Vi står på Ångbåtsbryggan invid Tvärminne zoologiska station och blickar ut över havet. För länge sedan var platsen anhalt för just en ångbåt. Det var på den tiden då man inte kom till Tvärminne på annat sätt än över vattnet.
Ejderexperten Mikael Kilpi tar upp kikaren och blickar ut över de närmaste omgivningarna.
- Jag ser ejdrar, men det är bara ensamma damer.
Ett gäng på cirka 20 ejdersingelkvinnor sitter på en kobbe på lämpligt avstånd från oss.
Som sig bör har ejderherrarna nu dragit sig undan, långt ut till havs. I år drog de iväg ganska tidigt.
- Jag var ut till Segelskär på utfärd i söndags. Där hängde då ungefär 10 000 gudingar, säger lektorn vid Åbo Akademi, Markus Öst som forskar i ejdrar.
Då ejderherrarna är borta brukar ådorna vanligtvis ha fullt upp med att sköta sina små fågelbabyer. Ejdrarna har ordnat det bra för sig. Mammorna fixar ihop dagisgrupper där en åda sköter flera kullar.
Men i år behövs inga dagisar. Det finns inte enda unge att ta hand om och ådorna på kobbarna är sysslolösa.
Ragnarök för ejderungarna
Forskare Markus Öst har följt ejdrarna sedan mitten av 1990-talet. Han har precis som Mikael Kilpi verkat här på Helsingfors universitets forskningsstation i Tvärminne men har aldrig sett ett så dåligt ejderår tidigare.
Det är ett nollår vilket betyder att inga ungar alls kommer att klara sig till vuxen ålder.
- Det är en ordentlig ragnarök nu för ejderungarna. Vi har kunnat se en kull i sjön en kväll - nästa dag är den spårlöst borta. Det har varit en mycket snabb process.
En hel del bon förstördes under de första dagarna men de som kom förbi det stadiet klarade sig relativt bra, kullarna var till och med lite större än normalt. Ända tills katastrofen.
- Det fanns alltså positiva inslag innan det riktigt barkade åt skogen. För sedan var ungarna mitt i allt puts väck, säger Öst.
De flesta ungar försvann i väldigt ung ålder. Så Markus Öst har varit ovanligt sysslolös vad gäller fältarbetet den senaste tiden.
- Det är unikt att jag blivit arbetslös så här, det har nog inte hänt tidigare.
Vi blickar ut mot Rovholmen mitt emot Ångbryggan. I år häckade sällsynt många ådor där, ett sjuttiotal, vilket är en stor del av populationen i området.
Det kan bero på att man hållit efter rovdjuren på området. Och på att ejdern är en social och kommunicerande fågel.
- Före häckningen slår djungeltrummorna och berättar var det är tryggt och var det inte är det. I år valde ådorna att häcka väldigt tätt just på Rovholmen.
- Där är den!
Havsörnen. Den har suttit lugnt på en klippa en bit ifrån oss men seglar nu mitt i allt uppe i skyn. Fåglarna i närheten anar oråd och flyr.
I Västnyland kan mycket av ejderns minskning förklaras just med att antalet havsörnar ökat rejält.
- Vi har sett att på under 10 minuter kan 20 ungar försvinna upp i luften, säger Öst.
Havsörnarna brukar dessutom jaga i grupp. Ibland kommer trutarna med.
- Ejderpopulationen kraschar generellt jättesnabbt. Och den mäts enligt hur mycket honor det finns, säger Kilpi som följt ejdrarnas framfart i Västnyland under 40 års tid.
Ejdrarna flyger iväg medan havsörnen makligt seglar högt uppe på himlen vid Ångbåtsbryggan på Tvärminne zoologiska station.
Vad är faktor X?
Men i år finns det nu något nytt och mystiskt då precis alla ungar försvunnit.
- Också på stora områden där det är lugnare på predationsfronten har ungarna försvunnit totalt. Vi har därför att göra med någon faktor X som härjar i populationen. Det är svårt att sätta korn på vad de är, men ugglor i mossen är det i varje fall, säger Öst.
