En höstdag i skärgården lägger man märke till den. En vinterdag i skogen möter man den. Till och med en sommardag kan man få uppleva den om man är ute till havs och vinden är 0 meter per sekund.
Man lägger märke till den för att den är en så ovanlig uppenbarelse. Tystnaden.
Det är inte alltid fråga om avsaknad av ljud. Det är något mera. Kanske man kunde kalla det utrymme, att de egna tankarna och känslorna har utrymme att komma fram. Inget behöver armbåga sig fram, ta plats, tränga ut någonting annat. Bara finnas. Finnas till.
Ljud överallt
Vi vet alla instinktivt att vi utsätts för alltför mycket ljud. Inte bara oljud och oväsen som trafik och buller. Också lägre ljud, som en dators lågmälda surrande eller en luftkonditionering i ett rum, omger oss mer eller mindre konstant. Vi vänjer oss naturligtvis och vi tycker att det hör till vår vardag. Ändå är det ljud som påverkar oss på något sätt, om inte annat så undermedvetet. Vi lägger märke till det den dagen då ljuden upphör. Den där speciella dagen på havet, i skogen, på fjället.
Varje gång jag får uppleva tystnaden blir jag lika glad. Glad åt att jag fortfarande kan känna den i vår stressade värld. Glad åt att den fortfarande finns att få. Glad att få bo i ett land där steget till tystnaden inte är alltför långt.
Det tysta har ett innehåll
Tystnaden är inte tom. I en tyst omgivning kan man känna sina egna pulsslag, höra sin egen andning, höra en fågel på kilometers avstånd, höra en liten vågrörelse i vattnet, höra snö som sakta faller. Det märkliga är att ju tystare det blir omkring en, desto mera hör man. Och det är i stillheten som de mest kreativa idéerna kan uppstå.
När du talar upprepar du bara det du redan vet. Men om du lyssnar kan du lära dig någonting du inte vet
Dalai Lama
Tystnad och stillhet ger oss möjlighet till förundran, till att möta någonting i oss själva och utanför oss själva.
Tystnaden i musiken
Också musik består av ljud och ljudvågor. Men mellan tonerna finns tystnad. Det kan vara rena pauser men också den mikrotystnad som finns mellan två toner, eller den lilla tysta spänning som uppstår mellan frasslut och följande fras. Det kan vara helt avgörande för musikupplevelsen. Utan pauser är musik ett enda flöde som, om det pågår alltför länge, utmattar, avtrubbar och passiverar. Dynamisk, omväxlande musik stimulerar.
Pärt, Sibelius och Cage
Vissa tonsättare har mer än andra lyckats skapa innehåll med hjälp av tystnaden.
I Arvo Pärts klangvärld är det tysta ofta integrerat i musiken. Hans ”Tabula rasa” (ung. ”Oskrivet blad”) är ett exempel. Musiken får sin kraft och sin utgångspunkt ur de tysta avsnitten.
Jean Sibelius femte symfoni har ett slut som är oöverträffat i symfoniska sammanhang. Kulmen är de sista sex ackorden som avfyras som skarpa kanonskott, men som får sin kraft ur lika många laddade generalpauser.
John Cage skrev pianostycket ”4’33”. Ytligt sett är det fråga om 4 minuter och 33 sekunder tystnad eftersom pianisten inte spelar en enda ton. I en konsertsituation blir ”stycket” allt det (o)ljud som uppkommer under den tid (4’33) då pianisten tyst sitter vid flygeln och publiken väntar på att någonting ska hända. I tystnaden vill Cage få oss att uppleva och ta in alla de små ljud som omger oss.
Jag älskar musik, har alltid gjort och kommer alltid att göra det. Ett liv utan musik är futtigt, tråkigt och glädjelöst. Men tystnaden är lika viktig. Det ena finns inte utan det andra. Tidigare generationer fick lov att aktivt söka sig till musiken för att kunna uppleva den. Den var ingen självklarhet.
I dag finns musik överallt. Det vi aktivt behöver söka oss till är tystnaden.