Simon Zion gjorde succé i svenska Idol förra året och fick stor uppmärksamhet både för sin röst och för sina kläder. Nu tolkar han finsk eurovisionsschlager i På resande not.
Från början var Simon Zion inte speciellt intresserad av att vara med i Idol och skickade in en video först efter att hans fru tjatat på honom att göra det.
- När jag var yngre var det kanske stoltheten som dikterade vilka program och sammanhang jag ville förknippas med och vad som var min grej som artist. Idol är egentligen ganska långt ifrån det jag gör, eftersom man bara gör covers och tävlar i musik och på Idolscenen hinner man inte alls gå in på djupet med någonting.
- Men idag känner jag mig så trygg i min musikalitet att jag vet att jag kanske sjöng ett par låtar där som jag aldrig skulle ha gjort annars. Samtidigt skäms jag inte – och man ska inte ta sig själv på för stort allvar.
- Jag har insett att jag åtminstone inte hade något att förlora på att vara med.
Du var ju lite äldre än de flesta andra deltagarna. Hur var det att vara vuxen i en tävling för ungdomar?
- Det fanns både för- och nackdelar, men mest fördelar. Det var lättare att hålla kvar en fot på jorden och att hålla stressen och pressen nere. Om det dök upp något i media jag inte ville prata om var det kanske enklare för mig med mera erfarenhet att säga det när någon frågade.
Jag är nog egentligen från en annat tid. Jag identifierar inte mig med det typiska popsnöret som ligger på topplistorna och som är populär just nu.
Simon Zion
Idol roligare om man tar det som ett musikläger
- Jag förstår också att folk vill göra pengar på artisterna som är med och tävlar. Men så länge man är medveten om det kan man ta ställning till hur man vill ha det.
- Det finns en baktanke med det mesta. Flera av de yngre deltagarna fick till exempel två kilo choklad med sitt namn på, de trodde det var snällt och att de måste lägga ut det på instagram. Man måste ha huvudet på skaft.
- Det negativa med att vara lite äldre när man tävlar är att man nog har roligare om man tar det hela som att vara på musikläger. Jag hade hur roligt som helst på scenen, men samtidigt var jag också på jobb. När man är på jobb vill man att saker ska gå effektivt, medan det ju är ganska långsamt att vara med i en stor produktion med många ungdomar. Reglerna i Idol är inte riktigt gjorda för en vuxen man med familj.
Enligt reglerna måste man bland annat bo med de andra deltagarna och inte med sin familj, hur kändes det?
- Det jobbigaste med det var att vara borta från min dotter. Det blev också jobbigt för min fru att jag var borta så länge, i och med att det var hon som fick dra hela lasset hemma. Eftersom hon lade sitt liv på paus för att jag skulle få vara med och tävla i Idol och dessutom designade mina kläder, ville jag göra ett bra jobb och inte bara vara med och chilla.
Vad lärde du som ändå har jobbat med musik hela livet dig av Idol?
- Väldigt mycket. Jag har vuxit enormt mycket. Jag lärde mig bland annat att jobba med kamerorna, att titta in i en kamera på ett helt annat sätt än tidigare. Min fru är fotograf och har tvingat mig att titta in i kameror massor av gånger, men det här var något helt annat.
- Idol gav mig ett forum där folk uppskattade mig och min stil och mitt uttryck. Jag har spelat på massor av företagstillställningar där man kan stå på huvudet rent musikaliskt och ingen i publiken bryr sig om vad man gör. Jag hade hunnit bli lite cynisk gällande musiken och vad det innebär att vara borta från familjen för att spela för människor utan att det betyder så mycket för någon. Under Idoltiden blev jag påmind om att det jag gör kan vara viktigt för någon, vilket gör att jag känner att det finns ett syfte med det jag håller på med.
Identifierar sig inte med det vanliga popsnöret
Idol är också en tävling där man varje vecka står inför en jury som får betalt för att kritisera deltagarna. Hur kändes det?
- Jag hade tur och fick nästan bara höra bra saker medan många av de andra stackars yngre medverkande fick så mycket pisk. Även där kände jag mig trygg och visste att de är duktiga trots att de inte kan göra det jag gör. Det finns många människor vars kritik skulle ta mig väldigt hårt, men just Idoljuryn hör inte till dem.
Vad för typ av artist är du utanför Idolbubblan?
- Jag är nog egentligen från en annat tid. Jag identifierar inte mig med det typiska popsnöret som ligger på topplistorna och som är populär just nu. Jag tycker om när det jag gör är rått och äkta och när de ingredienserna ingår spelar genren inte så stor roll.
- Det är tyvärr svårt att få igenom sitt eget uttryck i musikbranschen för tillfället. Jag jobbar med en singel och olika producenter har väldigt olika visioner och åsikter om hur det ska låta. Jag gillar mycket av den äldre musiken som var mera äkta, hantverket var gediget, låtarna välskrivna och det var inte så mycket trixande.
"Man skall trivas i det man har på sig"
Din familj verkar vara väldigt viktig för dig. Hur påverkar det ditt artisteri att ha en familj som stöder dig?
- Min fru inspirerar mig, hon är en sann konstnärssjäl. Hennes idéer och hennes sätt att se på konst är min största inspiration.
- Tidsmässigt påverkar det mig så, att jag inte har lika mycket tid att lägga på musiken som jag hade när jag var yngre, då spelade jag nästan dygnet runt. Jag skulle kunna önska mig mer tid men samtidigt är min familj det viktigaste som finns. Varje kväll när jag är hemma och får somna bredvid min dotter eller fru försvinner allt annat för en stund och det är så jäkla nyttigt.
Du har uppmärksammats lika mycket för din styling som för din sång. Hur viktig är ytan?
- Det är roligt med designade plagg! Det är roligt med kläder överlag. Det viktigaste för mig är att känna mig trygg och bekväm. I dag har jag en designad batiktröja med tillhörande brallor och boots, allt i gröna toner. Så här känner jag mig uppklädd. Man ska trivas i det man har på sig. Batik har det blivit mycket av hemma hos oss, det har vi också till vardags så det är inget som är speciellt för scenen.
Finska språket en stolthet
Simon Zions båda föräldrar är från Finland och han har tillbringat alla barndomssomrar i Ekenäs även om han huvudsakligen är uppvuxen i Sverige.
- Det är verkligen skillnad på mentaliteten hos folk i de olika länderna. Man kunde tro att det är lika men det är det inte. Och det finska språket är speciellt, det har blivit en stolthet för mig.
- Som liten var jag alltid stolt över att vara från det andra stället men när jag kom till Finland kände jag att jag bott länge i Sverige. Det är väldigt mycket som är svenskt i mina tankar och mitt sätt att vara.
Vad vill du göra härnäst i karriären?
- Det jag vill göra är att skriva mer och ge ut mer musik. Jag har så mycket som bubblar och är på gång och jag försöker lägga ihop pusselbitarna och få allt på plats. Jag ska bara trolla fram lite mer tid först.
- Det är superviktigt för mig att få skriva själv men alla mina låtar behöver inte vara skrivna av mig. Jag brukar tänka att när man gör en cover lånar man någon annans låt för att kanalisera sina egna känslor genom den. Man kan ändå uttrycka sig genom någon annans låt. Men om man har sina egna låtar och allt sitter – det är det bästa.
Intervju: Tobias Larsson