Ska Skyddspolisen få rätt att bryta sig in i din bil eller avläsa din datatrafik utan att någonsin berätta det för dig? Kan jakten på terrorister i själva verket leda till att du åker dit för alkohol- eller mutbrott? Vi listar de öppna och svåra frågorna i de nya underrättelselagarna.
De planerade lagarna ger Skyddspolisen stora möjligheter att övervaka människor utan någon konkret misstanke om brott.
Till exempel får man rätt till teleavlyssning, observation och så kallad platsspecifik underrättelseinhämtning. Det kan innebära att bryta sig in i någons bil eller avlyssna någons arbetsplats.
Dessutom får Försvarsmaktens underrättelsetjänst och Skyddspolisen rätt att tråla datatrafiken med hjälp av sökord och algoritmer.
Målet är att förhindra terrorism och allvarliga hot mot landets säkerhet. Det målet har ingen något emot och alla partier verkar överens om behovet av de nya lagarna.
Nu skjuts ändå lagstiftningen upp och oppositionen kräver en diskussion om innehållet.
Så varför käbbla om man redan är överens? Och vad är det man syftar på när man talar om “innehållet”?
Som vanligt finns djävulen i detaljerna. Här är de mest centrala frågorna som rör medborgarnas integritet:
1. Kan du bli övervakad även om du inte är terrorist?
Alla verkar alltså rätt överens om att Skyddspolisen ska få snoka djupt i människors liv och datorer om det kan stoppa terrorister.
Men bland andra Justitieministeriet och Amnesty påtalar att kriterierna för vem som kan övervakas är alltför luddiga i den föreslagna lagtexten. Till exempel kan verksamhet som hotar stats- och samhällsordningen eller verksamhet som hotar samhällets vitala funktioner tolkas rätt vidlyftigt.
Rättspolitiska föreningen påpekar att stora strejker eller demonstrationer som påverkar trafiken kunde omfattas av de här kriterierna.
I förslaget står också att metoderna kan användas om man kan antas få information om verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Det anser bland andra Justitieombudsmannen för vagt och kräver att det ska finnas starkare misstanke än så.
Särskild oro finns för att övervakningen av datatrafiken ska leda till en slags massövervakning helt av sin egen tyngd.
Enligt professor Martin Scheinin är det ofrånkomligt att det blir fråga om massövervakning om man trålar all trafik som går över gränserna med hjälp av sökord och algoritmer.
Socialdemokraterna kräver en klar definition av vilka sökord och kriterier som godkänns.
2. Ska polisen få reda på om du dopat dig?
Enligt förslaget ska Skyddspolisen ha rätt att tipsa Centralkriminalpolisen om man av en händelse skulle stöta på helt vanliga brottslingar när man snokar i runt.
Syftet är förstås att förhindra grova brott och kritiseras inte av någon.
Att låta bli att anmäla och därmed förhindra synnerligen grova brott som krigsförbrytelser, mord och våldtäkt är också direkt straffbart i sig.
Men nu föreslås gränsen bli vid misstanke om brott som kan ge tre år i fängelse. Sådana brott är till exempel mutbrott och penningförfalskning eller olika alkohol- narkotika och dopningsbrott om de kan anses som grova.
Enligt kritikerna hotas den nationella säkerheten inte nämnvärt av den här typen av brott och risken är ett övervakningssamhälle som upplevs obehagligt av medborgarna.
Andra, till exempel polisen, anser att det är ett problem att Skyddspolisen enbart ges rätt men inte skyldighet att rapportera om brottsmisstankar.
3. Har du rätt att veta om någon snokat i knutarna?
Den som har varit föremål för underrättelseinhämtning har rätt att få veta det efter att operationen är avslutad.
Åtminstone i princip.
I praktiken kan polisen med ganska luddiga motiveringar som för att “skydda den nationella säkerheten” be att få skjuta upp det obehagliga beskedet med två år åt gången.
Den som till exempel har blivit avlyssnad eller observerad utan att det inletts någon förundersökning har inte rätt att få reda på det alls.
Om din datatrafik har avlyssnats “i misstag” och uppgifterna har utplånats behöver ingen heller berätta det för dig.
Bland andra Amnesty och JO är kritiska till det här.
4. Får polisen lov att övervaka dig per automatik?
De flesta är överens om att alla operationer, oavsett om det handlar om att bryta sig in i någons bil eller övervaka någons nättrafik kräver tillstånd av domstol.
