Vad gör du när du går in i hissen och där står en främmande människa – tar du plats i ett hörn och stirrar envetet på dina skospetsar eller hälsar du glatt och börjar prata väder och vind?
Och hur agerar du i ett sällskap i bastun – låter du värmen tysta munnen, eller känner du ett tvingande behov av att fylla rummet med prat?
Det här med tystnad är intressant eftersom vår syn på och vårt förhållande till tystnad är individuellt men också samhälleligt och kulturellt betingat. Dessutom är vår relation till tystnad bunden till såväl tid som plats.
I Finland är det allmänt accepterat att tiga i hissen och att vara tyst i ett sällskap om man upplever att man inte har något att säga.
Den finländska kulturen räknas till en så kallad högkontextkultur eller tyst kultur där det är normalt att vara tyst och att kommunicera med hjälp av tystnad. Andra högkontextkulturer är till exempel Japan och andra länder i Fjärran Östern samt ursprungsfolken i Nordamerika.
Outi Ampuja forskar i ljud, ljudhistoria och ljudmiljöer, och enligt henne uppstår det lätt spänningar i möten mellan folk från högkontextkulturer och lågkontextkulturer där man i högre grad är van att ägna sig åt småprat och att fylla ut det man upplever som en obekväm tystnad med prat.
Själv minns jag bilfärderna med pappa när jag var liten och hur vi kunde sitta i timmar utan att utbyta ett endaste ord. En nick eller ett litet leende räckte långt.
Det var en trygg och bekväm tystnad i samförstånd och gemenskap.
Men det finns givetvis stunder då tystnaden känts obekväm, tryckande och besvärande. Ja, till och med direkt hotfull.
- Om man drar tystnaden till sin yttersta spets kan man använda den i tortyrsyfte. Människan är ju en social varelse och om vi isoleras i ett ljudisolerat rum är det direkt ångestskapande. Å andra sidan går det inte att uppleva absolut tystnad så länge vi lever och andas. Också i ett ljudisolerat rum kan vi höra hur det brusar i blodådrorna, hjärtat slår och det susar i öronen.
Bättre balans mellan uppkoppling och avkoppling
Under vintern 2011 och våren 2012 samlade Outi Ampuja in berättelser och erfarenheter om tystnad tillsammans med Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv och Finska litteratursällskapets Folkminnesarkiv.
Avsikten med insamlingstävlingen ”Att uppleva tystnad” var att få en mångsidig inblick i hur man upplever tystnaden i Finland idag.
De som deltog i insamlingen fick fritt formulera sig kring frågor om var och när de upplevt tystnad, hur de definierar tystnad, när och hur ofta de känner behov av tystnad, om man upplever tystnad som något positivt eller negativt, om man söker sig till någon speciell plats för att uppleva tystnad och vilka ljud man uppfattar som störande.
Outi Ampuja fick in 320 svar från såväl finsk- som svenskspråkiga finländare i olika åldrar. Den äldsta som svarade på enkäten var född 1917 och den yngsta var född i början av 1990-talet. De flesta som deltog i insamlingsenkäten var kvinnor.
Berättelserna använde Outi Ampuja som forskningsmaterial och bas för boken Hyvä hiljaisuus som kom ut hösten 2017.
Ur enkätsvaren framgick det med all tydlighet att vårt behov av tystnad är stort.
Idag är vi omgivna av ljud och vi har svårt att koppla av och att koppla loss från allt brus som strömmar runtomkring oss så gott som dygnet runt.
Under de senaste decennierna har den digitala ljudvärlden i allt högre grad blivit en central del av våra liv – vare sig vi vill det eller inte.
- Dagens smarta apparater är en stor del av vårt dagliga liv och de kan skapa stress på flera olika plan. Vår hjärna utsätts för en ofantlig mängd yttre stimulans idag jämfört med tidigare.
- Vi är ständigt omgivna av datorer, paddor och mobiler. Våra hjärnor går på högvarv och blir trötta av detta ständiga flöde av stimulans. Ibland kanske man borde skapa en bättre balans mellan uppkoppling och avkoppling.
Själv kan jag bli irriterad över hur liten förståelse folk har för sina medpassagerare i kollektivtrafiken till exempel.
