Tv-serierna är populärare än någonsin och de kommersiella plattformarna lockar allt fler tittare och skapare. Nu vill public service ta upp kampen om utrymmet – men varför och på vilket sätt?
För en tid sedan anlände ett pressmeddelande om att NRK, SVT, DR, RÚV och YLE står i beråd att inleda ett samarbete som förväntas ge just Dig nya, större och bättre nordiska tv-serier.
Satsningar som på allvar skall kunna tävla om intresset hos en publik som vant sig vid att sluka hela säsonger av Game of Thrones i ett enda svep.
Hur har man riktigt tänkt sig det hela?
Hårda realiteter
Jag vänder mig till Liselott Forsman som jobbar dels med internationella dramasamproduktioner på Yle, dels är ordförande för EBU:s (European Broadcasting Union) dramaexperter.
- Det som händer är att man helt enkelt går in för att samarbeta mera för att kollektivt skapa och sända högklassiga serier. Man gör upp en gemensam meny och satsar på att göra varje enskilt drama starkare från början.
Idag handlar det inte bara om det faktum att tittarna har mycket mer att välja på - även serieskaparna lockas flytta över till globala plattformer.
- I tider som domineras av starka VOD (video on demand) - bolag som Netflix och Amazon är det svårt för våra inhemska produktionsbolag att tacka nej till de pengar dessa erbjuder.
En demokratifråga
Spelar det då någon roll via vilka kanaler publiken får ta del av favoritprogrammen?
Liselott Forsman poängterar att en av grundtankarna bakom det nya samarbetet är att man vill kunna erbjuda den nordiska publiken egna serier som är tillgängliga för alla – gratis.
- Många säger visserligen "vadå gratis" när det gäller Yle – vi betalar ju skatt för det vi ser, men det är just för att ta hand om skattebetalarnas pengar som vi vill satsa på detta samarbete.
- Vi vill se till att de pengar som satsas på egna produktioner också kommer tillbaka till våra inhemska skapare och inte landar utomlands, säger Forsman som själv tittar på mängder av betalkanaler.
- Alla produktioner är ju inte heller finansierade antingen av internationella VOD-plattformer eller av public service. En del har bidrag från bägge. På Yle är det viktiga att de dramer vi huvudfinansierar passar public service.
It´s all about that buzz
I det dagliga medieflödet blir det alltmer uppenbart att de kommersiella tv-produktionerna ges alltmer utrymme - till exempel i form av recensioner. Vilket kan kännas avigt med tanke på att dessa marknadsförs massivt även annars. I bakgrunden lurar "stor blir större"-logiken.
Vi talar om det som alla andra talar om - och det tillräckligt många talar om utvecklas till rena "events" (händelser).
- Om vi nu tillsammans kan gå in och göra våra lokala, nordiska serier större från början så har de chansen att också utvecklas till ”events” – vilket är det som gjort att många betalkanalers satsningar blivit så stora, säger Liselott Forsman.
Ironiskt nog räknar man med att de nordiska serierna måste få internationell spridning för att den egna publikens intresse skall vakna. Det gäller speciellt den unga publik vars tittande styrs av sociala medier. Man eftersträvar en viss "buzz"-effekt.
- Det finns firmor som helt ägnar sig åt att räkna ut buzz-effekten på sociala medier. Hur mycket buzz något väcker kan ganska snabbt ge en fingervisning om hur stort publikunderlag man kan tänkas få, berättar Liselott Forsman.
På jakt efter Bron
Men vad är man då rent innehålls- & formmässigt på jakt efter? Charlotte Sundström som är avsvarig producent för kultur, drama och dokumentärer på Svenska Yle svarar såhär:
- Man är ute efter stora dramer - sådana som får ett stort genomslag. Bron som var ett samarbete mellan SVT och DR är nog ganska långt prototypen för den här typen av projekt.
- De senaste tio åren har det talats mycket om Nordic Noir, men vad är nästa stora grej från de nordiska public service bolagen? Hur kan vi få till stånd den typen av genomslag med våra premisser?
Lätt är det förstås inte och Sundström nämner en potentiell stötesten.
- Ett problem är om vi börjar sitta och fundera alltför mycket på gemensamma nordiska nämnare, att det blir för utspätt istället för att man vågar tänka lokalt och unikt.
SKAM och Fångad
Att eftersträva det lokala för att nå det universella kan låta motsägelsefullt, men det finns tydliga exempel på att det fungerar bra att tänka just så.
- Om vi närmar oss en 16-årig flicka i Oslo med frågan: vad bryr du dig om, hur ser din värld ut? så kan det plötsligt visa sig att hela världen är intresserad. Allt beror på ur vilken synvinkel man närmar sig saker, konstaterar Charlotte Sundström på tal om framgången med SKAM.
Nu finns förstås risken att man börjar jaga motsvarande projekt utan att minnas att SKAM faktiskt växte fram geonom åratal av kartläggning och förberedande arbete. Ingalunda en succé som föddes över en natt.
Vilka andra serier tycker Sundström att har fungerat?
- Jag vill gärna nämna lilla RÚV - det isländska public service bolaget som för något år sedan gjorde en serie som hette Trapped. Det var is, kyla, vulkaner, glaciärer - hela den exotiska delen av Island i kombination med ett spännande innehåll plus hela hollywoodarsenalen.
- Den serien kunde inte ha gjorts någon annanstans. Ett exempel på något som bara vi i Norden kan göra - fullkomligt unikt och nytt.
Från idé till verklighet
Ett bra manus är grunden för ett bra drama – gemensamma riktlinjer är grunden för bra ett bra samarbete. I kombination med en känsla av att man har lika mycket att vinna som man satsar.
Och nu verkar det som om ett samarbete är enda chansen för nordisk public service i dramaväg. Snart kommer den första nordiska tv-serien som producerats direkt för Netflix. Snart övergår Facebook från att enbart distribuera dramamaterial till att börja skapa eget.
Vilka public service-värden är det då som skall gälla när kampen hårdnar?
- De är svåra att ringa in, säger Charlotte Sundström som tycker sig se public service- värden även i många amerikanskproducerade serier.
- Men i slutändan handlar det om att vi berättar våra egna historier, unika berättelser som berör just oss. De berättelser som jag föreställer mig att ingen annan kommer att ta sig an.
.
Om ungefär tre år vet vi om det nordiska samarbetet burit frukt - om det byggts några nya borgar eller broar. Eller om ambitionerna kommit på skam.
