmättade och stundvis riktigt obehagliga stämningen intensifieras i takt med att kärlekens avvigsidor blir allt tydligare. Vad går gränsen mellan passion och besatthet? Mellan att vilja och att kräva?
Och när flyter det man föreställer sig och det som redan hänt ihop?
3. Mèdecin de campagne - fransk feelgood
Thomas Liltis varmhjärtade drama handlar om landsortsläkaren Jean-Pierre (stjärnan François Cluzet som stundvis är förvillande lik stjärnan Dustin Hoffman) vars hjärta klappar för den lilla byn och alla dess invånare. Han känner dem utan och innan, förmår ställa de rätta frågorna och sprida lugn omkring sig.
Kärleken till jobbet och patienterna verkar visserligen ha trängt ut det privata familjelivet - men sådant får man leva med.
Om man nu får leva... det visar sig nämligen att Jean-Pierre ställts inför en diagnos som gör det nödvändigt att börja se sig om efter en inhoppare som kanske kan bli permanent? Finns det någon som kan leva upp till hans egen standard?
Mèdecin de campagne är ingen nydanande film i vare sig estetisk eller berättarmässig bemärkelse - men den är både välspelad och charmig. Och i all sin lantliga skönhet lyckas den dessutom väva in en spark mot mantrat "centralisering, datorisering, effektivering".
Två kommande premiärer som man inte kan se snabbt nog
Eftersom det är något speciellt med att uppleva film invävd i den speciella atmosfär som nästan alltid omger en festival så kan man med fördel satsa på att vara först ut med att se dessa kommande premiärer:
1) Hymyilevä mies. Juho Kuosmanens Cannesvinnare har alla förutsättningar att vinna publikens hjärta. En svartvit dröm om drömmen om framgång. Och om den verkliga kärleken.
2) Captain Fantastic. Viggo Mortensen spelar sexbarnspappan som valt att ta avstånd från världen och bosätta sig i skogen. Men hur länge skall upplägget hålla? En underbart innerlig film om goda föresatser och äkta kärlek. Och en blinkning mot en värld av ökad curling och minskad bildning.
Läs festivalprogrammet här.
