De fattiga barnen beräknas uppgå till 110 000 i dag. Deras livsvillkor kostar inte bara samhället pengar, det är många människors framtidstro som står på spel. Barnombudsmannen slår larm om utvecklingen och kräver åtgärder av regeringen.
Tuomas Kurttila säger att nedskärningarna i barnbidragen och frysandet av index gällande de sociala förmånerna märks nu. 1994 fick man 513 euro för tre barn, 2019 är summan 319 euro. För dem som har de minsta inkomsterna är summan stor.
- Ännu 2015 var de fattiga barnens andel 9,4 procent av alla barn. Följande år, 2016 var de 10,2. Läget är allvarligt och barnen märker av familjens bekymmer hemma, i skolan och på fritiden, skriver BO Kurttila i sin årsrapport till regeringen.
I ett civiliserat land säger man inte åt barn: Gå till bibban, när de inte kan sköta skolarbetet hemma
- Det att de här familjerna inte syns i ett samhälle, där de ekonomiska hjulen rullar allt snabbare, tolkar jag som en oförmåga att se andras nöd. Omsorgen om det gemensamma fattas.
Han nämner ett exempel.
- I en stor stad i Finland sade ledningen för grundundervisningen till barn som inte kan göra skolarbete hemma: Gå till bibban!
- Att säga och tänka så här hör inte till ett civiliserat land.
Att de fattigaste barnen i vårt samhälle ökar är en farlig utveckling.
- Den går att stoppa. Det gäller att se barnen, stanna upp för att förstå deras vardagliga situation och hur den ser ut då vanliga redskap för att klara av den saknas.
Ta barnens egna berättelser på allvar
Det är viktig att vi lyssnar på barnens egna redogörelser om sin situation. Skolhälsoenkäterna är ett sätt att se dem.
- Barn från mindre bemedlade familjer säger att deras hälsa är sämre och de upplever själva att familjen har problem med ekonomin. Barnens upplevelse måste ställas i centrum.
Skyddande faktorer finns också i mindre bemedlade familjer. Det handlar om föräldrars ork, hur de klarar av sitt vardagliga liv och hur mycket stöd de får, när de behöver det.
- Skolan har tidigare varit en skyddande omgivning för alla barn men vi vet i dag att den inte mera är det, säger Kurttila.
Man kan göra mycket men det handlar om politisk vilja
BO föreslår i sin årsrapport att utbildningen på andra stadiet, i yrkesskolor samt gymnasier borde vara gratis.
- Det här förslaget borde nu ta stora steg framåt. Det är viktigt för att familjens ekonomi påverkar både utbildningsval och beslut att avbryta studierna. Det sistnämnda håller på att bli allt vanligare nu.
- Det här har vi inte råd med i Finland.
För att råda bot på barnfattigdomen handlar det både om pengar och politisk vilja.
- Det hela utgår ändå ifrån att vi ser de här familjerna i statistiken.
Jag ser de här barnen i mitt jobb varje dag
ledande socialarbetare Veronica Lundqvist, Kyrkslätt
Veronica Lundqvist är inte förvånad över barnombudsmannens rapport. Hon ser de här barnen varje dag i sitt arbete som ledande socialarbetare.
- Deras bakgrund i en mindre bemedlad familj påverkar hela deras liv, varje dag. Yrkesval, val av hobbyer och studier - ja allt.
Lundqvist säger att hon ändå ser en bråkdel av alla utsatta familjer. Många kämpar på i tysthet.
- Deras vardag skulle bli mycket lättare om man kunde få ner utgifter för studiematerial eller hobbyverksamhet.
Skäms över omoderna kläder eller gammalmodiga datorer
I sitt arbete ser hon ungdomar som skäms över sin situation. De väljer bort olika saker för att de skäms över sina kläder.
- I gymnasiet kan unga vägra ta med datorn till skolan då den inte är av det modernaste slaget. Man är rädd för vad andra säger.
Bland yngre barn från mindre bemedlade familjer kan man se mönster som att de saknar hobbyer.
- När man frågar om de inte skulle vilja ha någon hobby så kommer det fram att det är för dyrt, föräldrarna har inte råd.
Eller sedan saknar familjen bil så att de inte kommer iväg på hobbyer.
Stor sak för ett barn att inte kunna vara delaktigt
Veronica Lundqvist tror inte på relativ fattigdom. Fattigdom ÄR.
- Det är en jättestor sak för ett barn att inte kunna vara delaktigt.
Många förstår inte hur tajt det kan vara. Familjer i brödköer är inte lata eller ovilliga att jobba
Lundqvist stöter ofta på oförståelse i jobbet.
- Många har svårt att förstå hur utsatta familjer med ekonomiska bekymmer har det. Om man inte själv möter familjerna och barnen så har man bara en allmän uppfattning om att folk är lata och inte vill.... det handlar inte om lättja eller ovilja att ta tag i saker.
