En dag hittas en död kropp i en övergiven lantgård utanför huvudstaden Concord i delstaten New Hampshire. Kroppen har med all sannolikhet legat där några månader och intill hittas ett häfte. Det ser till en början ut som ett självmord med tillhörande avskedsbrev – men verkligheten är mer mångfacetterad än så.
Dokumentären Gud vet var jag är berättar hela historien och väcker samtidigt en mängd frågor om vårt samhälle, tvångsvård och rätten att leva efter sin fria vilja.
Linda Bishop växte upp i en sammansvetsad medelklassfamilj. Hon var begåvad och omtyckt i skolan och blev med tiden också en älskad mamma.
Men henne vuxna liv kom också att präglades av svår bipolaritet med påföljande psykoser.
Efter att ha lämnat en psykiatrisk klinik vandrade hon 15 km och bröt sig in i lantgården. Fyra månader överlevde hon en av historiens strängaste vintrar på bara vatten och äpplen.
Oförmögen att lämna huset stannade hon kvar likt en fånge. En fånge i sitt eget psyke tills hon svalt till döds.
Häftet som hittas intill hennes kropp visar sig vara en dagbok. Texterna är rörande, roliga, spirituella och samtidigt mycket upprivande.
Det är en av få existerande texter där någon berättar om sin egen väg mot svält.
I dokumentären närmar vi oss Linda från ett flertal olika synvinklar. Genom berättelser av bland annat hennes syster, dotter och vänner blir bilden av Linda så småningom allt klarare.
Parallellt förflyttas vi tillbaka till ödegården och hennes sista månader medan skådespelaren Lori Singer läser ur hennes dagbok.
Berättelsen om Linda väcker ett flertal frågor. Vilka var hennes rättigheter till vård, finns det ett systemfel som orsakat tragedin och hur skall man tolka den värld Linda upplevde och beskriver?
Och kanske framför allt, borde Linda med sin sjukdom själv ha fått bestämma över sitt liv?
Se trailer för dokumentären på Youtube.
Orginaltitel: God knows where I am (USA, 2016).
90 dagar på Yle Arenan
En dokumentär av Jedd & Todd Wider.