Raija Lehmussaaris balettskola fyller 50 år. Själv har hon en nästan 70-årig danskarriär bakom sig och undervisar fortfarande aktivt.
Gymnastiken fick henne att gråta - dansen att le
Raija Lehmussaari berättar att hennes mamma som var gymnast
förde henne till gymnastiken då hon vara fyra år men där bara grät hon. Året efter fördes hon till Liisi Hallas balettskola och efter det har hon bara lett.
Raija Lehmussaari är uppvuxen i Tammerfors och kom till Åbo för att studera språk. Under studietiden blev hon engagerad som lärare för elitdansarna hos Telma Tuulos, som var den tidens grand old lady bland dansarna i Åbo, och på den vägen är det.
Egen skola i Nystad
1967 grundade Raija Lehmussaari sin egen balettskola. Det var i Nystad, och att det blev just där var kanske för att hon då inte ännu riktigt vågade sig på Åbo.
Hon säger att det antagligen var lättare att grunda en balettskola för 50 år sedan än det skulle vara att göra det idag. Utbudet av aktiviteter var inte så stort då. Televisionen kom och folk kunde se att balett var någonting vackert och ville ta del av den.
Den egna skolan gjorde att hon inte blev språklärare som det var tänkt, men hon säger att livet som danslärare antagligen har gett henne mer än vad ett annat lärarjobb skulle ha gjort.
Idag verkar hennes balettskola i Åbo, Nådendal och Pemar, och antalet elever är mellan tre och fyrahundra årligen. En del elever är tredje generationens adepter. De yngsta är fyraåringar och den äldsta aktiva började dansa redan 1968.
En del är födda dansare
På frågan vad som krävs för att bli en bra dansare svarar Raija Lehmussaari att man för det första måste ha bra gener. Kroppen får helt enkelt inte vara för stel.
Dessutom måste man vara sugen på dans och ha karisma. Det som också krävs är stor kärlek och stark vilja för att inte tala om massor av självdisciplin och disciplin av läraren också.
Raija Lehmussaari säger att de som är födda till dansare sist och slutligen är ganska få och då kan man tala om att de har fått en gåva av gud. Just nu har hon ett drygt tiotal sådana elever och dem känner man igen genast.
Vad det sedan krävs av en balettlärare med egen skola så är det en hel del annat än att bara kunna dansa. I Raija Lehmussaaris balettskola hittar man till exempel ett par symaskiner och dem använder hon flitigt för att kunna sy balettklänningar. Dessutom påpekar hon att man också måste vara lite av en psykolog.
Inte bara för mammor och flickor med rosett
1981 var Raija Lehmussaari med och grundade Solbaletten som den första professionella dansteatern i Åbo. Hon var då irriterad över att folk såg på dansen som något som bara berörde mammor och flickor med rosett.
Solbaletten behövdes för att det började finnas så många professionella dansare i Åbo att de behövde ett eget forum för sin konst. Solbaletten började i blygsam skala men är idag en av de få dansteatrarna som får statligt stöd.
På frågan om vilken status dansen har som konstform idag citerar Raija Lehmussaari Seppo Heikinheimo som har sagt att vi har levt en för kort tid i tapetserade rum för att dansen hos oss skulle uppskattas på samma sätt som den uppskattas på andra håll i Europa. Vi tänker helt enkelt för rationellt och släpper inte fram våra känslor och vår fantasi.
