Sandra Helsing hade just fyllt tjugo. Hon jobbade i klädaffär och extraknäckte som modell, men var inte helt nöjd med hur hon såg ut. En dag föreslog hennes nya pojkvän att hon skulle förstora sina bröst.
Idag har hon haft implantaten i nästan tjugo år.
– De kom ju tyvärr inte med en påse självkänsla, de där brösten. Min självkänsla var låg, och den förändrades inte alls i och med operationen.
Elaka kommentarer i skolan
Det var i högstadieåldern som Sandra Helsing fick uppfattningen att hennes kropp inte var tillräckligt bra.
– Jag var en och åttio lång och väldigt smal. Jag tyckte själv att jag var hur snygg som helst. Men sedan började jag få kommentarer från killar i skolan. De frågade varför jag inte hade några bröst.
Det hände också att elever i korridoren kom fram och kände på flickornas bröst.
– Det var först när andra påpekade för mig att jag inte hade några bröst, som det började inpräntas i mig att det var något fel på mig.
"Jag körde på yta"
Sandra Helsings små bröst blev ett komplex för henne, som hon försökte väga upp genom att sminka sig mera, vara först med att ta piercing i naveln och färga håret lila.
– Jag började satsa mera på mitt yttre, för att kompensera att brösten aldrig kom. Jag provade på att vara lite sötare, lite tjejigare. Och jag märkte att det fungerade, att vara bara yta.
Sandra Helsing ställde upp i misstävlingar och vann titeln Miss Åland år 1997. Då hon var nitton år gammal. Det var i den vevan hon träffade en man som var väldigt karismatisk, fjorton år äldre och dessutom mycket världsvan.
Han sa "Jag köper dem till dig. Det här blir bra, jag köper dem".
Han hade också en ganska grov och snuskig humor.
– Han satt med en hög porrtidningar och visade på bilderna och sa "hur skulle det vara om du skaffade dig såna där"?
Sandra Helsing var lite tveksam till en början, men pojkvännen var väldigt övertalande till sitt sätt.
– Han sa "Jag köper dem till dig. Det här blir bra, jag köper dem". Jag kan inte minnas att jag ens blev kränkt.
Det blev som pojkvännen ville.
Porrbröst var modellen
De satte sig i varsitt rum med varsin hög med porrtidningar, och började ringa in de bröstpar som de tyckte skulle passa bra. De bröst som pojkvännen hade valt var väldigt stora.
Redan en vecka senare befann sig Sandra Helsing i Stockholm på operationsbordet på en klinik. Det första hon gjorde efter operationen vara att ringa sina föräldrar och berätta att hon hade opererat sig.
– Eftersom jag var äventyrlig av mig blev de inte särskilt förvånade. Om de ifrågasatte mitt beslut var det ändå för sent att säga något i det skedet.
Brösten var pojkvännens egendom
Ganska snart märkte Sandra Helsing att hennes pojkvän betraktade brösten som sin privata egendom.
– Han hade ju betalt för dem och de satt på hans unga tjejs kropp.
Pojkvännen upplevde att han när som helst fick berätta om brösten för vem han ville.
– Det var flera som frågade om de fick känna på dem, för att få veta hur de kändes. Om de kändes plastiga.
Idag är Sandra Helsing snart 40 år, polis och yogainstruktör. Hon är också trebarnsmamma och jobbar i hemmet, eftersom hennes man, proffsboxaren Robert Helenius, ofta är frånvarande under intensiva träningsperioder inför en match.
Deras nioåriga dotter känner till sin mammas implantat.
– Det var en solig sommardag då vi badade nakna hela familjen på klipporna. Då frågade min dotter mig om jag visste om att man kan operera brösten.
Självkänslan repareras inte med ett par tuttar
Sandra Helsing berättade för sin dotter att hon faktiskt hade opererat sina egna bröst en gång i tiden.
– Varför det, frågade hon, du är ju jättefin ändå. Och jag berättade för henne att jag var så tokig att jag inte förstod hur fin jag var!
Dottern svarade, att hon aldrig i livet skulle låta sig opereras. Hon förstår nämligen hur fin hon är. Och det är det som Sandra Helsing önskar att alla unga flickor förstod.
– Man opererar inte sina bröst som riktigt ung om det inte är något som ligger bakom. Och det som ligger bakom kan inte repareras med ett par tuttar. Det kan det inte!
Minderåriga borde aldrig få opereras
Sandra Helsing anser att minderåriga flickor aldrig skulle få skönhetsopereras, inte ens med föräldrarnas samtycke.
– Det är inte bara det att kroppen behöver växa klart, huvudet behöver också växa. Det där arma huvudet! Man behöver leva lite först.
"Jag ångrar varför jag gjorde det"
Nu har Sandra Helsing levt nästan lika länge med sina implantat som utan dem. De har blivit en del av henne.
– Jag har ett härligt förhållande till mina bröst. De är helt funktionella och jag har ammat tre barn utan problem. Jag skäms inte för dem.
Problemet är att vi ständigt falskt definierar oss själva via hur vi ser ut. Sandra Helsing gör det fortfarande ofta, trots att livserfarenhet och terapi har gjort sitt för att förbättra den trasiga självkänslan.
Det är inte heller bröstimplantaten i sig själva som Sandra Helsing ångrar.
– Jag ångrar ju varför jag gjorde det. Jag ångrar att jag var så slut i huvudet, att jag fattade beslutet på en vecka och på grund av att någon annan ville det.
Hör också podden Mammapolis med Sandra Helsing och Maria Sundblom-Lindberg
Efter Nio om bröst, måndagen den 8 maj 2017 kl 21 i Yle Fem och på Arenan.