Har du några teorier om faktor X?
- Jag har grävt ner mig i mina datafiler då jag inte haft så mycket annat att göra. Det som jag hittat är att ungarna har haft en lägre vikt än vanligt.
Det finns viktdata på över 2700 ungar som vägts under 10 års tid. Medelvikten på årets ungar är lägst av alla vilket hade sin del i att ungarna var ovanligt svaga i år.
- Mer än det vågar jag inte spekulera i vad det beror på. Men om man har så låg vikt är det inte så bra odds för att överleva. Något är alltså på tok, men vi vet inte vad, säger Markus Öst.
De exakta och slutliga resultaten av årets fältarbete färdigställs under sensommaren.
Markus Öst har sedan mitten av 90-talet forskat i ejdrarnas liv. Aldrig förr har han sett ett så dåligt ejderår.
- Pang!
Det smäller, vi hoppar till. Försvarsmaktens övningsområde i Syndalen ligger intill. Skräms ejdrarna bort av bullret?
- Nej, de är vana vid det, det är svårare för oss med smällarna, säger Kilpi.
Inte påverkas fågeln och ungarna heller av den kyla som våren och försommaren bjudit på.
- Isolationsförmågan i ejderdun är känd, kanske bäst av alla fåglar. Vi gör ju täcken och annat av dunen. Kalla förhållanden är nog inget problem för den här fågeln, säger Öst.
Nytt fenomen: Ejdertjejerna vill vara singlar
Det är inte bara vikt och midjemått som forskarna nu tittat förvånat på. De upptäckte också ett annat nytt fenomen i vintras.
Singelkvinnornas beteende har nämligen förändrats den senaste tiden. Många ejderkvinnor föredrar allt oftare än förr att att njuta av singelliv under en lång tid.
- Det är vanligare nu att de skippar häckningen, säger Öst.
Orsaken kan vara att ådorna känner på sig att det är inte är smart att häcka.
- Så det finns ett pack som bara hänger runt och låter sommaren gå.
Det finns ett pack som bara hänger runt och låter sommaren gå.
Markus Öst om singelådornas nya beteende
Den bestämmer sig helt enkelt att det är för farligt.
- Ejdern är inget dumhuvud, den vet precis när det är säkert att häcka och när det inte är det. Då ådorna fettar till sig är det inte heller byggda för att komma undan och de vet det själva, säger Kilpi.
Den stora horden av singelkvinnor kan ändå vara bra eftersom den sparar livhanken på många ådor.
- Men för populationen i det långa loppet är det dystra nyheter. Om ingen ens vågar försöka så blir det inte heller några ungar, säger Öst.
Ett problem som förekommit en längre tid är det finns ett stort överskott av ejdermän, cirka 70 procent. Ejderkvinnorna kan alltså välja och vraka, det vill säga biologiskt sett välja de starkaste individerna.
- Och gubbarna kommer av någon underlig orsak ändå hit som optimister på våren för att hitta en dam. Men det lyckas ju inte alla gånger, säger Kilpi lättsamt men med ett stort allvar bakom orden.
Hanarna, gudingarna, har det egentligen ganska lätt för sig i livet.
- Så länge de flyger så lever de en ganska harmlös tillvaro och de har en överlevnad på cirka 90 procent från ett år till ett annat, säger Markus Öst.
Däremot har livet som åda blivit mycket farligare än förut då hon lever en månad i gömman.
- Det är farligt att vara en hona, de får ofta sätta livet till. Havsörnen är ett växande problem tillsammans med mink och mårdhund, säger Öst och blickar mot väst.
Ute till havs skränar några skrakar med ett hest men högt ljud medan havsörnen fortsätter segla runt.
Fel instinkt leder till favoritmums för örnar
Vi fortsätter prata om orsaker till att ejderpopulationen minskar drastiskt.
