Rafael Donner är ett känsligt djur. Han är också son till en kändis. Kombinationen är kanske inte den bästa, men utmaningar kan bli ett sommarprat och en bok.
Boken skriver han tillsammans med sin far, Jörn.
Tidigare i år skrev han en bok om sin känslighet och sin manlighet. Boken är en samling essäer som problematiserar och reflekterar över det här med att vara pojke, kille och senare vuxen man.
Rafael skriver rakt och befriande ärligt om machokulturen på landet, hur han alltid utnyttjat sitt kön för att få fördelar och om han som ung måste välja mellan att vara brud eller bög så dog han hellre.
- Normen bland killarna var alltid: förakta sånt som är feminint, se ner på flickorna, ignorera dem, ge dem inget utrymme, trampa på deras rättigheter, tysta ned dem, håna dem, förlöjliga dem, säger han.
Jag var tyvärr något av en professionell lipsill
Rafael är son till två kosmopoliter och har dessutom bott i Los Angeles i några års tid, men det är under uppväxten bland traktorer och trimmade mopeder som hans mansbild formas.
Tyvärr passar han inte ens själv in i den trånga normen, utan ägnar år åt att svälja sin gråt och mörka sin känslighet.
Kvinnor är dessutom ett knepigt kapitel. Hur blir man kär utan att visa sårbarhet?
Hur sällskapar man om det är omanligt att snacka? Under en filmföreläsning på ett universitet utomlands får han en insikt.
Den kvinnliga föreläsaren, som är snygg, smart och kunnig, väcker aggression och irritation.
- Det störde. Jag fattade inte varför. Det var något instinktivt i mig som fick mig att känna att jag ska ogilla henne, berättar han.
Rafael har i hela sitt liv kämpat med sin känslighet
- Plötsligt insåg jag att jag gjorde det för att hon var smartare än jag. Hennes intelligens var en förolämpning mot min manlighet, säger han.
Vilken manlighet? Rafael har i hela sitt liv kämpat med sin känslighet.
- Jag var tyvärr något av en professionell lipsill. Det är jag kanske ännu i dag, menar han.
- Jag grät i de mest opassande situationer, framför alla i klassen när jag fick ett dåligt betyg, eller när jag kände mig missförstådd eller förfördelad, säger han.
- Jag grät så ofta att jag trodde att alla hade någon hemlighet, något sätt att inte gråta, som jag inte kände till, säger han.
Eftersom gråten alltid började från halsen försökte jag med hjälp av olika gurgelövningar få mig att sluta gråta.
- Jag tänkte att gråten är en fysisk handling och att man helt enkelt kan lära sin kropp att sluta gråta, säger han.
- Jag förstod inte att gråten är människans sätt att hantera nya känslor och att mitt hat mot gråten var ett hat mot mina egna känslor, konstaterar han.
Det är först som vuxen som Rafael blir kritisk till sitt och omgivningens sätt att se på manligt och kvinnligt, på vad som är friskt och sjukt.
- Jag har på sistone börjat undra över hur mycket fullständigt idiotiska grejer jag egentligen har gjort för att maskulinitetsnormen säger att jag som man hela tiden ska testa mina gränser, säger han.
- Jag vill be alla lärare jag har trotsat under lektioner och min lever för all stryk den fått utstå om ursäkt. Egentligen ber jag hela min kropp om ursäkt, säger han.
Män dör i medeltal sex år tidigare än kvinnor på grund av våra ohälsosamma levnadsvanor. Korv, öl och motorsport är manligt.
- Sallader och yoga är det inte. Jag ber skogen vi nästan brände upp när vi sköt kattfisar i den om ursäkt, säger han.
- Jag ber alla människor och djur jag behandlat illa för att jag skulle kunna känna mig som en man om ursäkt, tillägger han.
Rafael Donner är ett känsligt och kritiskt djur som sommarpratar om hur man stryper en tupp och sitt ego.
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.
Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.
Låtlista:
Ultra bra: Minä suojelen sinua kaikelta
Fleet Foxes: White Winter Hymnal
John Mayer: Gravity
Coldplay: Trouble
Blur: Out of time
Monica Zetterlund: Sakta vi gå genom stan