Jenni Wasberg vill hjälpa dem som inte har ekonomiska förutsättningar att sätta guldkant på tillvaron. Därför bjuder hon och familjen in intresserade till sin gård i Vassor i Korsholm.
Wasberg har själv varit ensamstående fembarnsmamma och vet att det inte alltid är det lättaste att få ekonomin att gå ihop.
- Det finns tyvärr många familjer som har det ekonomiskt kärvt. I höstas började jag fundera på hur jag kunde hjälpa åtminstone någon.
- Jag tänkte att det säkert finns någon som är intresserad att komma och bekanta sig med våra djur och de maskiner vi har på gården. Så får man också grilla korv.
Beslutet att bjuda in främmande människor till gården var ingen självklarhet från början.
- Jag funderade nog fram och tillbaka men min man tyckte det var en bra idé.
Också barnen, som är i åldern sju till fjorton, var genast med på noterna.
- De har inte tyckt det är något konstigt alls. Vi vill ju gärna hjälpa andra. Det finns kanske de som aldrig sett ett får eller en minigris.
Maken Per är kålodlare och utför skogsarbete under vinterhalvåret. Jenni väntar nu parets första gemensamma barn.
Intresset större än väntat
Jenni skrev på Facebook om familjens planer att ta emot besökare. Utöver det har hon även kontaktat ledande socialarbetaren i Korsholm.
- Så har jag också kontaktat Karin Äijö i Vasa. Hon är en eldsjäl som brinner för att hjälpa andra.
Intresset att besöka familjen Wasberg är stort. Större än vad Jenni hade förväntat sig.
- Jag har haft kontakt med fler än vad jag egentligen klarar av att ta emot för tillfället. Gärna skulle jag ta emot alla och det är jättesvårt att tvingas välja bort någon.
Brinnande intresse för djur
På familjen Wasbergs gård finns många olika sorters djur. Tre hundar, en frass, två minigrisar, två får, elva höns och en tupp.
Intresset för djur har Jenni burit med sig sedan barnsben.
- Hemma har vi alltid haft åtminstone hund och katt. Med undantag för någon kort paus har jag under mitt vuxna liv alltid haft djur.
- Jag lever mycket för djuren. De är både ett intresse och en form av terapi för mig.
Minigrisarna som lystrar till namnen Nasse och Pumba är mycket sällskapliga men också lite äventyrliga.
- Nasse fick en gång för sig att ge sig ut på byn på egen hand. Men en byssbo ringde och meddelade att vi har grisen ute på vägen.
Men det hela slutade lyckligt och Nasse var glad när Jenni hämtade honom med bilen.
Glad är Nasse förresten mest hela tiden. Det märks på den ständigt viftande svansen.
- Minigrisar är ju lite som hundar, säger Jenni och tillägger att Nasse som liten kunde sitta på kommando.
Familjetillökningen är beräknad till mitten av april vilket innebär att Jenni då tar paus från besöken.
- Men jag siktar på att återuppta det till sommaren.
