Har det blivit mera soffa och mindre spånbana på sistone? Kanske du hör till dem som egentligen vill röra på sig, men som i något skede har tappat sugen, det vill säga motivationen? Läs då om det här glada promenadgänget och ta efter!
Det började med att jag som radioredaktör gjorde ett upprop på facebook. Jag efterlyste soffpotatisar som vill komma igång med promenader. Döm om min förvåning när väldigt många tog kontakt och anmälde sig.
Det finns tydligen många soffpotatisar enbart i Västnyland, som jag av egna geografiska skäl beslöt att får bli det område där gänget ska samlas för att i några månader utsätta sig för många promenader, en hel del svett och förhoppningsvis också skratt och glädje. Det ska nämligen vara roligt att röra på sig.
Svenska yle samarbetar med fem finlandssvenska organisationer i en kampanj vars syfte är att få så många som möjligt att ge sig ut i naturen, umgås med varandra och ta sig en promenad. Det handlar om Gåkampen 2016, som arrangeras under tiden september till november.
Här är våra soffpotatisar
Mirja Koponen är sjukskötare som jobbar i tre skift. På sina lediga dagar jobbar hon som möbeltapetserare. Mirja jobbar också med förebyggande hälsovård, vilket innebär en hel del spring på bland annat mässor, utbildningar, kundbesök med mera. Något spring på spånbanan eller i skogen med de tre hundarna har det däremot inte blivit på många år.
Mirja som tidigare nästan bodde på gym, föll för närmare tio år sedan från en skidhiss i slalombacken. Axeln opererades och Mirja var rädd för att den nyopererade axeln skulle ta skada av någon oförsiktig rörelse på gymmet. Axeln är i dag i utmärkt skick men Mirja har inte kommit igång på nytt med sitt motionerande. Tomten hemma hos Mirja och hennes man Arto är stor och inhägnad. Hundarna, som är små, får således motion på gården medan Mirja och Arto har blivit riktiga soffpotatisar.
- Min ursäkt är att jag inte har tid, säger Mirja, som tänker lägga in promenader i sitt fullspäckade schema.
- Jag är rädd för att min kondition börjar bli riktigt dålig och därför vill jag nu få till stånd en ändring, fortsätter Mirja Koponen.
jag får åtminstone frisk luft
Karin Svahnström försöker dra sig till minnes när hon senast motionerade riktigt på allvar.
- Det var när jag hade fått mitt andra barn 1974. Då var det trendigt att springa och tillsammans med grannfrun for vi ut på löprunda.
Karin medger direkt att hon är en riktig soffpotatis, som helst sitter i soffan, läser böcker och äter småbröd. De enda promenaderna hon gör är när hon går till och från matbutiken. Sträckan är inte speciellt lång.
- Jag har haft cancer och läkaren rekommenderade redan då motion. I fjol tillbringade jag fem månader på sjukhus, min vikt gick ner till 49 och jag har just inget kvar av min muskelmassa. När jag såg uppropet i facebook handlade jag impulsivt och anmälde mig till soffpotatisgänget.
I sitt yrkesverksamma liv har Karin rört på sig en hel del, så kallad vardagsmotion. Nu har hon varit pensionerad i cirka fem år.
- Jag vet inte hur mycket jag bygger upp mina muskler med promenader, men jag får åtminstone frisk luft.
Sportskor eller sandaler med bling-bling
Karin Svahnström har på sig ett par relativt nya bekväma skor när vi möts på en parkering invid spånbanan i Karis. Sällskapets tredje soffpotatis är Synnöve Lindholm. Hennes outfit vad gäller skor är kanske inte ändamålsenlig, men sandalerna är i stället snygga.
- Vad då, jag trodde inte vi skulle ut och gå på vår första träff, säger Synnöve och skrattar.
Hennes sandaler är överströdda med guldpaljetter och saknar ordentlig klack, men Synnöve hävdar bestämt att hon ska klara av att gå i dem.
Synnöves historia påminner om Mirjas. Tiden är på kort som företagare, arbetsdagarna blir långa och när Synnöve väl kommer hem kan klockan närma sig 22.
- Jag var aktiv och gick på gym för tre till fyra år sedan. Men det blev till sist ett stressmoment att hinna stänga tygaffären, hinna hem, ta en matbit och sedan skynda iväg till gymmet, säger Synnöve som ibland går ut med brorsdotterns hund.
- Men titta här, säger Synnöve och visar på en mobilapplikation i sin smarttelefon. Jag var jätteduktig i december och ända till och med mars.
Gångstavar med fjädring och rumpskor
Synnöve är den i soffpotatisgänget som gillar tekniska hjälpmedel och sportutrustning. Förutom appen som visar hur många kilometer hon har avverkat på sina promenader, äger hon också gångstavar med extra fjädring. Fjädrarna med motstånd ska ge de så kallade gäddhängen i överarmarna en tuff match. Dessutom har hon sportskor med rundad botten, så kallade masai- eller rumpskor. Hemma finns också en crosstrainer, men den maskinen är lånad och samlar mest damm.
- Jag hade också en konditionscykel hemma, tänkte att den skulle vara i användning medan jag såg på tv. Den var i bruk hela två nyhetshalvtimmar. Nu är den såld, hoppas nya ägaren cyklar mera, säger Mirja och skrattar.
Det ska vara roligt att motionera
Vid första träffen får Mirja, Karin, Synnöve och Mirjas man Arto goda råd av Ian Granström, själv före detta soffpotatis och numera aktiv motionär och idrottare. Han sysslar med allt från löpning, gym och promenader till handboll, fotboll och innebandy.
- Motionsformen ska vara rolig, man måste tycka om det man gör. Sällskap är också bra. Jag talar av egen erfarenhet. Efter åtta timmar på jobb vill man helst bara sjunka ner i soffan, då är det bra att ha någon som tar en med ut, säger Ian.
Motivationen är en annan sak Ian vill tala om.
- Motivationen kommer och går, inte ska ni tro att Usain Bolt känner sig motiverad alla dagar, men han springer och tränar ändå. Unna dig nya skor eller nya leggings så känns det roligare.
Ian poängterar att motion är något vi alla ska göra för vår egen skull.
- Efter en tid märker du att du är piggare, har mera energi och plötsligt har du också bättre kondition.
Den första gemensamma promenaden
Efter Ian Granströms sporrande entusiasm över motionerandets fröjder är det dags för den första promenaden eller länken som vi har för vana att säga. Tre kilometer går av bara farten, Synnöve får inga blåsor eller skavsår och Karin är småsvettig och överraskad över att det var ganska roligt. Mirja i sin tur berömmer spånbanan med sina tuffa backar och Arto tömmer lite sand från sina kängor.
Arto är gängets tysta medlem. Jag tror många män känner igen sig, det är svårt att få en syl i vädret när ett gäng kvinnor är ute på promenad. Jag kommer på ett nytt och lite mer glamoröst namn på soffpotatisgänget. De är lite som Charlies änglar, med den hemlighetsfulla Charlie eller kanske snarare den mer tystlåtna Bosley i bakgrunden. Låt äventyret börja!
Mirja, Karin, Synnöve och Arto har alla anmält sig till Gåkampen 2016. Det kan också du göra!
Vi kommer under höstens lopp följa med de snart före detta soffpotatisarna och deras väg mot motivation, ökad kondition och lust att röra på sig. Hänger du med?
Vad har du för tips för att komma upp ur soffan? Dela gärna med dig av dina erfarenheter, kilometer och bilder till tiina.gronroos@yle.fi Du får gärna kommentera här också.