Här försöker man sitta och läsa en god bok medan killen intill kikar på en video på sin padda med ljudet på hög volym, på andra sidan gången sitter en äldre dam och talar högt och ljudligt i sin mobil medan det blippar och bloppar till höger och vänster när diverse meddelanden och aviseringar når sina adressater.
Tala om digital stress!
För någon vecka sedan läste jag en artikel om ett ställe i Stockholm dit man kan gå efter jobbet för att koppla av och vistas i en tyst miljö.
Det fungerar lite som en ”after work digital detox”.
Väskorna med alla smarta mobiler, paddor och datorer lämnar man i förvaring i låsta skåp medan man tillbringar en timme eller två i ett tyst rum tillsammans med andra som behöver lite digital avvänjning.
För egen del har jag märkt att jag med åren blivit allt mer ljudkänslig och att jag allt mer sällan sätter på musik när jag är hemma.
Ibland lyssnar jag på radio eller tittar på tv, men allt oftare föredrar jag en tyst ljudmiljö.
Jag läser en bok, pysslar i trädgården eller går ut i skogen för att lyssna på fågelkvitter, lövprassel och bäckens sorl.
Den obehagliga och ångestskapande tystnaden
Jag ser mig omkring i tåget och undrar om vi människor kanske är rädda för tystnaden idag.
- En del är säkert rädda för tystnaden, medan andra inte är det. De flesta som svarade på enkäten var positivt inställda till tystnad, men det fanns också några som räknade upp negativa erfarenheter av tystnad. Då handlade det oftast om maktutövning där man utestänger någon ur en gemenskap eller ett socialt sammanhang genom tystnad.
- Eller när någon som stått en nära dör. Då uppstår det också en rent konkret och påtaglig tystnad i hemmet och det kan man uppleva som ångestskapande. Också den tystnad som är kopplad till problem med hörseln kan uppfattas som bekymmersam, som att man med stigande ålder inte längre kan höra syrsorna spela.
Människor från olika kulturer kan också uppleva en främmande tystnad som skrämmande:
- Om någon som bor i en asiatisk storstad kommer till Finland och man tar ut hen till skogen där man inte hör någonting annat än naturens egna ljud kan det upplevas som skrämmande. Också tystnaden i staden kan te sig skrämmande om man till exempel bor i ett hus med många kontor som på helgerna står tomma och öde.
Hur skapar man tysta rum i staden?
Outi Ampuja och jag träffas i Centralparken, en grön oas mitt i Helsingfors där folk rastar såväl sina hundar som sina barn medan svettiga cyklister svischar till och från jobbet.
- När Helsingfor stad för några år sedan gjorde en undersökning var Centralparken en plats som stadsborna ofta nämnde som ett ställe där man kan ta del av tystnaden.
Livet i staden är ofta hektiskt och bullrigt och man kan ju fråga sig vart folk går för att njuta av tystnaden:
- Det beror lite på hur man definierar tystnad och vad man förväntar sig att tystnad är i stadsmiljö. I stadens tystnad ryms en del trafikljud som dock inte får vara pågående eller alltför plötsliga och högljudda. Det är viktigt att man kan urskilja de små ljuden så som fågelsång och lövprassel – ljud som man kanske inte annars lägger märke till.
Utomhus kan man hitta tysta platser i parker och skogsgläntor, längs stränderna eller på bakgården.
Den som vill ha en stunds tystnad i staden söker sig också ofta till en kyrka eller ett museum:
- För många är tystnaden också en inre upplevelser som man kan erfara när man betraktar ett konstverk eller när man läser en bok. Tystnaden är en inre kontemplativ tystnad som främjar eftertänksamhet och meditation.
Till vardags jobbar Outi Ampuja med trafik- och miljöfrågor på Trafiksäkerhetsverket Trafi och i sitt arbete funderar hon mycket på hur man kan skapa tysta rum i stadsmiljö.
- Det är verkligen inte lätt! Man måste se till helheten när man gör upp en stadsplan och ta i beaktande hur olika saker påverkar varandra. Man kan till exempel motverka buller i närmiljön genom att placera daghem, sjukhus och äldreboenden längre bort från trafiktäta miljöer.
