Trycket på akademiker har hårdnat sedan kuppförsöket sommaren 2016.
Då Turkiet på söndag röstar om att ge presidenten större makt är det många som är oroade över vad det kan betyda för landets riktning. Tusentals akademiker har fått sparken efter kuppförsöket, och det ses som ett symptom på makthavare som inte tolererar motstånd.
Sedan kuppförsöket i somras har tusentals akademiker och lärare avskedats på lösa grunder.
Framförallt unga högt utbildade är rädda för att landet blir allt mer slutet och att utvecklingen kommer att upphöra.
På en gågata strax utanför centrum av Ankara sitter en liten grupp akademiker och lärare lugnt demonstrativt mitt på gågatan.
Hungerstrejkar för att få jobben tillbaka
De och tusentals av deras kolleger fick sparken efter kuppförsöket i somras. Nu hungerstrejkar de för att få sina jobb tillbaka.
- Vi har suttit här i 158 dagar, och hungerstrejkat de senaste 38 dagarna, säger Nuryie Gülmen som är en av ledarna för protesten.
Hon och kollegerna anklagades för terrorbrott, för samröre med terrorgrupper, och avskedades enligt de befogenheter som myndigheterna har under det rådande undantagstillståndet.
Myndigheterna meddelade aldrig vilken grupp det var fråga om, och behöver inte heller göra det på grund av undantagstillståndet.
- Det fanns inga bevis och ingen undersökning. En kväll finns ditt namn plötsligt på en lista och så får du sparken, säger Gülmen.
Optimismen falnar bland unga som vill göra akademisk karriär
Gülmen vågar ännu hoppas på att de akademiker och lärare som fick sparken under undantagstillståndet ska få sina jobb tillbaka och få upprättelse för de orättvisa anklagelserna.
Det är det hoppet som har hållit henne igång under de senaste 38 dagarna, trots en diet på bara socker och vatten.
- Och när vi får våra jobb tillbaka kommer det att fungera som ett exempel för de andra som har fått sparken, säger Gülmen.
Men den optimismen delas av allt färre, allra minst av de unga som jobbar på att bygga en akademisk karriär.
Emre Şamli, som är doktorand i statsvetenskap vid universitetet i Ankara, är rädd för både sin egen och landets framtid.
- Jag är såklart orolig över min framtid och jag funderar ibland på om jag borde byta karriär och överge forskningen, för jag måste ju leva på något, säger Șamli.
Șamli säger att han inte egentligen har orsak att vara oroad, men att det inte verkar vara någon garanti i dagens Turkiet.
För honom och många andra turkar - inte bara de som arbetar inom det akademiska området - har framtiden blivit oförutsägbar.
- Allt är kaotiskt och jag ser inte min framtid längre. Jag tycker att stabilitet handlar om att kunna se en bit in i framtiden. Regeringen säger att den står för stabilitet - men den här sortens stabilitet: Vad är det värt om man inte kan planera inför framtiden?
Generation av kunskap går förlorad
Șamli ser också mer långtgående följder på angreppet mot obekväma akademiker.
– Med vems insatser ska nästa generation utbildas? Vem ska sköta det? Om jag tvingas byta bana blir det inte jag och det blir inte de andra heller, eftersom de har fått sparken. Då kommer hela det turkiska vetenskapliga livet att stagnera, säger Șamli.
Enligt Șamli finns det en klar orsak till att regeringen angriper just akademiker.
Deras respekterade position och kunskap gör dem farliga för sådana politiker som vill roffa åt sig makt med argument som inte håller för en faktagranskning.
- Vår regering verkar inte gilla någon opposition överhuvudtaget - inte politisk och inte opposition från akademiskt håll. Också journalister och andra yrkesgrupper har ju fått sparken. Så det betyder att oppositionen försvagas, säger Șamli.
- Jag är rädd för att det bara blir värre efter folkomröstningen om resultatet blir ett ja till den nya grundlagen. Snart kanske vi inte längre har kvar någon pluralitet, varken i vårt politiska eller i vårt sociala liv. Det regeringen säger blir automatiskt vår ställning, vårt liv. Och i mitt tycke är det inte demokrati. Demokrati kräver en mångfald av åsikter och opposition, säger Șamli.