De vill slita köttet av dina ben och äta din hjärna. Trots att de liknar dina grannar och släktingar så är de bara blodtörstiga levande döda, inte alls människor – längre. Civilisationens slut har kommit, zombieapokalypsen är här. Hur ska du överleva?
Herman Geijer är en svensk författare, föreläsare och – som han själv säger – zombieöverlevnadsexpert. 2014 gav han ut boken Zombieöverlevnad: din guide till apokalypsen.
Nu är han aktuell med en ny bok om överlevnad, "Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig", den här gången med en bredare fokus på ”riktiga” katastrofer. Men zombierna stapplar fortfarande omkring i bakgrunden.
Geijer framröstades till lyssnarnas sommarvärd i P1 2015.
Rädslan för det okända
Varifrån då denna fascination för zombier, dessa fiktiva levande döda som på sistone har förekommit i en mängd populära postapokalyptiska TV-serier och filmer, bland annat ”The Walking Dead”?
- Jag satt och tittade på en zombiefilm med en kompis och vi började fundera på vad vi skulle göra om det hände på riktigt. Utgående från vår dåvarande situation, inte en massa skjutande.
- Och det blev väldigt bra diskussioner, det fanns mycket att lära sig om överlevnad, beredskap och mänskligt beteende i kris- och katastrofsituationer, om hur samhället är rustat för att hantera det oväntade, så jag startade en studiecirkel kring det på ABF i Stockholm.
- Det dök upp massvis med ämnen som jag fattade intresse för, stora och verkliga hot som inte rör zombier: pandemier, klimatförändringar, ekologiska kollapser. Allt det här blev väldigt intressant med ens.
Ett ångestfyllt samhälles mardrömmar
Zombierna härstammar alltså från den karibiska voodoo-traditionen men har blivit en stapelvara i den västerländska populärkulturen, inte minst tack vare George A. Romeros zombiefilmer, med början i 1968 års Night of the Living Dead.
De senaste åren, sedan den första säsongen sändes 2010, är det som sagt den amerikanska serien The Walking Dead som har gått i bräschen för Hollywoods zombie-revival.
Men de här serierna och filmerna är ju på sätt och vis ett symptom för ett samhälle som inte mår värst bra. Att kalla dem dystopier är bara början. De känns som kollektiva mardrömmar i en värld som har insett att vi inte har länge kvar.
Eller hur skulle Herman Geijer analysera zombien som figur?
- Alla tidsperioder har sina monster. På 90-talet var det vampyren som var ”inne”. Sedan det tidiga 00-talet är det zombien som har varit det dominerande monstret.
- På sätt och vis handlar det om en längtan efter ett enklare liv, det som man lever i postapokalypsen: från hand till mun. I de apokalyptiska fantasierna får man bli den som man känner att man innerst inne är, den som inte får komma fram i dagens högciviliserade samhälle.
- Det handlar säkert också om vårt behov att hantera de rädslor som finns kring klimathotet och känslan av att den här världen kanske inte kommer att bestå. Och där kommer populärkulturen fram som ett redskap för att hantera den rädslan.
- Zombien är en metafor för det som vi inte kan kontrollera: för naturkrafterna, för pandemier och allt det där som vi inte kan resonera med. Det går inte att resonera med en zombie och säga att ”ät honom där borta i stället.” Inte som en vampyr som man kan resonera med. En zombie är någonting som vi måste lära oss hantera.
Zombien som metafor för flyktingen
Samtidigt är det ju också lätt att se zombiefiktionen som ett sätt att ge uttryck för rädslan för ”de andra”. Flyktingarna och invandrarna, främlingar som många upplever som ett hot mot den egna civilisationen och identiteten, till och med mot livet. Är zombierna en metafor även för dem?
- Absolut. Och jag skulle säga att det finns en klassaspekt på det också. Det här har sina rötter i slutet av 1800-talet. Det var då man började tala om ”massorna” som någonting farligt.
- Det var [socialpsykologen och sociologen] Gustave Le Bon som skrev om massans psykologi och om hur proletariatet var en sorts varelser som bara hade begär, som inte kunde resonera och tänka. De beskrivs ganska likt som dagens zombier i populärkulturen.
