Det var rätt så väntat, valresultat avspeglar i stort de senaste dagarnas opinionsmätningar.
Däremot var det få som i slutet av fjolåret hade vågat tippa att den 39-årige Emmanuel Macron skulle ta sig till det franska presidentvalets andra omgång. Macron har aldrig tidigare ställt upp i ett val och har heller inget parti bakom sig.
Men den obundna Macron gynnades framför allt av avslöjandena om François Fillons misstänkta skenanställningar. Dessutom upplevs han av många som en kompromisskandidat som har de bästa förutsättningarna att stoppa Marine Le Pens frammarsch.
Inte heller hans förflutna som ekonomiminister i socialistregeringen verkar ha varit en belastning, snarare tvärtom.
Istället visar den första valomgången med all tydlighet att fransmännen suktar efter något nytt och ratade de etablerade politiska krafterna.
Den skandalomsusade François Fillon som ännu i november hade segervittring fick till slut ungefär lika många röster som Jean-Luc Mélanchon, en radikal vänsterman med Hugo Chavez som förebild.
Socialistpartiets Benoit Hamon landade på ett väljarstöd som med nöd och näppe slår det som SFP brukar få i finländska riksdagsval.
EU-motståndet utbrett
För EU-ledarna är Emmanuel Macrons framgång goda nyheter, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker var tidigt ute med att gratulera den stora EU-vännen Macron.
Men att högerextrema Marine Le Pen tar sig till andra omgången är ändå sensationellt, även om det inte var överraskande med tanke på att hennes stöd i mätningarna har varit så gott som oförändrat sedan 2013.
Söndagens valresultat visar att EU-motståndet är utbrett i en av unionens grundarländer. Att Nationella Fronten nu gör sitt bästa val ger partiet råg i ryggen att ännu starkare än tidigare utmana EU-etablissemanget.
I den andra omgången möts nu två kandidater som är varandras motsatser och mycket talar för att Emmanuel Macron väljs till Frankrikes president den 7 maj. Men med en mindre marginal än vad mätningarna hittills har gett vid handen.
Två motpoler möts
För Macron gäller de följande två veckorna att mobilisera de väljare som tagit ut hans seger i förskott. Samtidigt blir det allt svårare för honom att framstå som en outsider efter att han nu stöds av de etablerade statsbärande partierna.
Marine Le Pen har däremot inget att förlora. Möjligen tonar hon ned sitt budskap och betonar i ännu högre grad traditionella franska familjevärderingar för att tilltala Fillons väljare.
Nu inleds en intensiv två veckor lång ny valrörelse där två kandidater som är varandras motpoler möts.
Mycket hinner hända och det gäller att ha is i magen och inte utlysa Macron som vinnare förrän den sista vallokalen har stängts på söndagskvällen den 7 maj.