Är Glädjen ett högt träd och Sorgen en igelkottsart? Är Besvikelse ett fågelägg och Tillrättavisad en halvapa? I Peter Mickwitz bok Känslornas mysterier. En naturhistoria är allt möjligt.
I essäsamlingen Förlorat (2010) skriver Peter Mickwitz hur han under årens lopp i allt högre grad börjat öppna upp sitt skrivande ”för allt det som är möjligt. (Och då det gäller poesi är förstås precis allt möjligt, expansivt, njutningsfyllt och i glädje.)”
Men att ta in det lustfyllda, glädjen och upprymdheten i texterna betyder ju inte nödvändigtvis att man som författare ger avkall på vare sig allvaret eller den samhällskritiska blicken.
Ett eget universum
I höst är Peter Mickwitz aktuell med boken Känslornas mysterier. En naturhistoria som känns som ett lustfyllt och vetgirigt projekt alltigenom.
Här skapar den natur- och vetenskapsintresserade poeten ett eget universum där olika sinnestillstånd och förhållningssätt till livet får ett slags motsvarighet i djur- och naturriket. Känslor som Kärlek och Skam tar t.ex. gestalt i en eldfluga utan vingar liksom i en varelse som påminner om såväl elefanten som noshörningen. Fullständigt självklart, eller hur?
I korta kapitel redogör författaren för känslornas/djurgestalternas olika egenskaper, fysiska kännetecken, utbredning över tid och rum. Precis som i vilket vetenskapligt uppslagsverk som helst kännetecknas texten av noggrannhet, övertygande bevisföring och analytisk slutledningsförmåga.
Konstnären och illustratören Linda Bondestam bidrar för sin del med egna tolkningar av de fantasifulla känslovarelserna/tillstånden.
Konsten att dupera läsaren
Poeten Peter Mickwitz vetenskapsområde är dock i första hand litteraturen och han utnyttjar till fullo fiktionens oändliga möjligheter att dupera sin läsare och att sudda till gränserna för vad som är sant och vad som är falskt, vad som är på riktigt och vad som är hittepå.
Författaren hänvisar till renommerade och erkända vetenskapsmän som den tyske mineralogen Friedrich Mohs eller den grekiska geografen och astronomen Klaudios Ptolemaios, och citerar författare som Elmer Diktonius och Percy Bysshe Shelley - allt med glimten i ögat och anpassat för de egna syftena.
Resultatet är ett fyndigt, parodiskt och pastischartat uppslagsverk där läsaren blir bekant med de mest knasiga och bisarra djur samtidigt som man förvisso kan skratta nog så gott åt de yttre former våra känslor tar, men igenkänningsfaktorn är ofta ack! så hög.
Om vi tar som exempel Resignation som sägs vara en av dessa mångtaliga valarter som vi knappt känner till och vilkas existens vi bara kan ana oss till i de fragment som flutit iland. Resignationen är en varelse med ”ett pannben som pekar uppåt och framåt som en tomtemössa” och som sin ansenliga vikt till trots rör sig ensam, tyst och obemärkt under Stilla havets yta:
”Om vi tänker efter så inser vi att det finns ett akut behov för oss att lära mera om Resignation. Ifall vi bara visste mera och förstod bättre kunde vi kanske också lära oss att skilja Resignation från Uppgivenhet, Bitterhet och den allmänt utbredda Ensamheten, och på så sätt förstå och acceptera att Resignation är av helt annan art. Vem var det som sade: ’grunden till all självförståelse är förståelse av det som inte är i en själv’?”
Satir och samhällsanalys
Under den kluriga och konstfulla ytan löper stråk av allvar där författaren med satirens hjälp går åt olika fenomen och kulturella yttringar i dagens värld.
Samhällsanalysen och -kritiken är t.ex. uppenbar när Peter Mickwitz skriver om ön Stora räntan strax utan för Helsingfors som blivit en tillflyktsort för utstötta och förbannade flyktingar från staden. På ön har dessa drygt 4 000 människor byggt upp ett samhälle som får sin utkomst i form av ett skatteparadis som lockar till sig folk från hela världen som vill deponera sin förmögenhet där.
På Stora räntan förgiftas relationerna mellan människor av avundsjuka och misstänksamhet. Antagligen också av hat.
Hat – ett litet och oansenligt amfibiedjur som verkar bli allt vanligare förekommande och som ofta dyker upp på helt osannolika ställen och som förökar sig snabbt:
”Ett i djurvärlden ytterst ovanligt beteende är adoption. Men Hat är faktiskt ofta adopterat, ett beteende som gör att den fortplantar sig snabbt och omfattande på könlös väg: ett adopterat Hat adopterar i sin tur själv fler Hat, som i sin tur adopterar än mer Hat. På så sätt sprider sig Hat effektivt bortom alla gränser som naturen sätter. Hoppande hit och dit, över och under, fram och tillbaka har Hat snart nått överallt. Vad vi sedan har är ett gränslöst Hat.”