”Barnauktion” är ett ord som barnombudsman Tuomas Kurttila använder när han beskriver hur kommunerna behandlar asylsökande barn. Kurttila tycker att staten måste ingripa.
Det är placeringen av asylsökande barn i de finländska kommunerna som kan liknas vid barnauktion, enligt barnombudsman Tuomas Kurttila.
För att åtgärda det här tycker Kurttila att ansvaret ska omfördelas, så att kommunerna fråntas rätten att välja vilka barn de tar emot. Staten borde i stället placera de barn som fått asyl eller uppehållstillstånd i lämpliga kommuner.
- Det är nödvändigt att staten tar det största ansvaret för de nödställda barnen. Det här kan inte falla på kommunernas ansvar, i så fall är barnens rättigheter i fara, säger Kurttila.
Kommunerna rangordnar barnen
Enligt Kurttila kan kommunerna välja de asylsökande barn de vill ta emot. Då kan kommunerna välja barn utgående från flera kriterier, som vilket område de kommer från, vilka språkkunskaper de har, hurdan utbildning de fått och vilka specialbehov de kan tänkas ha.
Utgående från de här kriterierna väljer kommunerna sedan ofta de barn som är billigast och enklast att placera.
Det är det här som Kurttila liknar vid barnauktion, att kommunerna kommer åt att rangordna barnen enligt eget tycke.
- Den här situationen som har uppstått liknar en barnauktion där barnen sätts i en kö som man väljer från, säger Kurttila.
Ett vidare problem är situationer där barnen tvingas flytta från en flyktingförläggning till ett hem i en kommun långt borta. Då avbryts integreringen i en viss miljö för att börja om från början någon annanstans.
Staten måste ta över jobbet
Kurttila föreslår en lösning. Han anser att arbets- och näringsministeriet å det snaraste borde bereda en lag om hur barnen ska placeras i kommunerna.
Enligt Kurttilas förslag ska staten bestämma vilka barn som placeras i vilka kommuner. Samtidigt ska staten se till så kommunerna har resurser att ta emot barnen.
På så vis tryggas barnens rättigheter bättre.
- Det är snarast fråga om en arbetsfördelning, och att staten kan se över helheten i hela landet och bedöma vad som är fördelaktigast för det enskilda barnet.
I tillägg till det här vill Kurttila att också arbetsfördelningen kommunerna emellan ses över så att helheten blir rättvis.