Kevin har rätt till skolskjuts på grund av en funktionsnedsättning. Han får ändå använda skjutsen endast varannan vecka, då han bor hos sin mamma i Helsingfors. Då han bor hos sin pappa i Esbo får han ingen skjuts. Både Esbo och Helsingfors säger att skjutsen inte är på deras ansvar.
– Min nuvarande sambo har också ett barn med specialbehov, som går i samma skola som Kevin, Zacharias Topeliusskolan i Helsingfors, säger Kevins pappa Daniel Stenius.
Varje morgon kommer taxin till familjens hem för att plocka upp sambons son. Kevin får inte åka med taxin.
– Jag skjutsar själv Kevin till skolan. Jag och taxin åker samma rutt till skolan, så många morgnar kör vi efter varandra, säger Stenius.
Helsingfors: "På Esbos ansvar"
Helsingfors har beviljat Kevin skolskjuts året om. Kevin är skriven hos sin mamma, som bor i Helsingfors.
– Då jag var i kontakt med staden sade de att de inte skjutsar Kevin till skolan från Esbo eftersom han är skriven i Helsingfors, säger Stenius.
Helsingfors menade att Kevins skjuts i så fall är på Esbos ansvar.
Niclas Grönholm, linjedirektör för fostran och utbildning på svenska i Helsingfors, skriver i ett mejl till Stenius att Helsingfors grundar sitt beslut på ett fall i högsta förvaltningsdomstolen från 2006.
I fallet beslöt högsta förvaltningsdomstolen att kommunerna har ansvar för skolskjuts endast från adressen där barnet är skriven eftersom barnets närskola också bestäms utgående från den adressen.
– Men Kevin går inte i någon närskola, utan på Zacharias Topeliusskolan på grund av sina specialbehov, säger Stenius.
Esbo: "På Helsingfors ansvar"
När Stenius tog kontakt med Esbo om skjutsen fick han först besked om att staden skulle bevilja skolskjuts.
– Ganska snabbt därefter fick jag ändå ett mejl där en tjänsteman sade att de inte beviljar skjuts och beklagade att de först sagt det motsatta.
Esbo har ingen skyldighet att ordna skolskjuts för Kevin eftersom han är skriven i Helsingfors, skriver en tjänsteman i ett mejl till Stenius. Kevins skjuts är därför på Helsingfors ansvar, menar tjänstemannen.
– De sade att jag skulle sätta in en officiell ansökan. Efter att den fått ett nekande svar så kan jag ompröva det beslutet. Det nekande svaret har jag nu väntat på i tre månader, säger Stenius.
Stenius skrev i förra veckan ett offentligt inlägg om problemen på Facebook. I skrivande stund har inlägget fått närmare 170 delningar, dryga 30 kommentarer.
– Alla beklagar sig över situationen och tycker att problemet borde lösas. I en del kommentarer kan man läsa att andra familjer fått skolskjuts från två adresser i olika städer fixat, säger Stenius.
Du kan bekanta dig med det finskspråkiga inlägget nedan.
"Städerna kan inte avfärda frågan på basis av en linjedragning"
Robin Harms är specialsakkunnig vid Diskrimineringsombudsmannens byrå.
– Helsingfors kan inte automatiskt avfärda den här frågan och säga att de ansvarar endast för skjuts inom stadens gränser.
Harms säger att kommunerna måste bedöma ifall de enligt diskrimineringslagen har en skyldighet att ordna skolskjuts.
– I normalfall är det säkert så att kommunernas ansvar inte sträcker sig utanför deras område. Men vi har regelverk som gör att i synnerhet myndigheter har en skyldighet att göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättningar, säger Harms.
Harms förhåller sig också kritiskt till Helsingfors hänvisning till fallet från högsta förvaltningsdomstolen 2006.
– Jag känner inte till fallet som det hänvisas till, men om fallet inte gäller ett barn med en funktionsnedsättning kan man ifrågasätta ifall det kan tillämpas här, säger Harms.
"Lätt att lösa om viljan finns"
Mia Westerholm, förvaltningschef vid Esbo stad, skriver i ett mejl till Yle Huvudstadsregionen att hon inte kan kommentera några enskilda fall. Hon skriver att Esbo följer lagstiftningen och stadens principer i beslut om skolskjutsar.
Niclas Grönholm vid Helsingfors stad skriver till Yle Huvudstadsregionen att stadens motiveringarna inte ändrats. Han nekar till vidare kommentar och skriver att han kan kommentera frågan ifall lagstiftningen eller stadens principer ändras.
– Det skulle vara lätt att lösa det här problemet, säger Daniel Stenius.
Det faktum att en taxi kommer till hans adress varje morgon är egentligen irrelevant för fallet, säger han.
– Det här måste lösas mellan städerna och min son.
I det här fallet skulle det ändå finnas ett enkelt sätt att lösa problemet – att låta Kevin åka med taxin, menar Stenius.
– Men det går bara om viljan att lösa problemet finns.
