Den äldre albanska kvinnan tittar oförstående på mig som just upplyst henne om att kristna, muslimer och judar inte vilar tillsammans på finländska begravningsplatser.
Samt att inte ens de olika kristna grupperna - katoliker, ortodoxa, lutheraner och andra - brukar samsas om samma begravningsplats.
- Varför gör ni så, frågar hon. Vad ska det vara bra för?
Det är alltför komplicerat att förklara på stående fot och hon går sin väg utan att få svar.
Jag strövar omkring på begravningsplatsen i staden Berat och ser hur muslimer och kristna ligger begravda sida vid sida.
Lite senare talar jag med den 36-åriga Tiranabon Romelda Koka och frågar henne om hennes religiösa hemvist – om det finns någon.
- Min pappa är muslim, min mamma är kristen ortodox, jag var tidigare gift med en katolsk man och nu är jag gift med en muslim, säger hon utan att göra något större nummer av det.
Själv vill hon inte definiera sig som kristen eller muslim, utan som någon form av syntes.
- Jag gillar alla religioner vi har här, deras läror och högtider. Man kan finna något vackert i varje religion. Och det är så fint då man kan fira varandras högtider tillsammans vid samma bord, vare sig det är påsk, jul, ramadan eller något annat.
Så i din familj har ni alltid firat både kristna och muslimska högtider?
- Ja, naturligtvis.
Albanien som exempel för omvärlden
Den här samexistensen är något som de flesta albaner jag talar med verkar vara stolta över.
Ett stort erkännande var då påven Franciskus kom på besök 2014.
Han sade sig vilja uppmärksamma att muslimer och kristna kan leva fredligt sida vid sida trots att atmosfären är infekterad på många andra håll.
Albanien är det enda landet i Europa som anses ha muslimsk majoritet, men det märks knappast alls i gatubilden om man ser till exempelvis klädkoden för kvinnor.
Huvudduk verkar främst bäras av lite äldre kvinnor som är ortodoxa eller katoliker – åtminstone i städerna.
Alla helger firas
Det finns ingen pålitlig statistik över den religiösa fördelningen, men en vanlig uppskattning är 60 procent muslimer, 15 procent katoliker och 10 procent ortodoxa.
De flesta muslimer är sunni, men också den sufiska Bektashiorden har flera anhängare.
Albanien hade tidigare också en judisk befolkning, men de flesta emigrerade till Israel då kommunismen föll och gränserna öppnades.
Både julen, den katolska och ortodoxa påsken, id al-fitr och id al-adha är officiella helger i den albanska kalendern, liksom nouruz som firas som religiös högtid av bektashierna.
Under den kommunistiska diktatorn Enver Hoxha blev Albanien ett land som till skillnad från de övriga kommunistländerna i Europa uttryckligen förbjöd religioner.
Alla bönerum stängdes och förstördes eller fick förfalla.
En del bedömare tror att den avslappnade inställningen till olika religioner beror på att religionerna effektivt undertrycktes under kommunismen.
Det avfärdas som cynism av den 26-åriga läkarstuderanden Hasib Buba i Berat.
Han sköter böneutropen och leder emellanåt bönen i en av moskéerna i den Unescolistade staden.
- Den här ömsesidiga respekten grundar sig på historia och kultur som går långt tillbaka i tiden även om kommunismen säkert också bidrog, säger Buba.
Albanerna ville vara sina egna och byggde upp egna församlingar för att kunna vara självständiga gentemot Vatikanen, Bysans och Osmanska riket, förklarar han. Det skapade en gemenskap.
Albanerna har alltid gjort som de vill och i dag är det helt normalt med exempelvis äktenskap över religionsgränserna, konstaterar den unga muezzin i Berat. Dessutom firar man varandras högtider.
- De kristna lyckönskar oss muslimer då det blir id och kommer med passande mat. Och vi kommer till dem med presenter på julen, säger Buba som ursprungligen kommer från en kristen familj men som konverterade i de sena tonåren.
- Före det visste jag inte ens att det fanns folk som gick i moskén.
Han säger att han studerade flera religioner av pur nyfikenhet och stannade för islam, som han tyckte gav bäst svar på hans stora frågor. Bibeln studerar han fortfarande.
Lättsamt förhållande
Det kan tilläggas att albanerna fortfarande gör som de vill då det gäller religiösa traditioner och regler.
I staden Kavaja strax sydväst om Tirana saknade en imam både moské och minaret.
Han gjorde om en skorsten på ett gammalt fabriksområde till minaret, klättrade upp i skorstenen för att sköta böneutropen helt utan tekniska hjälpmedel och höll bönestunder vid skorstenens fot.
Och strax bredvid en liten moské i staden Berat finns ett snabbmatsställe som kallar sig Heaven’s Kitchen.
Det är en anspelning på Hell’s Kitchen i New York men som får en helt annan dimension då minareten tornar upp sig invid.
Efter kommunismens fall har det byggts stora katedraler i Tirana för både katolikerna och de ortodoxa.
Och som bäst pågår byggandet av en moské som ska bli den största på hela Balkan. Den finansieras av Turkiet.
Kanske betecknande för den albanska religiösa samlevnaden är att den stora moskén i Tirana ligger vid en bulevard som är uppkallad efter Jeanne d’Arc.
Hon är ett av de viktigaste helgonen i katolicismen.
Dessutom passeras moskébygget av en gata som uppkallats efter den förra amerikanska presidenten George W. Bush.
Han startade det USA-ledda korståget mot den islamistiska terrorismen efter attackerna mot World Trade Center i New York den 11 september 2001.
Allt är dock inte som i Strömsö. Ett hundratal albaner hann rekryteras till al-Nusra och IS i Irak och Syrien innan myndigheterna fick stopp på fenomenet.
Tiotals ex-jihadister har återvänt och Hasib Buba i Berat säger sig börja se tecken på albansk hatretorik på sociala medier.
- Världen är mera uppkopplad än tidigare och olika extrema tänkesätt sprider sig.
Han vill att regeringen ska försöka stämma i bäcken och starta en kampanj för att lära medborgarna att hantera personer med radikala åsikter och få dem att avvisa sådana tankar.
- Jag är rädd för att vårt toleranta samhälle håller på att förändras. Och jag vill att folk inte ska ta det fredliga nuläget för givet utan börja jobba för att det överlever, säger Hasib Buba.