- Det är så här som många ser på flyktingar numera: de är bara en sorts gröt, de är inte enskilda människor och individuella öden, de är bara en ansiktslös massa.
- Jag anser att det är oerhört farligt att använda den här sortens analogier, där flyktingar inte längre är individer med individuella behov, utan ansvar för vad de gör. Jag vet att det finns de som gör de här kopplingarna.
Den här analogin blir ju bara hemskare när man analyserar zombien och tar en närmare titt på vad den egentligen är.
Bilden av zombien lever med tiden
Definitionen av en zombie har i populärkulturen förändrats en hel del sedan sextiotalet, säger Geijer. Dagens zombier är inte längre helt viljelösa sömngångare som stapplar omkring på jakt efter människokött. De har börjat tänka lite mer självständigt.
Men, säger Geijer, det finns fortfarande tre grundkriterier som hör till då vi talar om en zombie:
- Att den är odöd, alltså den har dött och börjat leva igen. Att den är smittad av någonting och den sprider smittan vidare. Samt att den är kannibalistisk och driven endast av detta begär.
Sedan finns så klart den ursprungliga zombien, från den haitiska kulturen, men den skiljer sig enligt Geijer i och med att den finns där för att lyda någons befallningar, den styrs av en häxmästare. Den är en slav vars uppgift är att producera en tjänst, som att jobba på sockerplantagerna.
Vår tids zombier är däremot någonting annat, de kan också ses som en analogi för den rådande slit-och-släng-kulturen, säger Geijer.
- Dagens zombie är snarare en konsument. Den har ett omättligt begär, den vill bara ha mer och mer kött, på samma sätt som vi i dagens samhälle bara vill konsumera mer och mer. Vi blir inte nöjda då vi har köpt någonting, då tittar vi bara på nästa sak.
Dehumanisering
Men en sak är säker: zombien är fullständigt avklädd på allting som har med mänsklighet att göra, den är helt avhumaniserad, och som sådan en inte så lite farlig tankelek, kunde man argumentera.
Ta nu det här med hur vi hänvisar till den som just ”den” och inte han eller hon trots att det kan vara din granne eller till och med din mor. Den vill döda dig och därför ska du eliminera den, slå in dess skalle med ett bastant järnrör eller någonting.
- I Sverige finns det faktiskt en forskare som håller på och forskar i pronomen för zombier. Om man ska tala om hon, han, hen, den eller det. Det är en intressant diskussion det här, att i vilket skede övergår en människa från att vara en person till att vara ”den” eller ”det”.
Vi leker "tänk om"
Nå men hur som helst. Låt oss då leka Geijers tankelek, att zombieapokalypsen bryter ut. En vacker dag då vi vaknar upp så är gatorna fulla av hungriga odöda som vill slita köttet från benen på dig och äta din hjärna. Vad borde man ta sig till då?
För det första, är inte vi här i norden ganska trygga, åtminstone så här års? Jo, säger Geijer, eftersom zombier är levande döda så blir de ganska stela i vår vinterkyla, och därmed rätt enkla att springa ifrån. Och att eliminera.
Eller så kan man bege sig till en ö, eftersom zombierna inte kan simma. Öar är vi finlandssvenskar ju bra på, vi kan åka ut till villan i Barösund och vänta ut zombie-pandemin där. Eller hur, Herman Geijer?
- Nej, för zombier kan gå längs havsbottnen. Men å andra sidan, de tappar lätt orienteringen där så de kanske går vilse i skärgården.
Andra saker då som man kan göra för att behålla livhanken när zombieapokalypsen är här:
- Håll dig borta från tättbebodda områden.
- Se till att ha ett ställe där du kan tillgodose de grundläggande fysiska behoven: mat, värme och någon sorts trygghet.
- Undvik smittan. Zombieviruset sprids via kroppsvätskor. Undvik sprutande blod. Och bett, naturligtvis.
När dör en zombie?
Sedan finns det de här zombieserierna och filmerna som fungerar enligt premissen att hela värden är smittad, vad man än gör så förvandlas man till zombie då man dör, oavsett vad man dör av.
