EU-parlamentarikern Paavo Väyrynen skriver, regisserar och spelar huvudrollen som sig själv i sommarteatern “Manu ja minä” som har premiär idag.
Förra sommaren spelades pjäsen “Urho ja hänen kisällinsä” (Urho och hans gesäll) för slutsålda hus på Pohjanranta sommarteater (enligt Väyrynens egen blogg).
Pjäsen skrevs och regisserades av Paavo Väyrynen och han spelade själv rollen som president Urho Kekkonen.
I år har Väyrynen valt att ta sig an nästa stora man i den finska politikhistorien, nämligen den nyss avlidne presidenten Mauno Koivisto. Pjäsen heter “Manu ja minä” (Manu och jag) och har premiär den 30 juni.
Vi ringde upp Väyrynen innan premiären för att kolla läget.
Vi uppträder alltså som oss själva och kommenterar händelserna.
Hur känns det?
- Det känns spännande. Det är en egendomlig pjäs på flera sätt, bland annat för att vi som spelar i pjäsen - Kari Hokkanen, Martti Pura och jag själv - alla var aktiva under Koivisto-tiden. Vi uppträder alltså som oss själva och kommenterar händelserna.
Handlar det om att ni vill ni bearbeta det som hände eller få upprättelse - vad vill ni komma åt med föreställningen?
- Det är delvis frågan om att korrigera den allmänna bilden av vad som hände hösten 1981, innan Koivisto blev president. Vi kan hela tiden läsa i tidningen om att det var Kekkonen och Koivisto som stod emot varandra och att Koivisto vann. Men på riktigt var det var det Kalevi Sorsa och Koivisto som kämpade om ledningen i partiet och presidentkandidaturen. Det här kan vi visa i den här pjäsen eftersom vi har filmklipp från Yle som visar att så var fallet. Vi har alltså haft en felaktig uppfattning i 35 år!
Hur kommer det sig att du ville behandla det här just i form av en teaterpjäs?
- Det gjorde jag redan förra sommaren med pjäsen “Urho och hans gesäll” där togs allt det här redan upp. Men nu har jag bevis genom två av Koivistos egna intervjuer som visar att det som jag redan försökte få fram förra sommaren är sant. På så vis är det en stark presentation.
Men varför valde du just teaterformen? Du kunde ju ha skrivit en bok.
- Det har jag gjort, men det är inte så många människor som läser böcker. Det är ganska praktiskt att göra pjäser eftersom man kan använda videomaterial och göra presentationen livligare och bättre få människorna att förstå och tro det som verkligen hände
Du har skrivit pjäsen, du regisserar den och du spelar också huvudrollen som dig själv. Varför har du valt att arbeta på just det här sättet?
- Jag har gjort det redan två gånger. Först gjorde jag en pjäs som hette “Kahden Kemin patriarkka” som handlade om den tidigare ägaren till gården Pohjanranta där vi spelar. Då var det samma sak, jag skrev och regisserade och spelade huvudrollen. Det är den vanan jag har även om jag nog också varit med som skådespelare i andras föreställningar.
Är det lättare att ha kontroll över alla aspekter då, eller vad beror det på att du arbetar ensam?
- Ja, och det är också billigt. De andra får en liten ekonomisk ersättning men när jag gör allting själv behöver jag inte betala något. Jag är en mycket sparsam människa, som du vet.
Finns det några andra personer som du skulle vilja göra upp med eller gestalta i framtiden?
- Det vet jag inte ännu, men det är helt möjligt. Under den här sommaren tänkte jag först sätta upp en helt annan pjäs. Jag skrev ett manus med titeln “Kisällistä mestariksi” (Från gesäll till mästare), som skulle ha handlat om hela tiden efter Kekkonen. Men det var för mycket material så jag valde att koncentrera mig på Koivisto först.
Vad gör en teaterföreställning till en bra föreställning?
- Det är viktigt att pjäsen själv är bra och intressant. Ifjol hade vi enorma mängder människor som ville se pjäsen. Vi hade åtta gånger fullt hus och nästan 400 åskådare per gång. Så den här gången blir det spännande att se om Koivisto är lika populär som Kekkonen.
Vad har du lärt dig själv genom de här processerna?
- De är ganska svåra. Man måste hela tiden utveckla idén. Den här gången skrev jag tre olika manusversioner eftersom det var en ganska sen idé att kalla in Hokkanen och Pura som skådespelare.
Men det som jag själv har gjort är ju verkligen unikt. Jag vet inte om någon som skulle ha gjort det jag gjorde ifjol eller den här sommaren. Jag har utvecklat en helt ny typ av teater.
Politiken kallas ju ibland för en teater. Finns det något i det som gör att du valt att nu på riktigt göra teater av politiken?
- Det finns absolut en koppling. Politiken till stora delar ett skådespel, och det går att spela politik på scenen.
Har du någon förebild inom teatern?
- Nej, ingen speciell. Men det som jag själv har gjort är ju verkligen unikt. Jag vet inte om någon som skulle ha gjort det jag gjorde ifjol eller den här sommaren. Jag har utvecklat en helt ny typ av teater.