Det svåraste i möbelrenoveringen är att låta det nötta och patinan sitta kvar, att helt enkelt låta bli att renovera.
Det kan ta 100 år för en möbel att bli riktigt fin. Allt flyttande och släpande, allt tummande och öppnande ger en oregelbunden och naturlig yta. En yta som är svår att få till med snabbfix.
Jag antar att bordet använts som ett skrivbord men med tanke på hur litet det är och hur trångt det är att sitta vid kan det lika väl ha haft en helt annan funktion.
Bordet är köpt på en loppmarknad och snickrats i Oravais men det är svårt att säga när det är gjort. Kanske någon känner till snickaren?
Konstruktionen på bordet, uppbyggnaden av lådorna och detaljerna säger mig i alla fall att det gjorts för hand och långt innan massproduktionen av möbler kom igång.
Trädelarna var i gott skick och skåpet målat i en gråblå linoljefärg.
Jag gjorde en ny trälist till dörren och svarvade en knopp. En av lådorna behövde också lite färg.
Ingredienser till en liten burk linoljefärg:
- Kokt linolja
- Kimrök (pigment)
- Titandioxid (vitt pigment)
- Torkmedel (sikkativ)
Kimrök är ett fett pigment och löser sig inte i vatten. Mängden
pigment som du behöver beror på hur mycket färg du tänkt göra.
Till en liten målning räcker det med några matskedar kimrök.
- Lös upp kimrökspigmentet i Sinol elller terpentin. Sätt pigmentet i lösningsmedlet dagen innan du skall blanda färgen så att det hinner lösa upp sig ordentligt.
- Titanoxid går att lösa upp i vatten. Låt också titanoxiden löser upp sig på ett dygn. Vätskan skall täcka pigmentet.
- Häll lite linolja i en burk.
- Häll pigmenten i burken och rör om.
- Tillsätt några droppar torkmedel i färgen.
Linoljefärg behöver ljus för att torka så stäng inte in det nymålade i en mörk skrubb. Måla inte heller för mycket, det är ofta det kantstötta som gör att man blir förtjust i en gammal möbel.
Snickaren som gjorde det här skrivbordet hade en bra känsla för form men hen satte nog inte många minuter på att fundera kring ergonomin.