Men en del befarar att tillståndsförfarandet blir en automat.
Enligt planerna beviljas tillstånden av en ensam domare vid Helsingfors tingsrätt. I princip kan hen fatta sina beslut hemma i sängen.
Domarförbundet påpekar att domstolarnas roll redan idag är närmast formell när man klubbar igenom polisens begäran om olika tvångsmedel. Nu blir domaren helt beroende av den information Skyddspolisen väljer att dela med sig av.
Enligt Justitiekanslern finns det risk för att tillstånden beviljas i rask takt med standardiserade motiveringar.
Domarna hoppas att man inte ska använda domstolen för att förse operationerna med ett slags “helyllestämpel”.
En möjlighet att göra processerna mer vattentäta är att låta tre domare avgöra ärendena.
Oavsett hur domarna resonerar kan ändå Skyddspolisens chef själv fatta beslut om till exempel spaning i datatrafiken om han tycker att det brinner i knutarna.
Då kan poliserna läsa så mycket de hinner under 24 timmar tills en domstol har tagit ställning till om det är okej.
Bland andra Amnesty kritiska till det här.
5. Storebror vakar över dig, vem ska vaka över storebror?
Eftersom ingen kan garantera att Skyddspolisen inte går bananas och börjar spana på kreti och pleti ska hela verksamheten i realtid övervakas av en underrättelseombudsman.
Eftersom hen blir synnerligen mäktig är det av största vikt att definiera hens roll och hur hen utses.
Bland andra JO och Domarförbundet är kritiska till att regeringen ska utnämna ombudsmannen. Också regeringar kan gå bananas. Ett alternativ kunde vara att riksdagen sköter utnämningen.
Men också behörighetskraven har en viss betydelse. Enligt till exempel De gröna bör man betona kunskaper om mänskliga rättigheter snarare än förtrogenhet med underrättelseverksamhet.
I klartext har det en viss betydelse om underrättelseombudsmannen är en tidigare chef för Skyddspolisen eller en akademiskt meriterad människorättsexpert.
En annan fråga är hur stor insyn riksdagen och medborgarna ska ha i operationerna. Enligt planerna ska ombudsmannen rapportera till ett särskilt utskott i riksdagen.
En del krav ställs på att också medborgarna ska få ta del av offentliga rapporter där det åtminstone framkommer omfattningen av operationerna.
6. Kan dina vänner eller släktingar utomlands råka illa ut?
Den finländska skyddspolisen har ofta skamset få be utländska underrättelsetjänster om hjälp. Nu hägrar löningsdagen då man frikostigt kan bjuda tillbaka.
Enligt förslaget får skyddspolisen överlåta information till andra länder om det inte strider mot ett viktigt nationellt intresse.
Frågan är om det kan strida mot dina eller andra människors intressen. Kan skyddspolisen ge information till diktaturer där någon riskerar tortyr?
De gröna frågar sig hur man kan garantera att uppgifterna inte används för människorättskränkningar.
Vänsterförbundet kräver att man bara ska dela information med sådana länder där människorättsläget är gott. Man kräver också att informationen inte lämnas vidare till ett tredje land.
En särskild fråga som gäller utbytet är också om finländska myndigheter ska kunna ta emot och använda uppgifter som är resultat av tortyr. Något förbud mot det nämns inte i förslaget.
Samt bonusfrågan: Ska grundlagen ändras i all hast?
Eftersom de nya underrättelselagarna kräver en ändring av grundlagen skulle de normalt fodra beslut av såväl nuvarande som nästa riksdag.
Tanken är att medborgarna i val ska kunna säga sitt innan någon ändrar i konstitutionen.
Men eftersom regeringspartierna gärna vill sno på har man bett oppositionen om hjälp för att stifta lagarna i så kallad brådskande ordning.
Då måste fem sjättedelar av riksdagen vara med på noterna.
I princip har de stora oppositionspartierna sagt att man godkänner snabba beslut om innehållet i lagarna blir tillräckligt bra.
För att det ska vara juridiskt hållbart krävs ändå att man tillräckligt tydligt motiverar den brådskande ordningen.
Vänsterförbundet säger nej till att jäkta eftersom man är rädd för att det kan leda till andra snabba grundlagsändringar i framtiden.
Källor: Inrikesministeriets, försvarsministeriets och justitieministeriets sammanställningar av remissvar.