Politikerna borde komma ut ur sin högborg och prata med dem som jobbar med utsatta familjer - i dagis, i skolor.
- De borde höra om familjerna som kämpar varje dag med att få slantarna att räcka till.
Många borde få stöd för barnens hobbyverksamhet - och det borde inte vara kopplat till utkomststödet
Ur Veronica Lundqvists synvinkel borde det bli lättare att få stöd för barnens hobbyer också från helt nya håll.
- Penningautomatföreningen kunde bidra, tycker jag. En hobby borde inte bero på huruvida familjen har råd till den eller inte.
- När barn lägger av med en hobby borde man också fråga sig om det berodde på att intresset dog - eller på pengar. Det är lätt att bli utstött om man inte ha råd till någon form av hobby.
Lagstiftningen borde också ses över.
- För att få rätt till utkomststöd ska en massa lappar fyllas i men den verkliga situationen beaktas inte. Ibland kan föräldrarnas skuldspiral leda till att barns hobbyer avbryts.
Det borde finnas en lag om att alla barn som vill ha en hobby borde ha rätt att ha det
Då borde man hellre tänka på att barnens hobbyer skulle få stöd för att de ska kunna vara delaktiga av en meningsfull vardag - trots familjens ekonomiska problem.
- Jag tycker det borde finnas en lag om att alla barn som vill ha en hobby borde ha rätt att ha det. Allt kostar och mycket är fruktansvärt dyrt i dag.
Nu ser vi den förda politikens betydelse
programledare Olli Kangas Finlands Akademi/Åbo universitet
Olli Kangas arbetar med strategisk forskning vid Finlands Akademi och han betonar vikten av att årsrapporter om olika teman ges ut.
- Det är bra med rapporter för då kan vi evaluera politikens betydelse i olika frågor - här barnens situation. I rapporten finns många synvinklar som politikerna nu måste ta ställning till och förbättra i vårt land.
Han är inte överraskad av utvecklingen för mindre bemedlade barn. Kangas arbetar med samma tema, ur ett vidare perspektiv och där syns trenden.
- Vi har sett det här under regeringen Sipiläs mandatperiod.
Regeringen använder mätinstrument som inte berättar allt
Han säger att regeringen stirrar sig blind på fel koefficienter, den så kallade ginikoefficienten - och den visar att inget har hänt gällande inkomstfördelningen eller barnfamiljernas situation.
- Det är en koefficient som mäter ojämlikhet i inkomster - men den döljer de saker barnombudsmannen tar upp. Därför är det oerhört viktigt att ha den här rapporten tillgänglig nu för oss alla och ha alternativa mått som tar hänsyn också till de problem som ginikoefficienten möjligen döljer.
Det sätt regeringen ser på inkomstskillnader via koefficienten innebär att det krävs stora förändringar för att de ska synas. De små skillnaderna drunknar således.
Relativ fattigdom ökar under högkonjunktur
Vi läser i dag mycket om att det går bra i finländsk ekonomi - däremot ser vi i barnombudsmannens rapport att de fattiga barnen blir fler - hur går det här ihop?
- Relativ fattigdom har en tendens att öka under högkonjunktur. Orsaken är att de som är med i det ekonomiska hjulet skrider fram, medan de som är på efterkälken blir kvar - avståndet mellan dem ökar. Samma sak hände på 1990-talet, vet vi.
- Under lågkonjunkturen minskar fattigdomen, märkligt nog, säger Kangas. Relativa fattigdomsmått reagerar på det här sättet.
- Regeringen Sipilä har frusit indexen för sociala förmåner, trots att medelinkomsten går upp halkar de efter som lever på bidrag. Basförmånerna släpar efter och följer inte den allmänna inkomstutvecklingen. Låginkomsttagarna hör därför till förlorarna här.
Kangas är bekymrad över hur mycket barnbidraget har sjunkit i förhållande till den allmänna kostnadsnivån.
Han påtalar också betydelsen av att förbättra ekonomin för ensamförsörjare, något vi rapporterat mycket om här på Svenska Yle.
Arbete är bästa skyddet mot fattigdom
Fattigdomsprocenten är högre bland ensamförsörjare än andra grupper.
- Barnfattigdomen bland alla barn är 10 procent, bland ensamförsörjare är det fråga om 20 procent. De är särskilt sårbara, påminner Kangas.
För att situationen för ensamförsörjare ska bli bättre måste man tänka annorlunda i samhället. Barn- och dagisservicen måste bli bättre. Hit hör den subjektiva rätten till dagvård.
- Arbete är bästa skyddet mot fattigdom, därför måste vi sträva till att få alla dem på jobb som kan arbeta, betonar Kangas.