-Vi berättade nästan genast till barnen att jag har cancer. Vi tyckte det var bättre att de fick höra det direkt av oss än på omvägar av andra. Det berättar trebarnsmamman Lotta Andström som kämpar mot cancer i blindtarmen.
Det var strax före jul 2016 och Lotta Andström satt i bilen och körde. Tanken vara att hon skulle hjälpa en väninna med ett 4H-möte.
- Då ringde läkaren. Hon bad mig stanna bilen eftersom hon hade tråkiga nyheter. Det hade hittats elakartade cellförändringar i livmodern eller livmoderhalsen, det var ännu oklart var någonstans eftersom alla provsvar inte hade kommit.
Jag satt en stund i bilen, sedan ringde jag och avbokade jag mötet och åkte hem och berättade för min man.
Så här fick Lotta Andström, flygvärdinna och trebarnsmamma sitt cancerbesked. Det hon och läkarna hade trott var begynnande klimakteriebesvär visade sig vara cancer. Beskedet kom som en chock.
- Jag satt en stund i bilen, sedan ringde jag och avbokade jag mötet och åkte hem och berättade för min man. Efter det talade vi med mina föräldrar.
Barnen märkte genast på sina föräldrar att något var på tok och därför beslöt sig Lotta och hennes man att också berätta de dåliga nyheterna för barnen som är 16, 12 och 9 år gamla.
- Vi sade att jag har fått dåliga provsvar och att saken ska utredas vidare. Veckan som följde var nog den jobbigaste i och med att ingen av oss visste något mera.
Dagen före julafton var Lotta på datortomografi. Den dagen och julaftonsdagen var jobbiga, men efter det försökte Lotta lägga oron åt sidan.
- I början av januari kom följande chockbesked. Läkaren berättade att jag hade stora tumörer både i livmodern och på båda äggstockarna.
Det här var jobbigt. Jag kände mig ganska liten och lämnad åt mitt öde.
Lotta Andström opererades den 23 januari, men några dagar senare berättade läkaren att operationsteamet hade stött på nya överraskningar; tumörerna i livmodern och på äggstockarna var metastaser. Cancern kom från blindtarmen och hade också spritt sig till bukhinnan.
- Här tycker jag det brast i informationen. Läkaren sade bara att jag skulle flyttas till ett annat sjukhus, men han kunde inte säga när det skulle ske och vad som skulle göras härnäst.
- Det här var jobbigt. Jag kände mig ganska liten och lämnad åt mitt öde. Jag visste att det fanns en hel del tumörer kvar inne i mig, men inte hur många, var och vad. Det kändes osäkert och jag visste inte ens vem jag skulle ta kontakt med.
Nyopererade Lotta Andström fick återvända hem och fick efter några dagar ett brev med ett datum till en tarmundersökning en månad framåt.
- Där fanns ett telefonnummer om man behövde ändra tiden. Jag ringde det ändå, men där svarade en person som bad mig att skriva ner alla frågor jag har för att sedan kunna ställa dem till läkarna i samband med tarmundersökningen.
Lotta Andström tog kontakt med en privatläkare som hjälpte henne tyda provsvaren.
- Jag fick också prata av mig lite, vilket kändes bra.
Under den här tiden pratade familjen Andström inte så mycket om cancern med sina barn.
- Vi vuxna visste så lite själva. Men vi berättade att det nog blir en operation till.
Lotta Andström gjorde som så många andra som lever i ovisshet; hon började leta efter svar på nätet. Där stötte hon på en läkare som skrivit en bok om blindtarmscancer.
- När jag läste boken kände jag igen de flesta beskrivningarna och symptomen. På sätt och vis diagnosticerade jag mig själv.
I boken stod om tarmundersökningen och om en möjlig hipec-operation, en radikal operation där man tar bort alla synliga tumörer och eventuellt också andra organ som möjligtvis kan bli angripna. Till sist sköljer man buken med varma cellgifter.
Jag berättade inte alla detaljer till barnen, men jag ville vara ärlig
I samband med tarmundersökningen fick Lotta Andström bekräftat det som hon redan hade läst sig fram till på egen hand. Den stora operationen skulle ske i slutet av mars.
- Jag berättade inte alla detaljer till barnen, men jag ville vara ärlig. Dessutom ville jag att de skulle höra det av mig, inte av andra.
Lottas äldsta barn har tagit mammans sjukdom hårdast eftersom hon förstår mest och kan ta reda på mera uppgifter på egen hand. Det yngsta barnet har funderat på mer konkreta saker, som till exempel hur det blir med maten när mamma ligger på sjukhus.
Det var tungt att lämna barnen hemma för att själv hoppa ut i det okända.
Lotta skrattar samtidigt som hon berättar att det har varit en väldigt tung vårvinter. Hon har gått hos en psykolog för att få prata av sig. Dessutom har hon berättat om sin sjukdom för alla som frågat. Lotta tycker det är viktigt att kunna prata om cancer.
- Den dagen som jag åkte in till sjukhuset för att sedan följande dag bli opererad var väldigt jobbig. Det var tungt att lämna barnen hemma för att själv hoppa ut i det okända.
Operationen, som beräknas ta mellan 12 och 15 timmar, tog ännu längre tid. Nya provbitar har tagits och analyserats.
Det har gått drygt en månad sedan Lotta Andströms inre organ mer eller mindre vändes ut och in och buken sköljdes med cellgifter. Lotta är trött, humöret går upp och ner och det är möjligt att Lotta kommer att få en del cellgifter ännu.
Hela våren har jag hållit humöret upp och haft kämpaglöd. Nu är det lite som om luften gått ur en.
Det Lotta rekommenderar alla som drabbas av cancer och de anhöriga är att man ska våga prata om cancern och de känslor som uppstår. Lotta har pratat med familjen, hon har svarat på de frågor barnen har ställt henne och Lotta har också pratat med sina vänner.
- Hela våren har jag hållit humöret upp och haft kämpaglöd. Nu är det lite som om luften gått ur en. Men det har förstås gått bara en månad sedan jag opererades. Jag måste väl ge mig lite till tåls.
- Därför är det viktigt att fortsätta prata, både med familj, vänner och att söka professionell hjälp om det känns så, säger 45-åriga trebarnsmamman Lotta Andström.
