Vi måste börja med pärmen, som är en hommage till bilderböckernas bilderbok, nämligen Tove Janssons Hur gick det sen? från 1952 som hade ett stort titthål på pärmen.
I hålet till Malin Kiveläs och Linda Bondestams bilderbok Den ofantliga Rosabel ser vi en glädjeskuttande häst flyga fram över en rosa himmel.
När vi öppnar boken ser vi att Rosabel de facto ligger i en stor rosaskimrande pöl i en spilta och runtomkring henne står ett antal hästar som vi bara ser benen på.
I en intervju för Svenska Yle i maj i serien ”Bärtils bokklubb” berättade Malin Kivelä att idén till bilderboken ursprungligen kom från illustratören Linda Bondestam som ville göra en hästbok.
Malin Kivelä tog förslaget ad notam och beslutade sig för att skriva en annorlunda hästbok – en hästbok som handlade om en liten och knubbig häst som drömde stora tankar.
Hästen Rosabel står där i den leriga hemmaspiltan och känner sig fel, fet och ful i jämförelse med de fantastiska och graciösa hästarna runtomkring henne.
Samtidigt drömmer hon om att vara ”ett drottningpaket, en gnisterraket och ett språng” som obehindrat kastar sig över den böljande regnbågen med de vackra och eleganta hästarna i släptåg.
”- På sätt och vis är det en klassisk historia. Jag ville skriva en annan slags hästbok, men jag tycker att den också är rätt så feministisk. Rosabel hittar sin grej på ett helt annat sätt än de andra finhästarna i hagen. Hon gör det på ett skitigare, snabbare och vildare sätt.”
I intervjun för Svenska Yle konstaterade Malin Kivelä också att boken om ponnyn Rosabel på sätt och vis är hennes självbiografi, och att hon nu vid 43 års ålder vill att alla unga tjejer där ute ska förstå att man kan vara en annan sorts prinsessa, en skitig, stark och muskulös prinsessa i stället för de så ”perfekta” araberhästarna.
Att vägra låta sig definieras av andra
De stolta araberna med Sunday Morning och Iza Belle i spetsen gör narr av Rosabel när hon försöker hoppa hinder med sina alltför korta ben: ”Tung och fet! Tung och fet! Smidig som en död manet!”, och stallkatten undrar om Rosabel är en häst eller ett svin där hon bökar runt i lervällingen.
Till skillnad från Pinkyslim, Lemon Sky, Tinker Tailor, Miss Cremella och alla andra högfärdiga hästar bryr sig Rosabel inte ett dyft om hur hon beter sig eller hur hon ser ut.
Rosabels styrkor finns på annat håll, och hon hittar dem i den mörka och otyglade skogen istället för i den tama travterrängen hemma på stallgården.
Den lilla mulliga ponnyn vägrar låta sig begränsas eller definieras av andra.
Den ofantliga Rosabel är ett slags askungesaga och den har också något av den fula ankungen över sig, historien om cirkuselefanten Dumbo inte att förglömma.
I likhet med alla dessa klassiska sagor handlar berättelsen om Rosabel om hur vår protagonist genomgår olika prövningar, växer till sig i självförtroende och övervinner olika hinder - mot alla odds.
Malin Kiveläs berättelse är en klassisk historia med en egen frigörande och anarkistisk twist.
I slutet av boken finns också en hänvisning till den engelska ponnyn Stroller som under ledning av sin ryttare Marion Coakes deltog i hopptävlingar för normalstora hästar - de vann också en silvermedalj i OS i Mexiko år 1968.
Linda Bondestams illustrationer får, som sig bör, ta stor plats i berättelsen. Bilderna växlar sömlöst mellan det realistiska och det drömska, de är mångskiftande och magiska. Bilduppslagen blir som brunnar att falla ner i.