Det blir allt vanligare att adoptera en hemlös hund istället för att köpa en valp från en uppfödare. Emma Gäddnäs säger att adoptionerna är det bästa hon gjort.
Emma Gäddnäs från Larsmo har alltid drömt om en alldeles egen hund. I dag har hon två hundar som bor med henne på hennes studieort Vasa.
Carla har bott hos Emma i ett och ett halvt år och Nemi kom till Finland för nio månader sedan. Båda hundarna kommer från Rumänien där de var hemlösa och fick plats på ett härbärge.
- Det verkade så onödigt att köpa en valp från en uppfödare när det finns hur många hundar som helst i världen som saknar ett hem, säger Emma.
Emma valde att adoptera genom djurskyddsföreningen Kulkurit. En finländsk förening som består av ungefär 50 frivilligarbetare.
- Min kompis adopterade en hund, Saheli, via Kulkurit och jag föll pladask för den hunden. Kulkurit verkade också pålitliga och svarade på alla mina frågor och höll kontakt med mig, säger Emma.
500 hundar förra året
Emma Gäddnäs är inte alls ensam om sitt beslut. Förra året förmedlade Kulkurit 500 rumänska hittehundar till finländska hem.
Salla Honkapää är verksamhetsledare för Kulkurit och hon berättar att adoptioner blir allt vanligare. Kulkurit har förmedlat hundar sedan sommaren 2013. För tre år sedan förmedlade de drygt 300 hundar och nu är siffran alltså uppe i 500.
Miljontals hemlösa hundar
Man uppskattar att det finns mellan två och fem miljoner hemlösa hundar i Rumänien och Kulkurit samarbetar med hundhärbärgen gällande adoptioner, steriliseringar och upplysning.
- Djurskyddet är ett av de svagaste i Europa, så vi försöker påverka attityder. Adoption är inte lösningen på det gigantiska problemet, men när du adopterar hjälper du en individ. Det är också värdefullt, säger Honkapää.
Honkapää säger att problemet fick sin början på 80-talet när Nicolae Ceaușescu tvingade rumänerna att flytta bort från landsorten. Efter sig lämnade de många herrelösa djur och det finns ingen politisk vilja att ta itu med problemet, säger Honkapää.
På Kulkurits hemsida kan man se vilka hundar som finns i adoptionsprogrammet och läsa om deras lynne.
Emma ville ha en social hund som inte var för stor eller riktigt livlig.
- Jag bodde i Helsingfors när jag adopterade och ville kunna ta mina hundar med mig.
Hon ville dessutom gärna ta hand om lite äldre hundar som är mera svårplacerade. Carla var fem år och Nemi omkring två år när de kom till Finland.
Men var du aldrig orolig för att ta hand om en vuxen hund med helt okänd bakgrund?
- Från Kulkurits sida berättade de att hundarna kan bete sig annorlunda i den nya miljön än de gjort på härbärget. Men det viktigaste är nog ändå att man har hundvana.
När hundarna kommer till Finland är de veterinärgranskade, vaccinerade, chippade och konstaterade friska.
Skygg i början
Visst var det spännande att åka ut till Helsingfors-Vanda flygplats och möta sin nya hund säger Emma. Carla har antagligen aldrig bott i familj och hon kunde inte gå i koppel och var inte rumsren.
- Men hon lärde sig snabbt hur en hund ska bete sig i Finland. Svårast var att hon inte direkt ville gosa med mig, hon var så skygg. Man hade ju väntat på att få knyta an, säger Emma.
Men i dag har Emma och Carla knutit an, och Carla är i dag en riktigt trygg och lugn hund, ungefär som Muminmamman. Så beskrevs hon också på Kulkurits sidor.
Med Nemi blev drömmen om det glädjestrålande mötet verklighet. Redan på väg hem från flygplatsen satt Nemi i Emmas famn och pussade henne glatt. Och i famnen sitter hon ännu, så snart hon bara får möjlighet.
Nemi har bott hos en äldre dam i Rumänien tills damen blev sjuk och måste lämna ifrån sig sin hund. Därför var Nemi mera van vid att ha en familj.
Återbrukshund är trendigt
Salla Honkapää säger att det blivit lite trendigt att adoptera hund. Fenomenet är inte nytt, men det har blivit mera allmänt förekommande.
- Jag tror att det hänger ihop med trenden att leva hållbart och återbruka. Varför ta en framavlad valp när det finns så många hemlösa hundar? De här hundarna är riktiga återbrukshundar, säger Salla.
Salla säger att man ändå ska komma ihåg att det är en alldeles vanlig hund som lever här och nu.
- Den kommer inte att sitta i ett hörn och vara tacksam för att du räddat den. Man ska adoptera en hund för att man verkligen vill ha den, inte bara för att göra en god gärning, säger Salla.
Från Kulkurits sida stöder man den nya ägaren genom hela adoptionsprocessen och man kan vända sig till dem så länge hunder lever för att få stöd och råd.
- Vi lämnar ingen ensam i det här, säger Salla.
Socionomhunden Carla
Attityden till blandrashundar har också ändrats och blivit mera positiv, det är både Salla och Emma eniga om. Att köpa en valp från inhemsk uppfödare är heller ingen garanti för att få en frisk hund.
En av Emmas bekanta köpte en hund med fin stamtavla, men den hunden har ändå haft många hälsoproblem. En annan vän skaffade en rashund för att kunna skola den till terapihund, men det fungerade inte med hundens lynne.
Emma är utbildad socionom och hon har gått på kurs tillsammans med Carla.
- Carla är en "socionomhund" som har jobbat med mig på äldreboende. Hon gosade med de äldre och vi ordnade lite aktiviteter. En hund sänker stressen och blodtrycket och ökar välbefinnandet, säger Emma.
Det bästa hon gjort
Emma Gäddnäs säger att adoptionerna är det bästa hon gjort.
- Det ger mig så mycket och jag tror också att det ger Carla och Nemi mycket att de fått ett hem hos mig.
När man kämpat lite extra för att bygga upp tilliten, lära hunden gå i koppel och åka buss så är belöningen också stor.
- Jag har aldrig tidigare känt att man kan ha så starka band till sitt djur. De är mína egna hundar som jag lever med 24/7, vi gör allt tillsammans, säger Emma.
Emmas dröm är att Carla ska komma och jobba med henne i skolan när hon är färdigutbildad lärare.