Cirka hundratusen finländare drabbas någon gång under sin livstid av dysmorfofobi, eller inbillad fulhet. Det är fler än som drabbas av schizofreni. Svårdiagnosticerat, säger psykiater. Gråzon, säger plastikkirurg.
Alla har vi väl någon gång tyckt att vi ser onormala ut på något sätt.
Men det finns de som inte kommer ur den känslan, som fastnar i tänket och där det styr hela ens liv, som exempelvis Johanna som led av dysmorfofobi i femton år.
Dysmorfofobi beskrivs ibland som inbillad fulhet, men rent medicinskt brukar man tala om body dysmorphic
disorder, eller BDD.
Jesper Ekelund är psykiater och jobbar som verksamhetsområdesdirektör vid ÅUCS psykiatriska avdelning i Åbo.
Han beskriver BDD som en rädsla, oro, känsla av att en del av ens kropp är väldigt annorlunda.
- Man kan till exempel tycka ens näsa är väldigt konstig, sned eller stor eller på annat sätt avvikande.
I värsta fall kan denna uppfattning vara så besvärlig att den begränsar ens liv.
- Man kanske blir helt isolerad och varken vill eller vågar gå ut
"Inte som lunginflammation"
Det är svårt att ge några exakta siffror på hur många som lider av BDD eftersom det inte är en sjukdom som till exempel lunginflammation som man endera har eller inte har.
- Det här är inte en "antingen eller"-diagnos. Det är fråga om en extrem variant av en i ganska många fall normal oro som många har under något skede i livet.
Forskning visar att 0,5 till tre procent av befolkningen kan anses lida av BDD. Man tror att ett par procent av befolkningen därför är ett rimligt antagande.
I Finland skulle det innebära cirka 100 000 individer, det vill säga fler än som har diagnosen schizofreni. I Finland har cirka en procent av befolkningen diagnosen schizofreni.
BDD är med andra ord inte är någon ovanlig sjukdom.
Eller, som överläkare Timo Taiminen vid ÅUCS konstaterar, så kan man uttrycka det som att hundratusen finländare i något skede lider av BDD, detta eftersom tidsperioderna från undersökningen är aningen oklar.
ÅUCS egen statistik visar att det är ytterst få som söker hjälp för BDD.
- Det är sällan man söker primärt för BDD, ofta är det något annat såsom depression eller ångest man söker hjälp för och så kan även detta dyka upp.
Å andra sidan: eftersom BDD ofta förekommer i samband med andra diagnoser kan det finnas ett mörkertal.
Som Ekelund konstaterar är det är ofta svårt att bedöma när någon lider av BDD eller om det är något annat.
Dessutom kan det hända att man istället för vård söker sig till till exempel plastikkirurgin.
Ett fåtal söker sig till plastikkirurgin
Hannu Kuokkanen är professor, överläkare och linjedirektör vid HUS plastikkirurgiska enhet.
Inom plastikkirurgin stöter man på denna grupp främst på de privata klinikerna. Kuokkanen säger att dessa fall är sällsynta.
Själv möter han patienter med BDD endast ett fåtal gånger per år.
Och även om det verkar finnas aningen fler kvinnor än män som lider av BDD är sjukdomstillståndet långt ifrån ålders- eller könsbetingat.
- Jag har till exempel haft äldre män som patienter som tycker att deras näsa är onormalt ful.
Dessa personer har en föreställning om att alla som kommer emot på gatan tycker att deras näsor är jättefula, trots att deras näsor är "helt normala".
Problemet är alltså inte näsan utan patientens tankar, konstaterar Kuokkanen.
Han påpekar att det är viktigt att plastikkirurgen identifierar dessa fall.
- För man kan inte hjälpa dem kirurgiskt. Kirurgi är inte svaret på deras problem.
Problemet kan delvis också vara att BDD är en ganska okänd sjukdom, att de som söker hjälp inte alltid blir förstådda och får rätt slags hjälp.
Lider det sociala eller yrkesmässiga?
Hur det kommer sig att man utvecklar BDD har man inte några klara svar på. I sjukdomsklassificeringen klassas BDD som hypokondri, alltså en föreställning om sjukdom eller avvikelse som inte grundar sig på objektiva fakta.
- Arv och miljö spelar säkert in, men hur vet vi inte riktigt, konstaterar Ekelund.
Han påkar att BDD handlar om ett spektrum som är långt ifrån enkelt eller klart att fastställa.
Att oroa sig över sitt utseende eller att vara utseendefixerad är inte samma sak som att ha BDD.
- Det finns så klart gradskillnader, men då det blir långvarigt och man inte tror på oberoende fakta om att allt är normalt, kan det vara ett problem.
Tumregeln här är att söka hjälp ifall ens sociala eller yrkesmässiga liv börjar lida av situationen.
Eftersom det inte forskats så mycket om BDD kan man inte heller säga exakt vad botemedlet är.
Kognitiva psykoterapimetoder har visat sig ha effekt, liksom olika SSRI, alltså seretoninbaserade, depressionsmediciner.
- Tyvärr är BDD ofta ett långvarigt och svårbehandlat tillstånd, säger Ekelund.