“Det var så märkligt att bo i en lägenhet att jag byggde ett läger i vardagsrummet” - för konstnären Meri Linna är livet en efterkonstruerad performance
Då Meri Linna liftade runt i Europa i sex år visste hon inte att det lika väl kunde vara ett jättelångt konstverk, det förstod hon först då hon senare började studera konst och lärde sig vad performancekonst är.
- Jag kunde hitta på olika uppgifter åt mig själv, som att till exempel bära en sten av och an en hel dag. En gång liftade jag med en kaktus och han som plockade upp mig hade massa bilder på kaktusar i sin bil, det var ju ganska märkligt.
Meri reste inte som en traditionell backpacker utan förflyttade sin kropp från ett ställe till ett annat för att bli av med sin rastlöshet.
- Ett år bodde jag inte på samma ställe mer än två veckor.
Från Europa till Karleby
Hon landade i Karleby efter att hennes mormor brutit höftbenet och sökte samtidigt in till Nordiska konstskolan som är i samma stad.
- Det är klart att jag blev väldigt utmattad av det och jag njöt väldigt mycket av att ha en fast punkt efter alla år av förflyttande.
Samtidigt var det så märkligt att bo i en lägenhet så jag byggde ett läger i vardagsrummet där jag bodde, säger Meri.
En vänskap blev en tredje hjärna
På inträdesprovsveckan till Bilkonstakademin i Helsingfors träffades Meri Linna och Saija Kassinen, de hittade genast varandra. Saija och Meri sammanförde sina sinnen och bildade en tredje person Harrie och i hens namn har de fortsatt göra konst som Harrie Liveart.
En gigantisk sockervadd hänger ner från taket mitt i ett galleri. Besökarna får äta av sockervadden och efter ett tag tittar konstnärerna fram genom fluffet.
Meri beskriver Harrie som en produkt av två sammansmultna hjärnor, men som har en helt egen vilja. Bakom Harrie finns också en stark vänskap.
- Vi jobbade första gången tillsammans i ett verk på en teaterfestival på Kiasma och där kände jag att vi kompletterade varandra, det var som en förälskelse.
Spela upp på Vimeo.
Verket Intermission på Kiasma 2010
Spela upp på Vimeo.
Verket Oddbirds, Avis Rarae 2014
I ett träd sitter två konstiga fåglar, Aves rarae, och spelar flöjt ur varsin rumpa.
Oddbirds var ett resultat av en 19 dagar lång cykelutfärd där konstnärsduon utforskade olika miljöer. Tanken var att flytta konsten ut i naturen istället för in i ett galleri.
Från ett sinne till ett annat
Meris pappa hade upptäckt yoga i vuxen ålder och frågade om Meri vill komma med på ett en kurs. De arrangerade också tystnadsreatreat, där man man spenderar tid i tystnad tillsammans i flera dagar. Det var där Meri hittade hem.
- I samhället får man inte gå in i tankar som man har inom sig utan att bli ifrågasatt. Det tyckte jag var väldigt skönt under tystnadsretreaten.
Genom att lämna bort ett sinne förstärktes de andra.
- Jag upptäckte att det fanns så mycket annan kommunikation än den verbala och jag blev väldigt fascinerad av det. Jag utvecklade ett sätt som jag ville förhålla mig till mitt liv på.
Levde i mörker
Senare då Meri började bygga upp en konstnäridentitet kunde hon återknyta sina erfarenheter till sin konst. Som slutarbete på Bildkonstakademin gjorde Meri verket Retreat som var ett utrymme med total avsaknad av ljus. Alltså beckmörkt.
Meri levde själv i totalmörkret under fem dygn av den 25 dagar långa utställningen. Hon åt, sov och uträttade sina behov i mörkret.
- Vi lever i en så visuellt överladdad samtid och vi skapar så mycket visuell information, när får vi tid för att se det? Jag ville ha tid för att begrunda saker.
Meri bjöd också in olika yrkesgrupper för att ta del av rummet på olika sätt. Till exempel samarbetade hon med dansaren Saija Luukkonen och gjorde en kroppslig, själslig och spatial forskning i rummet med en grupp människor i 12 timmar där ingen pratade.
- Jag har aldrig tidigare känt på en kroppsdel på en person som jag inte vet vem är med enbart nyfikenhet. Det blev ju till slut någon form av dans i mörkret.
Nya utmaningar
Nu skall Meri återvända till sin mormors hemstad Karleby där hon också landade efter åren av förflyttningar. Meri kommer att vikariera som biträdande studierektor på Nordiska Konstskolan.
- Jag har alltid velat bli vuxen och det är nu som jag känner att jag är tillfreds. Det är nu jag har hittat ro. Och kommit till ett skede där jag vill ge och inte bara hämta med mig saker.
Meri kommer också att ställa ut Retreat i Karleby på Nordiska Konstskolan under våren. Den här gången har hon med sig den svenska konstnären Tilda Dalunde som kommer att skriva om sin upplevelse utan ljus.
Text: Anna-Sofia Nylund