Och då är det ju lite mer problematiskt för då blir man aldrig av med zombierna som hot vad man än gör, om alla som dör framöver automatiskt kommer att resa sig ur gravarna, säger Geijer.
Det hjälper alltså inte nödvändigtvis att förskansa sig i sin lägenhet med ett flera års lager av konservburkar, menar Geijer.
Om en zombiepandemi bryter ut så kan man utgå från att naturlagarna är satta ur spel och då vet man inte om de odöda förmultnar med tiden eller väntar på en där ute då man slutligen öppnar ytterdörren.
- En del författare talar om tre till fem år, att ungefär så länge ”lever” en zombie, men det är ju lite svårt att säga…
Nå, de facto är det väldigt lätt att säga, vill jag invända här, för nu ska vi ju minnas att zombier inte existerar och har aldrig gjort det heller, de är som vi vet fiktiva monster i stil med vampyrer och varulvar.
Det finns inte heller något känt virus som skulle förvandla en person till en viljelös ”levande död” som drivs av lusten att gå omkring och bita folk.
Verklighetens "förberedare"
Men det som däremot finns är folk som är rädda för den ena eller den andra verkliga faran, och lever därefter, gräver bombskydd på bakgården och staplar källaren full av konserver och andra förnödenheter.
Man talar om preppers eller survivalister, folk som förbereder sig på samhällets kollaps genom att hamstra mat och vatten och lära sig självförsvar och att hantera vapen.
Survivalismen som fenomen har sina rötter i det kalla krigets USA och Storbritannien, men också före det här har det funnits folk som har tänkt i de här banorna.
- Prepper-rörelsen är väldigt individualistisk, säger Geijer. Man tänker att jag ska förbereda mig själv och kanske min familj, men inte någon annan. Och det är ett ganska ineffektivt sätt att vara förberedd på, säger Geijer.
- Preppers fokuserar också rätt mycket på prylar och överlevnadsteknologi, fordon och liknande, när jag tror att det är viktigare att tala om de sociala aspekterna, om organisering och gruppdynamik, om att känna sina grannar och så vidare. De här lite mjukare värdena har en otroligt viktig del i katastrofförberedelser.
Nyttiga kunskaper i kriser
Kunde då Geijer till slut ge något exempel på kurser som var och en kunde ta, som hjälper en i situationer där samhällets funktioner av en eller annan orsak är satta ur spel (till de orsakerna räknas då alltså inte en zombie-apokalyps).
- Dels tänker jag mig överlevnadskurser där man är ute i skogen och får testa på hur ens kropp fungerar. När vi inte har tillgång till kylskåp och vattenkran, och sover dåligt. Det är jätteintressant och lärorikt att uppleva sådant.
- Sen kan jag också rekommendera andningskurser. Att lära sig andas bättre är också en viktig kunskap. Då vi hamnar i en plötslig farosituation glömmer vi ofta att andas rätt, framför allt djupt. Det leder till att vi fattar sämre beslut.
- Med andra ord, för att behålla största möjliga skärpa så är det viktigt att lära sig att andas så effektivt som möjligt, även under väldigt pressade situationer. Det är ett bra sätt att lugna ned sig, och är man lugn så fattar man generellt sätt bättre beslut.
Och så ett tips som kan te sig som lite överraskande:
- Lär dig kreativitet. Improvisationsteater kunde vara någonting som är väldigt användbart. Lär man sig improvisera mer så kommer man också att kunna hantera en katastrof bättre, för en katastrof innebär att vi måste använda oss av de saker som finns omkring oss, inte de saker som vi normalt köper från butiken.
Sist men inte minst
Och till slut en klassiker: lär dig första hjälpen, det är aldrig fel, säger Geijer. Inte minst för att kunskaper i första hjälpen gör en mer handlingskraftig. Ofta då någonting händer, då står många bara och gapar för de utgår från att de inte kan göra någonting.
- Har man gått en kurs i första hjälpen, då vet man att man kan göra någonting för att hjälpa, och då är sannolikheten större att man blir en aktör snarare än en passiv åskådare då någonting inträffar.