Jag insjuknade i en depression 2009 och året efter det fick jag sparken från arbetet som restaurangchef. Det här är en av berättelserna om arbetslöshet som har kommit in till Svenska Yle.
Från och med september 2012 fick jag endast dagpenning. Jag hade en bostadsrätt som bestod av nästan bara lån. Den hade jag redan sagt upp i april 2012 när jag märkte vad som skall hända. Bilen var redan såld.
Från juni var jag bostadslös och bodde i en kolonistuga. I slutet av september fick jag ett rum i ett gruppboende för kvinnor. Min syster lyckades på något vis ordna en enrummare till mig i november.
Ofta var det för dyrt att ta bussen till Hurstis matkö eller till Kvarnbäckens brödkö.
Bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning var alltså min enda inkomst. Det var inte tillräckligt så socialbidraget blev ca 110 euro i månaden, plus elräkning, hemförsäkring och mediciner. Efter det hade jag exakt 485 euro att leva på i månaden.
Fyra år med 485 euro per månad är mycket svårt.
Ofta var det för dyrt att ta bussen till Hurstis matkö eller till Kvarnbäckens brödkö. Två resor och tomma händer är inte värt besväret.
Varje månad fick det bli en vecka med ris och gröt. Man lärde sig var, när och hur man skall handla. Allt i klädväg köptes begagnat.
Nu, i juni 2016, har jag blivit sjukpensionerad, vilket är skönt.
I Finland finns för tillfället drygt 340 000 arbetslösa personer. Svenska Yle vill lyfta fram människorna bakom den här siffran och samlar in era berättelser om arbetslöshet. Det här är en av de berättelserna.