Artikeln är över 8 år gammal

Petter Sandelin: Allt var bättre förr, men när?

Bil och häst på väg. Hästen rymmer.
Vilket årtionde tänker vi egentligen på när vi säger att allt var bättre förr? Bild: YLE / Kalle Kultala

Vi säger att allt var bättre förr. Jag gör det. Men vad menar vi egentligen med “förr”?

Själv säger jag ibland att allt var bättre förr. Då menar jag i huvudsak det fantastiska 1990-talet. Det är förstås för att jag växte upp under 90-talet och för att tv-spelen faktiskt var bättre förr. Det har ju gått utför både med grafikmotorer och spelkänsla sedan dess.

Tyvärr går det inte att säga att allt var bättre på 90-talet. Den som då levde i Finland kan knappast ha missat den värsta ekonomiska kris Finland varit med om. När det var som värst var nästan en femtedel arbetslösa. Krisen ledde till många personliga konkurser och till och med självmord.

Nå, hur är det med 80-talet då? Även om det är roligt att minnas åttiotalet i ett rosa skimmer så är det svårt att undgå det kalla kriget. USA och Sovjet bröt arm med världen som insats och det var möjligt, till och med sannolikt, att världen skulle förintas med en enkel knapptryckning.

Militärparad i Sovjet med raketfordon och fanor med Lenins porträtt.
Allt var inte bättre på 80-talet. Bild: Yle/Hannu Vilpponen

Var det bättre på 70-talet då världen var mindre och samhället var lugnt och fredligt? Inte egentligen. I Finland var det till exempel femtio procent vanligare än idag med våldsbrott som slutade med att någon dog. Det låter ju inte så trevligt och lugnt.

I Finland var 60-talet framförallt ett årtionde då landet förändrades. Många bönder packade ihop jordbruket och flyttade till städerna. Även om mycket blev bättre så kan jag garantera att 60-talet var ett årtionde då väldigt många tyckte att allt var bättre förr.

Resten av 1900-talet kan vi snabbspola. Den fattiga efterkrigstiden är det knappast någon som längtar tillbaka till och den första delen av 1900-talet är fylld av två världskrig och misär.

Allt var bättre på 1800-talet

Vi protesterar. Det är ju till 1800-talet vi längtar tillbaka, den tid då samhället var så charmigt och enkelt. Charmigt? Kanske. Ifall man tycker att det är charmigt att dö i lunginflammation eller jobba fjorton timmar om dagen. Under 1800-talet låg medellivslängden ofta under 40 år.

Kanske längtar vi ännu längre tillbaka? Till den enkla tid före industrialiseringen då vi levde av det jorden gav och värmde huset med en sprakande brasa. Till den där tiden då man svalt ihjäl om det var missväxt.

Det här tankeexperimentet går att fortsätta hur länge som helst. Resultatet är detsamma oberoende av hur länge man håller på.

Allt var helt enkelt inte bättre förr.