- Man kan också minska buller genom att sänka trafikhastigheten och bygga farthinder. Eller så kan man uppmuntra folk att promenera eller att cykla för att minska på oljudet. Man kan se till att skapa en lugn innergård och bygga bostäder med ljudisolerade fönster. Grönområden är också viktiga för att folk skall kunna koppla av och njuta av tystnaden.
Gränsen mellan ljud och oljud
När övergår ljud i oljud och vad är egentligen oljud?
- Ljudmiljöforskare brukar säga att ljud blir oljud när vi har ett ljud på fel ställe, när ett ljud är ovälkommet eller störande. Om vi pratar om miljöbuller är det ett högt störande ljud. Om oljudet fortgår under en längre tid kan det få långtgående konsekvenser för människors hälsa och välmående.
”Oljud paralyserar hjärnan, river sönder reflektionens tråd och mördar tanken”
Arthur Schopenhauer (1851)
- Den allra största enskilda källan till oljud i dagens samhälle är trafiken men också industrier och byggen skapar oljud. Också olika fritidsaktiviteter kan uppfattas som störande.
Vad man uppfattar som oljud kan också vara mycket individuellt:
- Någon kan tycka att musiken på en konsert är oljud. Man kanske vill gå och lägga sig kl. 22 men musiken från en konsert i grannskapet gör det omöjligt att somna. Den som är på konserten upplever musiken som njutbar men den som får sin nattsömn förstörd uppfattar musiken som oljud.
Hjärnor under stor press
Under de senaste decennierna har arbetslivet genomgått omvälvande förändringar tack vare olika digitala och smarta apparater.
Den fysiska arbetsmiljön har också förändrats och idag jobbar många i öppna kontorslandskap med människor och ljud tätt inpå hela tiden.
Hur kommer detta på lång sikt att påverka våra hjärnor, våra kroppar och vårt beteende? Vilken inverkan har detta ständiga brus på vår psykiska utveckling?
- Det har forskats mycket i öppna kontorslandskap och det har visat sig att folk framför allt störs av prat som man kan uppfatta och som man ofrivilligt dras in i. Pratet stör ens förmåga till koncentration, närminnet lider och kvaliteten på arbetet sjunker.
- Folk som jobbar i öppna kontor uppger att de blir trötta och irriterade och att deras minneskapacitet lider. Man kan ju fråga sig om det ens ligger i arbetsgivarens intresse att fösa ihop folk på en allt mindre yta om det inverkar så pass negativt på arbetets kvalitet.
- Det finns givetvis de som trivs med ett öppet kontor och det handlar i hög grad om arten av arbete. Av svaren i ”Att uppleva tystnad”-materialet framgick att kontorslandskap inte är den bästa lösningen för dem som jobbar med kreativt arbete och som förväntas skapa något. Det ständiga sorlet avbryter den kreativa tankeprocessen och stör arbetsprocessen.
Tystnad i vardagen
Det verkar som om utbudet av olika former av joga- och mindfullnesskurser, retreater och digitala detoxer ökat under de senaste åren och människor verkar ha ett stort behov av att lära sig tagga ner och att söka sig bort från ohälsosamma ljudmiljöer.
- Även om många idag inte utför ett så fysiskt ansträngande arbete så tröttnar vi psykiskt. Våra hjärnor går på högvarv också på fritiden. Det är givetvis viktigt att man har möjlighet att söka sig till retreater och andra avslappnande verksamheter, men det är också viktigt att man kan skapa tysta rum i vardagen.
- Man kan försöka skapa en lugn vrå hemma där man umgås med familjen utan att tv:n står på och utan att man kollar mobilen stup i kvarten. Kanske vårt samhälle också skulle må bra av att allt emellanåt ägna sig åt lite tystnad …
Man brukar säga att det föds nya tankar och kreativitet ur tystnad och ur att slå dank.
Både barn och vuxna skulle må bra av lite mindre yttre stimulans och lite mer spilltid:
- Religionsfilosoferna sökte sig till ödemarken för att minimera yttre distraktioner och för att kunna vända sig inåt. Den yttre tystnaden är en förutsättning för det kontemplativa och djuplodande tänkandet. För människans kreativitet är det viktigt att då och då gå på tomgång, att ligga på soffan och inte gör någonting alls. För många fungerar tystnaden som en port till den fruktbara kreativiteten.