Vi gillar historia. Böcker om krig och stormän säljer bra, filmer om Finlands krig dyker upp som svampar efter regn. Men har vi förlorat kontaktytan till början av vår egen historia och hur den ännu påverkar oss?
- Tyvärr ingår historisk kunskap inte längre som en naturlig del av allmänbildningen, skriver Fredrik Lång i förordet till sina teologisk-filosofiska essäer ”Ansiktet i månen”.
Ansiktet i månen är en välskriven och mycket intressant bok. Den fäster läsarens uppmärksamhet på hennes egen historiska identitet, jag tänker på en låttext av sångaren Tomas Andersson Wij: det är härifrån du kommer, det här är sanningen om dig.
Lång är författare och forskare i filosofi och i samma förord avslöjar han sina övermodiga ambitioner att som ung man skapa ett helomspännande filosofiskt System. Han uttrycker en frustration över att hans förra försök att ge ut filosofi, med boken Bild och tanke (1999) inte resulterade i något meningsfullt bemötande.
Jag undrar för mig själv om tiden är mognare idag för en teologisk och filosofisk bok än för över 15 år sedan och sätter igång läsningen.
Det lönar sig.
Synden och skulden
Boken avhandlar tre tänkande från tre epoker på olika sätt leder rätt in i vår egen tid. Epoker som turister gärna spejar in - antika tempel i Grekland, Colosseum i Rom eller klagomuren i Jerusalem.
Genom att beskriva livet i just städerna Athen (så stavar Lång det), Jerusalem och Rom sållar Lång fram några begrepp som är relevanta för att inte bara förstå de här samhällena utan också hur de här begreppen hamnat i vår tid och i vår självförståelse. Det handlar om vår grekisk-romerska och judisk-kristna historia.
Vår historielöshet knyts i de här essäerna samman med sina rötter kan man kanske säga. Vilka begrepp handlar det då om?
Synd, skuld, stolthet, slaveri och frihet – begrepp som fortfarande är såväl eftersträvansvärda, identitetsskapande som tyngande för dagens människor.
Brännande Jerusalem
Essän om Jerusalem känns på många sätt mest brännande, inte minst på grund av stadens roll för tre stora religioner.
Det är också här som vår historia börjar skriver Lång och visar hur det judiska folkets erfarenheter av slaveriet präglar deras självförståelse, hur en skuldkänsla sätter sig i den judiska identiteten över århundraden. Lång förstår idéerna som sprungna ur det konkreta mänskliga samhället, bland annat argumenterar han för hur ett begrepp som (moralisk) skuld kommer in i männskors tankevärld via den konkreta handel som idkades, där man bland annat lånar och står i skuld till varandra.
Synden, avgudadyrkan till exempel efter det judiska slaveriet, blev en kollektiv skuld att bära i väntan på att den återbetalats.
Endast Gud förmådde befria folket och målet med historien kom att handla om det som skall komma och gör det ännu idag.
Han kallar Gamla testamentet för en berättelse om hur kollektivt slaveri har upplevts.
Slavdemokratin i Athen
Antikens Athen brukar ofta kallas demokratins vagga. Lång påpekar att man borde kalla systemet för en slavdemokrati.
Utan de otaliga slavar som höll Athen rullande skulle det heller inte ha funnits rum för den frihet och livsinställning som kom att prägla det antika tänkandet.
Grekerna levde utan friheten som mål, de var redan fria. Däremot trodde de på sitt öde, som de var underkastade. En sådan idé måste visa sig i hur man lever sina liv.
Grekerna levde i nuet och kände inte till begreppet skam. Kanske var det därför som den tyska 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsche värdesatte grekerna och såg med förakt på hur den kristna slavmoralen, med dess medlidande och förnekande av livets glädje, slagit rot i människors livsförståelse och i kulturen.
De grekiska frågorna om hur man skall leva, frågor om hur vi kan ha kunskap är fortfarande relevanta för människor och trots att vår livsform skiljer sig från antikens så binds vi samman i de här frågorna.
Vill man förstå vetenskapen och moralen idag så kan man gott vända sig till de antika filosoferna Platon och Aristoteles – bägge levde några hundra år före Kristus.
Rom och slaveriet
Det var i romarriket som kristendomen uppstod och man kan kanske säga att såväl Athen och Jerusalem ledde fram till den.
I Rom levde slav och herre sida vid sida och den grekiska attityden att slaveriet är naturligt började mer och mer ifrågasättas – på ett intellektuellt plan. Lång konstaterar att de romerska tänkarna i praktiken inte gjorde så mycket åt slaveriet.
Stoicismen är en betydelsefull antik tanketradition som gick ut på att acceptera sin plats i världen, beskrev människan som en slav under sina passioner och då kristendomen tog över den tanken kom det här att betyda att människan sågs som slav under sin synd/skuld.
Om synden och skulden var ens egen så blev också räddningen eller frälsningen det - låt så vara att folk idag gärna “lägger sig i” andra människors livsval.
I kristendomen blev den judiska kollektiva synden en individuell arvssynd. Också frälsningen individualiserades.
Aposteln Paulus skrev om hur kristendomen var en gemenskap för såväl slav som fri, jude som grek. På det här sättet bands också två separata världar, de frias och slavarnas samman.
Frihet blev människans mål.
Hur förhålla sig till sina tankerötter?
Jag gillar Ansiktet i månen.
Helt enkel är texten ändå inte, mycket eftersom filosofi inte är så enkelt. Lång levererar vissa svårtydda citat, av 1800-tals filosofen Hegel, som jag själv alltid tappar bort mig i. Jag tar det som ett tecken på att andra läsare kanske gör detsamma.
Men boken är ändå inte en akademisk essä, texten har flyt samtidigt som vissa citat eller avsnitt ibland bromsar upp läsningen.
Det är kanske inte heller ett problem. Det här är saker man behöver tänka på. Intresset för antiken och romarriken finns redan och fascinerar genom filmer och böcker. Det här ger läsaren möjlighet att närma sig de här kulturerna och på samma gång sig själv.
Fredrik Lång skriver inte läsaren på näsan, men han tolkar inte hur de här begreppen är relevanta för oss idag. Skulle han göra det så skulle han kanske nå en bredare läskrets, men det är förstås spekulationer.
Jag kan ändå sakna något slag av efterord, slutreflektion eller ett sammanhang där jag tydligare skulle se i vilka frågor Lång själv anser att begreppen kan öppna upp också samtiden.
Frågan som stannar kvar i mig är huruvida vi blivit för historielösa - går vi omkring och brottas med skuld och skam, är stolta eller strävar efter frihet utan att riktigt veta varifrån de här begreppen kommer?
Kanske vi ibland till och med är slavar under dem?