Paula Risikko (Saml) och Juha Rehula (C) saknar intresse för och insikt om vad en språkminoritet behöver. Petteri Orpo (Saml) skulle gärna vara finlandssvenskarnas vän men vill inte stöta sig med de andra ministrarna. Den enda i regeringen som har något slags förståelse för det svenska är Sanni Grahn-Laasonen (Saml).
Bedömningen av regeringen Sipiläs och enskilda ministrars intresse för finlandssvenska behov är mördande bland de svenskspråkiga riksdagsledamöterna. Bakslagen och domänförlusterna för svenskan har blivit många sedan den tillträdde i maj i fjol.
Det handlar om vårdreformen, jourförordningen och Vasa centralsjukhus, tingsrättsreformen, centraliseringen av akutvården och räddningsväsendet och nya kriterier för statsandelarna till de nya landskapen. De ska inte längre beakta tvåspråkighet och skärgårdsförhållanden.
Inget talar heller för att det skulle bli bättre under resten av valperioden. Så småningom kommer åtminstone förslaget om att experimentera med valbar svenska i en del kommuner. Det är redan försenat eftersom försöket har visat sig vara problematiskt och få många dominoeffekter.
- Men egentligen är jag inte förvånad över att det har gått så här. Jag har sett så mycket av hur man agerar redan tidigare så det här är vad jag tänkte att vi kan vänta oss. Tyvärr har det bara gått i snabbare takt än vad jag trodde att det skulle gå, säger SFP-ordföranden och justitieministern i den förra regeringen Anna-Maja Henriksson.
Tvärtemot språkstrategin
Regeringen Sipilä lovar i sitt program att ”värna om ett tvåspråkigt Finland i enlighet med grundlagen och våra värderingar”. I den nationella språkstrategin finns också en rad rekommendationer för valperioden.
Där sägs bland annat att verktygen för bedömning av språkliga konsekvenser av politiska beslut ska utvecklas. Samtidigt ska man skapa indikatorer för att mäta utvecklingstrender så, att de språkliga rättigheterna kan tillgodoses.
I regeringens förslag till vårdreform, jourförordning, tingsrättsreform och centralisering av akutvården och räddningsväsendet saknas emellertid alla faktabaserade bedömningar av de språkliga konsekvenserna, trots att justitieministeriet har klara regler för hur sådana ska göras.
Bland annat borde beredningen av vårdreformen och jourförordningen svara på om det går att hitta tillräckligt med tvåspråkig personal då verksamheter flyttas eller läggs om.
Konsekvensbedömningen ska också se till om de finsk- och svenskspråkiga är i jämlik ställning.
”Verkligen skrämmande”
Då omsorgsminister Juha Rehula nyligen deltog i den allsvenska riksdagsgruppens rundabordsdiskussioner om vårdreformen och jourförordningen lovade han förbättringar innan de ges till riksdagen men sedan, sade han, är det grundlagsutskottets sak att avgöra om de räcker.
Vänsterförbundets Li Andersson satt med på mötet.
- Konsekvensbedömningar ska göras innan innehållet i lagstiftningen spikas, inte då den redan är klar, säger hon.
Anna-Maja Henriksson anser att Rehula medvetet från dag ett har kört sitt ”Karlebylopp”. Vasa centralsjukhus ska avstå från den fullskaliga jouren till förmån för Seinäjoki, oberoende av konsekvensbedömningar och tidigare grundlagsutlåtanden om språkliga rättigheter, bland annat just i samband med tvisten om Karlebys orientering 2010.
- Nu har man försökt bygga upp jourförordningen så att den stöder regeringens eget resonemang om Seinäjoki. Om politiker börjar välja ut vilka fakta man använder så är det verkligen skrämmande, säger Henriksson.
Maktpolitik och hasard?
SFP har inte skrätt orden då reformerna haglat. Regeringen anklagas för att systematiskt avveckla svenska strukturer, göra maktpolitik på de svenskspråkigas bekostnad och spela hasard med skärgården.
- Om man är van att vara i majoritet så ser man inte att det finns strukturer som är viktiga att måna om för att ett mindre språk ska kunna leva vidare. Den här insikten finns helt enkelt inte i regeringen, säger Henriksson.
De finlandssvenska socialdemokraterna är på samma linje som SFP. Verksamhetsledaren Hildur Boldt har analyserat vård- och landskapsreformens språkkonsekvenser sönder och samman och FSD-ordföranden Viktor Kock betvivlar liksom Anna-Maja Henriksson att jourförordningen klarar en granskning i grundlagsutskottet.
FSD deltog också aktivt i ordnandet av manifestationen för Vasa centralsjukhus nyligen.
Socialvården största orosmolnet
Forskaren i offentlig förvaltning Siv Sandberg ser det som sker nu som allvarliga bakslag för finlandssvenskarna, men det är kanske inte joursjukhusförlusten i Vasa som är det allra viktigaste.
- Man pratar mycket om joursjukhus hit och dit men den dolda faran för det svenska finns i socialvården. Den flyttas till landskapen och här finns en potentiell risk för att det går riktigt dåligt, säger hon.
Sandberg oroas också av att de tydliga strukturer som finns för svenskan på kommunnivå försvinner då landskapen tar över social- och hälsovården. Den svenskspråkiga befolkningen kan bli försvinnande liten och osynlig i ett landskap jämfört med den gamla kommunen.
”Ingen strukturell elakhet”
Men Sandberg försöker också se orsakerna till att regeringen gör som den gör.
- Det behöver inte alls handla om strukturell elakhet utan om att vård- och landskapsreformen är så massiv och omvälvande för alla att den oundvikligen får en multiplikationseffekt för det svenska.
Enligt Sandberg handlar det också om helt nya tänkesätt och om att alla har sin egen bakgrund som besluten speglas mot.
- Till exempel är Anu Vehviläinen (C) säkert mycket duktig och kunnig som reform- och kommunminister men då hon uttalar sig tänker hon på norra Karelen. De lösningar som fungerar i hennes valkrets kan ändå vara helt ologiska i Helsingforsregionen eller på västkusten.
Men det kan ännu ske ändringar, om inte i alla så åtminstone i en del av de många reformerna. Sandberg påpekar att åtminstone statsandelarna fortfarande är på ritbordet och de brukar flyga hit och dit under beredningsskedet, till och med under riksdagsbehandlingen.
Ta tid att fundera!
Anna-Maja Henriksson är emellertid pessimistisk när det gäller regeringens förståelse för svenskspråkiga strukturer och behov.
- Inte kan jag heller som medmänniska och medlem i ett annat parti tvinga någon att försöka förstå utan det måste också finnas en egen vilja. Det är här man skulle önska att dagens människor skulle ta sig tid att fundera över hur det är att vara finlandssvensk och vad det betyder i praktiken.
I raden av bakslag ryms ändå ett glädjebudskap. I augusti ändrade sig Social- och hälsovårdsministeriet och drog tillbaka beslutet att lägga ner Lagmansgårdens skolhem i Pedersöre.
Omsorgsminister Juha Rehula hade övertygats om att kalabaliken kan bli alltför stor om både Vasa sjukhus och Lagmansgården är i skottlinjen samtidigt.