Efter Downton Abbey var det svårt att se att tv-världen någonsin skulle kunna producera något bättre. Men så kom The Crown, ett mastodontiskt epos som är både en kulturgärning och något av det bästa som någonsin gjorts i underhållningsväg.
The Crown är en storslagen tv-serie om Storbritanniens drottning Elizabeth II och hennes tid som regent från början av 1950-talet fram till idag. Serien visas på Netflix.
Det är också en berättelse om kärlek, uppoffringar och den näst intill omöjliga uppgiften att kombinera rollerna som regent, fyrabarnsmamma, fru och syster - och att kunna vara både mänsklig och gudomlig på samma gång.
Här har man Sagan med stort S, om verkliga personer, verkliga händelser som har färgat inte bara Storbritanniens historia utan hela världens och allt är inbakat i en vansinnigt snygg dramatiserad förpackning.
En trovärdig och berörande lektion i brittisk historia
Den första säsongen av The Crown, som släpptes den 4 november 2016, är en kavalkad av historiska händelser.
Serien inleds med det storslagna bröllopet mellan Elizabeth II och Philip Mountbatten. Barnen Charles och Anne föds. Kung George VI, som tog över tronen efter att brodern Edvard VIII abdikerat, dör 1952 och Elizabeth II förvandlas över en natt från prinsessan Elizabeth Windsor till drottning Elizabeth II, statsöverhuvud för sexton självständiga stater och deras besittningar, Engelska kyrkans högsta beskyddare och Samväldets symboliska överhuvud.
Allt detta går att läsa om i historieböckerna och på Google, därför är det också enkelt att kontrollera att så gott som allt stämmer överens med verkligheten.
Historien är naturligtvis dramatiserad - det här är trots allt underhållning, inte en dokumentär - men allt är gjort med stor respekt för sanningen.
Människan bakom det kungliga skalet
Den andra säsongen tar avstamp i Suezkrisen 1957. Drottning Elizabeth och Prins Philip har varit gifta i tio år. Prinsessan Margaret träffar sin blivande man Anthony Armstrong-Jones och drottning Elizabeth möter John F. Kennedy och Jackie Kennedy.
Prins Charles har också en framstånde roll i ett avsnitt och vi får en inblick i hur prins Philips barndom såg ut. Prins Andrew och prins Edward föds.
Den andra säsongen är personligare och intimare än den första och går mera på djupet i drottning Elizabeths personliga utmaningar, i kungafamiljens relationer och tillkortakommanden.
Vi får en mänsklig och förbluffande realistisk bild av hurudana dessa legender är som människor, bakom fasaden, en bild vi kanske aldrig har sett förut.
Visst, vi har läst om otrohetsryktena kring prins Philip, vi vet att Prinsessan Margaret inte fick gifta sig med sitt livs kärlek Peter Townsend och att äktenskapet med Anthony Armstrong-Jones var olyckligt. Vi har också förstått att Edvard VIII sannolikt sympatiserade med Hitlertyskland.
Men det är också aningen svårare att i den andra säsongen kunna peka på exakta fakta, att veta hur mycket de kanske egentligen har sörjt, älskat och grälat eftersom mycket av det som skildras har skett i kulisserna, bakom låsta dörrar i de kungliga kamrarna.
Mycket är höljt i en viss mystik, vilket ju underhållningsmässigt inte gör historien sämre. Tvärtom. Allt ska inte gå att googla.
Imponerande detaljarbete i rollprestationerna
Claire Foy, som spelar Elizabeth II, gör en så verklighetstrogen tolkning av drottningen att jag baxnar. Det måtte vara utmanande att gestalta en av världshistoriens mest kända personer - som dessutom fortfarande lever och som alla har en uppfattning om - men Foy gör det med sådan självklarhet att jag tror på varje ord hon säger.
Claire Foy håller sina händer på samma sätt som drottningen. Hennes hållning och sättet att gå är exakta imitationer av drottningens. Det mest slående är ändå Foys sätt att prata - här hör vi samma royalistiska knarr i rösten som hos den riktiga drottning Elizabeth II.
Jonas Sandberg har historia som hobby och är mycket insatt i det brittiska kungahusets historia. Han är imponerad över arbetet med de små detaljerna.
- Jag såg just en intervju med tre av skådespelarna där de berättar hur de har övat det speciella sättet att prata, att det har att göra med att den kungliga familjen sedan långt tillbaka har en tysk accent i grunden. Jag är imponerad över att de har satsat ordentligt på det här.
- När jag har talat med bekanta om serien säger de att de har fått en annan bild av drottningen. Många har sett henne som lite kall, kylig, men när de ser på serien har de insett att hon verkligen har varit tvungen att göra många uppoffringar på ett personligt plan och som kvinna.
Också Matt Smith (prins Philip) och Vanessa Kirby (prinsessan Margaret) förtjänar en eloge för sina övertygande rollprestationer.
Både prins Philip och prinsessan Margaret har på sina respektive sätt tvingats leva i skuggan av sin drottning, med allt vad det inneburit av undantryckta känslor, frustration och svårigheter med att hitta sin roll och plats i både livet och i kungahuset.
Smith och Kirby lyckas båda på ett förbluffande sätt tränga under skinnet på sina rollfigurer och gör dem mänskliga och sårbara.
Fortsättning följer - sex säsonger planeras
Nästa säsong släpps troligtvis i slutet av 2018, om man följer samma takt som de två första, och kommer att introducera bland annat Camilla Parker Bowles, eller Hertiginnan av Cornwall som hennes titel är idag. I den fjärde säsongen lär vi sedan få möta Margaret Thatcher och prinsessan Diana.
I den tredje säsongen är det inte längre Claire Foy som spelar drottningen utan Olivia Colman, känd bland annat från deckarserien Broadchurch.
Jag slås av en på samma gång hemsk och fascinerande tanke: Drottning Elizabeth II är idag 91 år gammal, hennes make prins Philip är 96. Det är därför tyvärr inte alltför långsökt att inse att hon och/eller hennes make sannolikt har gått ur tiden före serien når sitt slut.
Det här betyder att The Crown potentiellt sett kan komma att omfatta drottningens hela tid som regent, från 1953 fram till den dag hon dör.
Den här hårresande tajmningen är följaktligen också orsaken till varför den här serien är så oerhört bra. Samtidigt som den berättar om en förgången tid skapar den en bro till framtiden.