När toppenheten inom nationalekonomi fungerar fullt ut år 2022 kommer Finland att knappa in på det försprång som de övriga nordiska länderna har. Bra så, men samtidigt får man önska att satsningen inte görs på bekostnad av andra samhällsvetenskaper.
Omvärlden ändras och därmed bör också analysen beakta förändringarna. Både social- och hälsoreformen och till exempel den senaste diskussionen om vårdledighet har visat att nationalekonomerna har mycket att komma med.
Till exempel Osmo Soininvaara skrev i sin blogg i augusti att nationalekonomerna kör över samhällsvetarna på deras hemmaplan.
Med det menar Soinivaara att nationalekonomer numera studerar fenomen som ligger utanför deras egentliga område, till exempel positiv diskriminering i skolor, inträdesförhör eller fullmäktigebeslut och de har kommit till spännande och överraskande resultat.
Man får hoppas att satsningen inte leder till nedskärningar inom övrig samhällsvetenskaplig forskning.
Nationalekonomer utsatte den rapport som Institutet för hälsa och välfärd (THL) publicerade för hård kritik. Framför allt gällde kritiken hur arbetskraftsutbudet och sysselsättningen påverkas av kortare vårdledighet.
Det var främst Tuomas Kosonen, forskningschef vid Löntagarnas forskningsinstitut och riksdagsman Juhana Vartiainen (Saml) som angrep THL-rapporten.
Man får ändå hoppas att regeringens stora satsning på den nationalekonomiska spetsforskningen inte leder till nedskärningar inom övrig samhällsvetenskaplig forskning.
Knappa resurser
Nationalekonomin har varit ett av de minsta ämnena inom samhällsvetenskaperna. Enligt undervisningsstyrelsens uppgifter från 2014 fanns 28 professorer i nationalekonomi och den totala undervisningspersonalen uppgick till 111.
Företagsekonomi och pedagogik var mångfalt större och såväl statskunskap och psykologi var dubbelt större än nationalekonomi.
Finland har hittills legat klar efter de övriga nordiska länderna när det gäller nationalekonomins ställning vid universiteten.
En orsak till det är att nationalekonomerna har varit usla på att skaffa finansiering. Det är paradoxalt med tanke på vad ämnet undersöker. Dessutom har ämnet tidvis haft svårt att rekrytera studerande eftersom det uppfattas som svårt.
Finland har hittills legat klar efter de övriga nordiska länderna när det gäller nationalekonomins ställning vid universiteten.
| Professorer | Biträdande, emeritus, gästande | Totalt | |
| Danmark | 58 | 90 | 148 |
| Island | 6 | 8 | 14 |
| Sverige | 111 | 105 | 216 |
| Finland | 36 | 18 | 54 |
Källa till tabellen: Kansantaloudellinen aikakauskirja 2/2016
Även om Helsinki Graduate School of Economics får 15 nya professorer kommer vi inte ens i närheten av de andra nordiska länderna (utom Island). Detta på grund av att antalet biträdande professorer och andra på den nivån inte kommer att öka.
Ny forskning inom makroekonomi, offentlig ekonomi och tillämpad mikroekonomi kommer att behövas.
Ändå är tillskottet välkommet. Ny forskning inom makroekonomi, offentlig ekonomi och tillämpad mikroekonomi kommer att behövas.
Samtidigt kommer toppenheten att innebära ett klart lyft för forskarutbildningen inom nationalekonomi. Helsinki GSE kommer att stå för forskarutbildningen i hela Finland.
Toppenheten kommer att innebära ett klart lyft för forskarutbildningen inom nationalekonomi.
Den har hittills skötts av Hecer (Helsinki Center of Economic Research). Hecer kommer småningom att integreras i den nya toppenheten, säger professor Juuso Välimäki vid Aaltouniversitetet.
De senaste åren har forskarutbildningen haltat en del på grund av koordineringsproblem mellan de tre universiteten Helsingfors universitet, Aaltouniversitetet och Svenska handelshögskolan, säger källor Svenska Yle talat med.
Helsinki GSE kommer troligen att inrymmas i Economicum på Arkadiagatan i Helsingfors.