Den 18-årige Serge Atakayi kom redan under sin första säsong i Skottland svidande nära att debutera för Glasgow Rangers seniorlag. För Yle Sporten berättar Atakayi om en utmanande första säsong som sett honom växa både som spelare och människa.
När Yle Sporten träffar Serge Atakayi, 18, är det över en tekopp i hans tidigare hemstad Jakobstad.
Han är på en kort visit i Österbotten efter att ha besökt en internationell turnering i Hong Kong med sitt juniorlag från Glasgow Rangers.
Trots att han formellt är akademispelare i Skottland har han redan fått känna på hetluften i representationslaget en hel del.
Han blickar tillbaka på säsongen 2016-2017 med ro.
– Det gick helt bra, jag har börjat trivas i Skottland. Efter de två första månaderna var det tufft, jag hade hemlängtan och saknade mina kompisar. Jag ville också spela mer än vad jag gjorde, det gällde bara att acceptera att man måste jobba hårt.
– När jag sen fick chansen att träna med representationslaget efter bara fyra månader i klubben kände jag att: wow, nu händer det plötsligt saker, berättar Atakayi.
Efter den första beröringen med ligalaget gick han in i en tyngre period när speltiden minskade rejält. Han lyckades ändå ganska snabbt lägga den tunga perioden bakom sig och i takt med vårens framskridande kom en hel del flyt.
– Det var bara att bita ihop och nu har det gått väldigt bra. Jag har fått spela mycket och göra många mål och dessutom fått vara med representationslaget i slutet av säsongen, det har gjort mig gott.
Tre gånger på bänken
När Atakayi i september 2016 lämnade Jakobstad och division 1-klubben FF Jaro var det inte många som trodde att han skulle vandra in och ta en plats i den anrika skotska klubbens representationslag i första taget.
Atakayi berättar med stor inlevelse historien om hur nära ligadebuten sist och slutligen kom.
– Vi hade en ledig vecka under våren och jag var på väg hem, men då sade ligatränaren att han inte var så säker på att jag skulle åka någonstans. Det hade gått så pass bra att de ville ge mig chansen på träning och då gick det riktigt bra och samma kväll fick jag beskedet att jag var med i truppen.
I den första matchen var han bara otroligt glad över att vara med och såg nästan det som en merit i sig, men när tränaren också kallade honom för följande match var läget plötsligt skarpt.
– Mot Aberdeen kom tränaren före matchen och frågade om jag var redo, han tänkte använda mig då. Jag lovade att göra mitt bästa, men så skadade sig en av våra backar tidigt i matchen och då visste jag att min chans rök, minns Atakayi.
– I säsongens sista match var jag 100 procent säkert på att debuten skulle komma, efter 54 minuter blev jag uppmanad att värma upp och jag såg redan debuten framför mig. Den blev aldrig av och visst grämde det en hel del.
– Tränaren pratade med mig efteråt och bedyrade att min chans kommer att komma. Nu då jag varit så nära är det huvudmålet för min andra säsong, att komma in och göra min debut, slår Atakayi fast.
Rätt beslut
Att det sist och slutligen blev Skottland för Atakayi i fjol var en summa av många faktorer. På slutrakan fanns ett par klubbar i engelska Premier League och belgiska Standard Liège med i bilden.
– Det var nog rätt beslut, även om jag som sagt hade flera alternativ. När Rangers kom in i bilden var det många erfarna människor som rekommenderade att börja i Skottland. Det är så nära England och chanserna för unga spelare att slå igenom är bättre. Jag är oerhört tacksam idag för många goda råd jag fick längs med vägen.
Förutom de tre insatserna som oanvänd inhoppare i representationslaget spelade Atakayi en hel del matcher för U20-laget i Rangers och gjorde sju mål.
Den strikta akademitillvaron och fulla fokuseringen på fotbollen har också gjort sitt för att vidareförädla talangen Atakayi.
– Det har hänt en hel del. Styrkan och snabbheten har fortsatt utvecklas. Som människa har jag fortsatt växa. Det ställs ganska stora krav på oss som spelare och folk som följt mig en längre tid har nog märkt en stor skillnad till den spelare som lämnade Jakobstad i fjol, att jag liksom växt till mig.
I Skottland fick han dessutom sällskap av en tidigare blåvit landslagsprofil, när Jonatan Johansson värvades till Rangers tränarteam.
– Att ha Johansson där är otroligt bra för mig. Vi har pratat en hel del, berättar Atakayi.
Jakobstad är hemma
Atakayi har under åren haft en vana att omge sig med bra rådgivare och människor som vill honom väl.
Den unge Atakayis blåvita historia börjar egentligen vid en polisstation i Helsingfors. Han kom till Finland som 11-åring från Demokratiska republiken Kongo för att spela i Helsinki Cup.
Efter turneringen beslöt lagledarna att ingen skulle åka hem till det krigshärjade hemlandet.
Fram till år 2013 bodde Serge Atakayi i Oravais och spelade i Oravais IF. Efter det flyttade han till Jakobstad och representerade FF Jaros juniorer.
– Jaro och människorna har betytt mycket för mig och jag kommer alltid att älska klubben. Det glömmer jag aldrig, allt det fina de gjort för mig fram till att jag skrev på med Rangers, tackar Atakayi.
– Folket här har betytt så otroligt mycket, de vet nog vilka de är. Det här är min kära hemstad, när jag kom hit hade jag svårt att anpassa mig och längtade tillbaka till Oravais, men när fotbollen kom i bilden var det en ny situation.
Det är också fotbollen som blivit Atakayis biljett ut i världen. Med Glasgow som arbetsplats delar han sin tillvaro mellan diverse landslagsuppdrag, hemstaden Jakobstad och flickvännen i Helsingfors.
– Man kan nog säga att det är Finland som är hemma för mig. Jag har sagt det förr i tidningsintervjuer och folk kanske undrar hur det kan vara så, jag har ju bara varit här några år. De vet inte vad de pratar om, jag har varit här i sju år och det är mitt hem.
– Jakobstadborna är otroligt viktiga för mig, familjerna Sandlin och Eremenko och alla på Villa Miranda har stöttat mig hela vägen, berättar Atakayi.
När landslagsspelet kommer på tal är han fortfarande lite otydlig när han ger svar på frågan, även om han vet hur han på längre sikt tänker.
– Jag har pratat med mina föräldrar och de har sagt att jag får göra som jag vill. Det är mitt beslut om jag spelar för Finland eller för Kongo. Jag är fotbollsspelaren och jag vet vad som är bäst för mig, var deras hälsning.
– Det finns nog de som vet vad jag kommer att svara om frågan kommer, Kongo har inte frågat ännu. Just nu fokuserar jag på Finland och funderar sen om och då frågan kommer. Jag vet vad jag kommer att svara, berättar Atakayi.
Underskatta inte juniorlandskamperna
I nästa vecka bär det av på ett representationsuppdrag med baltiskt motstånd. Inom loppet av fyra dagar möter Finland i tur och ordning Lettland, Litauen och Estland. Matcherna spelas i Valkeakoski och Helsingfors.
– Många unga kanske inte inser hur viktiga landskamper kan vara. Du kan visa ditt kunnande och är redan en spelare av en viss nivå då du är i landslaget, sånt såg till exempel Rangers på som en positiv faktor.
– Också nu när vi spelar Baltic Cup är det många ögon som följer med våra spelare. Finska spelare håller på att komma utomlands och etablera sig, det hjälper den finska fotbollen framåt mot nya höjder.
I spetsen för den utvecklingen finns också en viss Serge Atakayi.