Händelserna i Stockholm kommer väldigt nära de finländska barnen. De flesta har varit där någon gång och förknippar kanske staden med semester och glädje.
- Det är inte konstigt om attacken i Stockholm väcker väldigt starka känslor hos barnen, säger barn- och ungdomspsykoterapeuten Daniela Seeskari.
Seeskari menar att det viktigaste nu är att den vuxna inte smittar barnet med sin egen oro. Håll fast i rutinerna, men var öppen och lyhörd för barnets frågor.
- Även om man själv reagerar starkt är det viktigt att barnet känner sig tryggt med föräldern. Det hjälper om livet fortsätter som vanligt.
Skrämsel i sociala medier
Nuförtiden är det svårt att låta barnet gå ovetande om vad som händer. Framför allt lite äldre barn hör och ser saker via sin telefon eller via sina kompisar. På sociala medier skrämmer de kanske upp varandra. Därför gäller det att prata med barnen om vad de sett och hört.
- En 5-åring som inte följer med medier, behöver man inte nödvändigtvis öppna upp händelserna för, säger Seeskari.
Men sannolikheten är ändå stor att barnet hör om attackerna i Stockholm någonstans.
- Då kan man säga att det har hänt en väldigt ledsam sak och att människor har dött. Men man behöver inte gå in på detaljer ifall barnet inte frågar.
Många barn bearbetar händelserna via lek istället för att prata om dem. Då är det bra om föräldern kan följa med eller vara med i leken.
- Det kan komma fram saker som barnet har behov att ventilera, säger Seeskari.
Seeskari berättar att en del barn kan reagera på händelserna genom att fundera på hur mamma och mormor nu ska reagera och oroar sig mera för dem.
Förstå barnets fantasi
Seeskari påminner om att de yngre barnen kan ha en väldigt rik fantasi som tar över. Föräldern kan då försöka bemöta fantasin och fundera vad som triggar den.
Vissa barn kan bli så rädda att de inte vill gå ut alls. De kan mycket väl vara rädda för till exempel lastbilar.
- Vissa barn är mer ångestfyllda än andra, det har med personligheten att göra. Men det är viktigt att försöka övevinna rädslan och återgå till det normala.
Barn- och ungdomspsykoterapeuten Daniela Seeskari säger att samtal med föräldrarna ofta hjälper, men om rädslan blir kronisk, barnet får sömnsvårigheter och mardrömmar kan det vara dags att söka hjälp.
- Familjerådgivningarna kan hjälpa i sådana här fall.