Roni Pekkalas tvillingar är 17 dagar gamla och väger redan över ett kilo. De ligger båda i kuvös och får extra mat via en slang.
Ätandet går lite långsamt för det ena barnet, men så fort Roni försiktigt lägger in handen i kuvösen och håller den på babyn så går det bättre. Närheten och beröringen är viktig.
Närheten är viktig på hela intensivvårdsavdelningen för prematurer vid ÅUCS, där man följer programmet Nära samarbete med föräldrarna (VVM=Vanhemmat Vahvasti Mukaan).
- Programmet går ut på att byta attityd, att se på vården ur barnets och föräldrarnas perspektiv, säger avdelningsöverläkare Liisa Lehtonen.
- Vi har många saker där vi är experter, och vi har kanske lite för starkt tagit rollen som experter. Men föräldrar kan vara mycket bättre experter på att tolka barns beteende och behov.
För tio år sedan började personalen vid ÅUCS utveckla det familjecentrerade programmet, där läkarna och sjukskötarna finns med som experter, men där föräldrarna hela tiden finns nära och deltar i vården av barnen.
- Vi måste lära oss att läsa vad babyn vill, och vi måste lyssna på föräldrarna, förklarar Lehtonen.
Vilken är vårdarens roll, om föräldrarna är så här aktiva?
- Vissa vårdare har varit entusiastiska, medan andra har undrat över vilken deras roll är. Man får säkert en identitetskris, säger sjukskötaren Siw Hellsten från Satakunta Centralsjukhus i Björneborg.
Visst har det bland skötarna funnits ett motstånd också. Alla förändringar är skrämmande.
Men attitydförändringen har gått bra, och efteråt funderar många skötare på hur de tidigare alls har kunnat tänka sig att vårda för tidigt födda utan att föräldrarna väldigt mycket har varit närvarande.
ÅUCS har också utbildat mentorer som lärt ut modellen till andra sjukhus. Hellsten är en av mentorerna.
- I Björneborg är alla rum numera familjerum, och vi tar hand om mammorna genast efter att de är förlösta, säger Hellsten. Föräldrarna är med mycket mera ända från början, papporna har en aktivare roll, och föräldrarna är mycket mer färdiga att ta hem barnet i ett tidigare skede.
Mammornas depressioner minskar
Psykologen Sari Ahlqvist-Björkroths färska doktorsavhandling vid Åbo universitet visar också att mammornas depressioner efter förlossningen varit klart färre då dessa fått vara närvarande och aktivt med i vården från början.
De långvariga postnatala depressionerna minskade med 80 procent.
- Man kan säga att det varit vårt fel om mammorna fått depression för att de på sjukhuset separerats från sina barn, säger Lehtonen. Nu då föräldrarna är närvarande stärks relationen till barnet.
Metoden Nära samarbete med föräldrarna har väckt uppmärksamhet också på andra håll. Den används förutom i Åbo och Björneborg, också i Lahtis, Uleåborg, Vasa, Tavastehus, Kuopio, Villmanstrand, Hyvinge och Seinäjoki.
Föräldrarna tas med i vården också i Trondheim
Sedan ett år tillbaka har nya mentorer utbildats också för St. Olavs hospital, universitetssjukhuset i Trondheim. Denna vecka fortbildas fyra av dem i Åbo och Björneborg.
- Vi har stora patientrum, och vi hade inte tänkt på att babyerna behöver närhet, säger avdelningsskötare Laila Øie från St. Olavs hospital. Nu har vi prövat på att sprida ut patienterna så mycket som möjligt, och då föräldrarna är aktivt med så behövs det inte så mycket personal per rum.
Särskilt de föräldrar som varit med tidigare, och då varit i stora rum med många andra prematurer, har nu uppskattat förändringen.
- Redan på ett år kan vi se förändringen, att föräldrarna är tryggare med sina barn och de knyts samman mycket starkare, säger sjukskötaren Eli Bøe Sæter.
Metoden anpassas enligt sjukhusens egna behov
Mentorerna får idéer och vägledning från sjukhusen i Åbo och Björneborg, men varje sjukhus måste anpassa modellen enligt sina förutsättningar och behov.
I Trondheim har man exempelvis redan länge använt kängurumetoden, där det är viktigt att mamman tidigt har sin nyfödda hud mot hud. Det görs redan från vecka 32, och man kommer att införa det redan från vecka 28.
Trots det var föräldrarna tidigare inte aktivt engagerade i vården.
- Arbetet har blivit morsommere. Då våra skötare märkte hur engagerade och intresserade föräldrarna blev, så blev deras arbete också roligare och fick en större mening, säger sjukskötaren Tone Alsvik.
Inom Åbo universitetscentralsjukhus är intensivvårdsavdelningen för prematurer en pionjär vad gäller utbildningsexport. Det är inte vanligt att sjukhuset säljer sitt kunnande, så det fanns inga färdiga modeller för hur det ska göras eller hur man ska prissätta tjänsterna.
Men tydligen har man lyckats, för efter universitetssjukhuset i Trondheim för ÅUCS förhandlingar bland annat med ett sjukhus från Lettland om att introducera metoden och utbilda mentorer.