- En instinkt som lite slår fel är att då det kommer en örnvarning så simmar ådorna ut från sina klippor och skär, men det är det sista de borde göra säger Markus Öst.
Det mest utsatta bytet är de isolerade grupperna ute till havs som utsätts av både örnar och trutar.
- De är favoritmums för örngrupperna. Det skulle vara en bättre instinkt att ta sig upp på land. Men ejdrarna gör tvärtom och det kostar dem ofta dyrt.
Mikael Kilpi har under 40 års tid följt med ejdern.
Krasch för havsörnen?
Att prata om att man borde se över populationen av Nordeuropas största rovfågel, havsörnen, är för många en mycket känslig fråga.
Ejderns fiende havsörnen är ikonisk och fridlyst. För 40 år sedan höll havsörnen på att dö ut helt och hållet och det fanns bara ett 30-tal havsörnspar i Finland.
WWF beräknar att det finns cirka 350 havsörnspar i Finland och att det nu föds årligen nästan 500 ungar årligen.
- Örnpopulationen kan ju inte fortsätta att växa i det oändliga. Efter en exponentiell tillväxt kommer det någon sorts liten krasch och populationen landar på en lite lägre nivå. Vi väntar med iver på att det ska hända snart, säger Öst.
I vintras hittades en havsörn med fågelinfluensa.
Kilpi ser att det skett en förändring i inställningen till havsörnen. Också sådana som jobbar med havsörnen har börjat ta de problem som finns med för många havsörnar på allvar.
- Men vi borde ta diskussionen nu. Kan vi göra något och i så fall vad? Vi borde ta den väldigt snabbt.
Ejdern är starkt hotad, enligt EU
Ifjol gick jord- och skogsbruksministeriet ut i tydliga ordalag med att man inte gör något åt ejderbeståndet innan det är nere i 10 000 par i Finland.
- Nu börjar vi vara ganska nära det. I år har det gjorts en storskalig inventering, på Åland har man försökt räkna alla ejdrar. Utgående från det kan vi se hur stor del av populationen som försvunnit, säger Kilpi.
Uppskattningen år 2013 har varit att ungefär hälften av ejdrarna är borta. För 20 år sedan fanns cirka 400 000.
- Men nu ser det ut som om kanske 20 procent finns kvar.
Jakten får ändå fortsätta och pågår två gånger per år, i juni och från augusti till december. Finlands viltcentral räknar med ett årligt byte på allt mellan 2 000 – 11 000.
Det här trots att ejdern på EU-nivå är klassad som starkt hotad.
Ejderunge i Tvärminne ifjol. Foto: Heikki Eriksson / Avescapes
Frågan är hur mycket ejdern kan rädda sig själv. I princip skulle den kunna fly inåt land, men då kommer sådant som mink och mårdhund emot. Dessutom försvagas ejdern av exempelvis miljögifter.
- Ejdern är lite mellan hammaren och städet, säger Öst.
Den har ändå delvis redan sökt sig inomskärs.
- Men den kan inte leva lika tätt som i ytterskärgården.
I Hangö har ejdern sökt sig nära människan. Det finns en stor population i gästhamnen.
- De vet att de får häcka ifred där trots all störning. Människan är bara ett litet hot där. Ejdrarna tänker "det struntar vi i, vi häckar här för det finns större hot annanstans", säger Kilpi.
Forskarna ställer därför ett visst hopp till att ejdern kan lära sig leva närmare människans samhällen.
Hjälp ejdern du också
Kan man hjälpa ejdern på något sätt som sommarboende?
- Det kan man. Genom att vara mycket på stugan så skapar man en relativt trygg omgivning. Ejdern lär sig rysligt snabbt vem som är farlig och vem som inte är det, säger Kilpi.
Det har också gjorts försök med att sätta ut konstgjorda bon i form av små tak så att inte havsörnen ser honorna uppifrån.
- Det kan man också prova med, säger ejderexpert Mikael Kilpi.
Huvudbilden i artikeln: Heikki Eriksson / Avescapes